Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Men det är ju det som är grejen, jag ville bara låta den utvecklas. Nu har det blivit ett avbrott där nästa steg känns avgörande. Jag vet inte riktigt vad jag känner eller vill, men jag kan inte säga att jag inte vill nånting alls. Förhållanden skrämmer mig, men tanken att vara utan henne skrämmer mig nog lite mer. Att vänta på ett samtal där vi beslutar oss för allt eller inget suger.

Jag vet hur du känner, har precis varit med om samma sak själv. Jag ville låta relationen utvecklas men han fick kalla fötter och blev konstig (dock utan att säga nåt, det fega aset). Men när han började tveka (utan att hantera det snyggt) så förlorade jag intresset för honom då jag inte vill vara i en relation där vi inte kan vara ärliga och prata med varandra. Ge det lite tid! Kanske ditt intresse också svalnar?

Flashback!
Jag har stött på världens problem !
Jag vet inte vad jag ska göra..

Kan dela med mig av storyn.
Jag har hållit på att träffa en förbannat fin tjej i ett tag. Hon har varit lite dryg mot mig på sistone.
Har frågat henne om allt varit okej flera gånger, hon har svarat med att allt varit bra.

Nåja, hon har börjat ignorera mina sms lite då och då märker jag. Speciellt när jag frågar hur hon mår..Då vill hon i princip inte svara alls.

Hon är förövrigt en väldigt paranoid tjej av någon konstig anledning. Hon törs inte prata med vem som helst, hon litar inte på någon för den delen heller.
Så här om dagen så ville jag bekräfta en sak..Om hon litar på mig.

Jag: "Du"
Hon: "Ja?"
Jag igen: "Litar du på mig?"
Hon: "Skapligt"

Det lät så himla tvekande : o
Jag gillar henne som f*n, jag vill ge henne en chans. Jag gillar inte situationen, märks att hon känner sig osäker med något.

Jag är inte ett dugg bra på sånt här. Vad har ni att rekommendera med, för att vinna hennes förtroende?
Jag kan tillägga att jag inte har gjort något taskigt eller så : o , så blir lite smått förvirrad. :/

Hej, jag har varit tillsammans med en kille i lite över ett år nu och jag älskar honom mest av allt. Jag känner verkligen att han kan vara den rätta för mig... Men jag gör bort mig hela tiden!

Vi har ett distansförhållande och träffas på helgerna, så vi brukar alltså skriva på msn eller smsa på vardagarna och det är här allt blir fel. Jag kan vara så trött och irriterad ibland, just för att jag går sena dagar i skolan och just nu har jag praktik på dagis, det här leder till att jag kan ge tecken på att jag blir/ är lätt irriterad vissa dagar, och inte säger att jag är det till hnm.

Allt misstolkas och han blir såklart sur. Jag skriver helt fel. Jag skriver på ett sätt men menar ett annat. När han läser det jag skriver så ser han det på ett annat sätt. Och jag förstår inte varför han blir arg/sur/irriterad osv. på mig fören efter jag läst igenom själv vad jag skrivit. Jag inser efter att jag gjort helt fel men då är det för sent för då vill han inte prata med mig.

Hur ska jag kunna lösa det här? Finns det ens någon lösning på det? Jag gör samma fel gång på gång och kommer på EFTER att jag gjort fel. Att säga förlåt räcker inte och en förklaring till allt brukar oftast inte heller hjälpa.

Älskar honom så mycket och vet inte hur jag ska göra. Han har tröttnat på det här och säger att han inte orkar med mig om jag ska fortsätta. Det gör mig förkrossad!

Jag undrar hur/om man kan ta kontakt med en kille som man aldrig har träffat eller pratat med?

Ja, nu är det bara att släppa och gå vidare...

Ingen som skulle kunna hjälpa mig?
https://www.flashback.org/t1437787

Ni kanske har diskuterat något av betydelse (iallafall för hennes del) tidigare och hon inte fick riktigt den respons hon väntat sig av dig?, Med vissa tjejer måste man vara noga med hur och vad man yttrar sig om innan man kommit dem riktigt in på livet, och kan samtala väldigt fritt (typ då man är på G eller redan ett par).

Skulle behöva lite vägledning vad gäller mitt nuvarande förhållande.

Har träffat en tjej i 1½ månad nu.

Det som är problemet är att hon är osäker på sig själv.
Ena dagen är allt frid och fröjd, andra dagen tvekar hon som fan på hur hon vill ha det.
Vi bor cirka 7 mil ifrån varandra, sen har hon en son som hon har varannan vecka så det blir inte mycket träffande.

Att notera är att hon har det kärvt ekonomiskt, vilket påverkar henne väldigt mycket.

Det var lite bakgrund iaf.

Vi träffades rätt så intensivt under dec, vi firade nyår på skilda håll, vilket jag senare fick reda på att hon strulat med sitt ex under natten. Kramar och pussar, inget mer och sa det till mig direkt.

Efter det var hon velig, men även jag var osäker på om det skulle funka.

Vi försökte och nu har allting varit skitbra fram tills häromdagen, då hon helt plötsligt blev kall och osocial.
Svara knappt på sms, är inte så närvarande i telefon.

Vi hade planerat att umgås nu i helgen, men eftersom hon nu blev så konstig ville hon inte det utan hon vill ut och festa.

Så mina vänner, hur ska jag tolka denna kvinna?
Vi har det det sjukt underbart när vi umgås, det är när vi varit borta från varandra ett tag som hon blir osäker på oss två.

--

Kanske kan någon i den här tråden hjälpa mig?

Det är så att jag är intresserad av en äldre man, som dessutom är min samhällslärare.

Vi har bra kontakt, men mest som elev-lärare, hur ska jag få vår relation mer personlig?

Vet inte riktigt hur jag ska ta kontakt med honom? Är bra i hans ämne så att stanna kvar efter lektionen och be om hjälp i ämnet funkar inte riktigt. Finns det något annat jag kan "skylla på" eller ha som anledning för att stanna kvar efter lektionen?

Hur kan jag visa att jag tycker väldigt mycket om honom?

En tjej i samma bekantskapskrets(inte så att vi hänger på fritiden men i skola o dyl..), hur gör man så att hon ska bli intresserad? Någon som hon tänker på och inte är någon random "nobody". Vi har pratat lite både irl och via sms och fb men hon är en ganska social tjej och tycker inte att det är något speciellt, antar jag. Hur göra så att hon ska bli intresserad och vilja ta mer kontakt osv..?

Får jag inget svar här får jag nog göra en egen tråd, men jag tror detta går bra! Tack!