Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Mitt ständiga problem asså. Jag är för feg för att gå fram å snacka me tjejen. Men tänkte gå via facebook. Tänkte typ om hon frågar vem jag är eller liknande, känns det patetiskt/stalker eller pinsamt att skriva typ "har sett dej i skolan och blev lite nyfiken på vem du är" Eller va skriver man då?

Kom igen, behöver seriöst hjälp. Vill gärna börja snacka me henne innan helgen.

Hej! Det är som så att ett par 100 meter från mitt jobb finns det en kiosk.
I kiosken finns det en tjej som alltid jobbar när jag slutar vilket har lett till att jag medvetet går dit och köper något varje kväll.
Hon är sjukt trevlig, verkar väldigt social och är grymt söt i mitt tycke.
idag är det 4:e kvällen i rad som jag går dit, men jag vill att det hela ska utvecklas lite åt rätt håll.
Men... Jag vill inte att det ska gå fort, för jag gillar känslan av att inte veta, därför kan jag inte gå fram och fråga efter hennes nummer t.ex.
Av er vill jag ha tips på vad jag kan göra för att (på ett långsamt sätt) få denna påbörjade relation att fortgå utan att jag går för fort fram, eller gå så sakta att det dör ut helt... Just nu vet jag inte vad hon heter ens, det enda som hänt hittils är lite ovanligt långa blickar från båda håll och hon vet vilket märke jag snusar.
Tips? Föörslag? Ideer??

Varför inte försöka börja nån kort liten konversation om vad som helst? Du måste på något sätt visa intresse, annars kommer du att spendera alldeles för mycket pengar (i onödan) på att bara hoppas att något magiskt ska hända.

Sen när du känner att du pratat lite med tjejen så vågar du förhoppningsvis ta ett första kliv mot att styra något med henne Lycka till!

..första gången jag skriver. Jo, situationen är nu denna att jag mer eller mindre fattat tycke för en ung kvinna som är något år äldre än mig. Dock är jag osäker på hur jag ska gå till väga!

Vi gick i samma klass HT08/VT09, och det var runt det årsskiftet som jag började fundera i dessa banor. Varför just då och inte tidigare är jag lite osäker på. Förmodligen för att vi började prata mer och mer efter det, samt att jag tog mig en titt på hennes blogg (kände mig som en riktig stalker då ). En annan faktor kan vara att hon under hösten var deprimerad/hade dålig självbild, vilket ändrades rätt markant till våren (dvs hon syns mer och mer). Till en början tänkte jag inte så mycket på hennes utseende/utstrålning, men ju mer jag pratar med henne, desto finare blir hon. Detta har resulterat i att hon har ett leende som får hela mitt inre att smälta, och ett par ögon som blivit så djupa att jag inte har några som helst problem att bli förtrollad.

Stundvis har jag haft svårt att tolka hennes komplimanger. En del personer som jag känner menar att komplimanger i (nästan) ALLA fall implicerar på något mer en bara en vänskapsrelation, ett tankesättet som jag inte känner mig riktigt komfortabel i. I min gröna ungdom (är fortf ung) så var jag en otroligt blyg pojke. Även om jag lyckats jobba bort det mesta så har följden av detta blivit att, även om jag älskar att prata & umgås med folk, så är jag inte den personen som låter mest och tar mest plats. Detta är jag helt OK med, men jag anar/märker ju att folk uppfattar detta som att jag känner mig nere.. det är ju liksom en del av min personlighet. Jag fruktar att det är så här hon ser på saken!

Det är en specifik kommentar från henne som gjort att jag verkligen funderat över var jag egentligen har henne. Vi var ett gäng som höll på att chilla/äta lunch tillsammans en vardag. Jag och en annan kille skojade till oss lite och fick folket att skratta. Även jag drog ett brett leende och personen i fråga kommenterade att jag hade ett fint leende. Lite senare när jag stod och diskade så kom hon fram och sa samma sak, igen. Då är ju frågan om det handlade om uppmuntring eller om hon har något intresse.
På sätt och vis känns det nästan som att mitt huvud lutar åt det förstnämnda och hjärtat det andra... samtidigt kan jag inte komma underfund med varför hon nämnde det två gånger. Några veckor senare när terminen började närma sig mot sitt slut så skrev vi i klassen små positiva lappar till varandra, som en kul grej. Då kommenterade hon det igen, fast denna gång att jag hade världens finaste leende. Även detta bekymrar mig. Om hon var intresserad hade hon väl tagit upp något annat?

Hursomhelst(kände att jag kom lite ur spår) undrar jag vad ni har för synpunkter, kommentarer till det ni just läst? Själv är jag lite rädd för att satsa på något eftersom vår nuvarande relation kan skadas. Jag menar, jag kommer definitivt träffa henne genom återträffar och andra tillfällen och det vore skamligt att ha något tråkigt i bagaget. Å ena sidan är jag rädd att hon ska falla i famnen på någon annan om jag väntar för länge, å andra sidan vill jag ta det coolt och gå långsamt fram, kanske lära känna henne lite bättre.

Och en sista fråga:
Om några dagar är hon och hälsar på i mina trakter - vad ska jag göra?

Att hava kärlek för någon och samtidigt kunna ge kärlek, är inte alltid lika lättsamt...

Med ovan påstående i åtanke, så var jag nyfiken på att dela med mig en frågeställning:

Om ni verkligen var förälskad i någon. Innerligt, av den renaste formen. Vad hade ni gjort för att få denna person att komma till insikt? För min egen del är det tid som jag har fått konkret är det viktigaste för den kvinna jag är såld på. Så, vad tycker och vad har ni övriga för erfarenheter, vad ni har gjort för att vinna någons hjärta? Även om denna person har samma känslor som du men inte kan ge tillbaka något själv av diverse skäl?

Har själv bestämt mig för att bla lira några karaoke-låtar på krogen varje månad och samtidigt be polare spela in via sin telefon. Och givetvis sedan skicka prestationen till henne via mail eller dylikt. Troligen inte se showerna med henne. Känns som att det skulle få en sämre effekt...

Japp, någon? Ingen här av den uppvaktande sorten?

Vad gör man när personen man älskar inte älskar en lika mycket tillbaks, eller litar på en? Helt utan anledning. Vilket får mig att må skit.

Behöver verkligen råd, brukar ha stenkoll men ja... iaaf..

gav mitt nummer på fyllan till en kille, vi började prata efter de i stort sett varenda dag msn och sms (alltid han som smsa, ja rätt dryg jag är :P). de höll på i ca två månader. eftersom att jag är rätt svår att få ut (inte för jag sitter hemma, mer tvärt om) så tog de lite tid. så sågs vi iaf, jag firades den dagen och jag som inte brukar bli spec full va kalasfull! iaf hamna i en taxi vi åkte till han hade sex där jag nog presterade under definitionen DÅLIGT.. antar jag iaf, kmr knapt ihåg. haha ångest. aja vaknade upp fick kaffe åkte hem.

fick sms senare på kvällen där han fråga om jag kom hem, samt dagen efter bara small talk. hur som helst gillar honom antar jag.. så frågan är, har jag förlorat min chans? om inte vad göör jaag!?

och visst han smsade, men måste de betyda något? och nu kommer jag låta som en riktigt jobbig person.. men kanske spelar roll är high fashion modell så ser väll kanske inte dålig ut... så är jag bara nott random objekt som är lite kul att ha till hands?

jag är som den personen du beskriver. så om du varit jag hade jag bara velat att du va älskande endå, så skulle jag väll "våga" lr mer vilja göra lite samma efter ett tag.. eller så fejk gör du slut på grund av de så kanske hon/han vaknar ^^

Jag visar att jag älskar henne hela tiden och försäkrar henne om att jag är den enda för henne. Men samtidigt sårar jag henne hela tiden, mest för att hon inte litar på mig, vilket upprör mig. Hon sårar mig med. Men vi älskar båda varandra.

Vi har långdistansförhållande vilket gör situationen mycket svårare, speciellt eftersom svartsjuka är inblandat väldigt mycket.

Hej jag har nu ett "litet" problem med min nuvarande flickvän.

Lite backround story: vi började umgås under sommaren tillsammans med hennes vänner samt mina vänner och hängde tillsammans i hennes lägenhet under i princip hela sommaren.

Vi blev KK:s fast båda märkte rätt snabbt att det var lite mer emellan oss, trots att jag tvekade som fan och håll henne på lite avstånd - hon vågade inte säga som hon tyckte heller pga. att jag hade sagt (på fyllan f.ö) att jag var intresserad av en annan tjej.

Hursomehelst så blev vi tillsammans och har varit det i ca. 1 månad nu men vi har träffats ända sedan sommaren.

Problemet jag har är att hon känns så osäker när hon är med mig, att hon inte riktigt vågar stå för det hon säger och i princip inte har någon egen åsikt.. hon håller oftast med eller svarar bara med "mm" eller "aa" vilket gör till att ämnet vi pratar om ofta dör ut ganska snabbt.

Hon är verkligen världens mest omtänksamma tjej som jag har träffat och jag har flera gånger märkt att folk tar henne för givet pga. att hon är så snäll (vilket har lett till att jag har börjat få stå upp för henne mot hennes polare, typ säga ifrån när de "ber" om saker hela tiden.

Frågan är vad kan jag göra för att förstå att jag gillar henne som den hon är, och att hon inte måste tänka så mycket vad hon säger till mig för nu är det som att hon tänker innan hon svarar till mig gällande ALLT och det får samtidigt mig att tänka till om hur synd det är.

Jag är 19 år och hon är 17

MVH

Hejsan allihopa!
Det e så att ja har kollat in en tjej i parallell klassen ett tag nu och skulle gärna vilja snacka med henne o så, men vågar inte riktigt.
Så tänkte att man kanske kan mila till henne.
någon som har ett bra förslag om vad man ska skriva då så första gången?