Louis-Ferdinand Céline-tråden

http://sv.wikipedia.org/wiki/Louis-F...nd_C%C3%A9line

Förtjänar inte Céline en bättre wikisida, tycker ni? Stämmer det förresten verkligen att han "tydligt tog avstånd" från sin "antisemitiska hållning"? Att han ångrade utgivning av "pamfletterna" vore knappast någon överraskning med tanke på det mångåriga helvete (utfrysning-dödshot-landsflykt-fängelse-etc.) han blev tvungen att gå igenom. Låt oss för all del inte glömma den pöbelmobb av "författarkollegor" (M. Sartre var en av dem som gastade högst, kom ihåg det), som hade sina huvuden så långt upp i sovjetregimens röv att syfilisschankern sträckte sig ända ner till halsmandlarna, och som bokstavligen krävde att se "antisemiten Célines" nacke på giljotinstocken. För det var uppenbarligen det Céline skrev om judarna som gjorde honom så omöjlig; hans ytliga kontakter med ockupationsmakten kvalificerade honom knappast till att vara en "landsförrädare"... snarare var han en patriot som bara råkade sky både bolsjevikerna och kapitalisterna och därför ansåg att en tillfällig allians med Tyskland både skulle kunna skydda hans land från fördärvet och förhindra meningslös masslakt, d.v.s. precis som Knut Hamsun resonerade på sitt hörn.

Du har nog rätt. Mitt minne har nog lurat mig.


Jag tror inte att han var typen som gärna ångrade sig eller bad om ursäkt. En viss förändring i hans synsätt skedde dock troligen genom åren, men då åt det andra hållet: avskyn för judar och frimurare förekommer i Död på krita, men framställs där som en neurotisk stollighet hos Ferdinands svårt plågade far.

Död på krita och Resan var kanske som den här gamla Time-artikeln om Bagatelles pour une massacre formulerar det "a model of Puritan self-restraint"?

http://www.time.com/time/magazine/ar...759832,00.html

Jag hade fått intrycket av att Céline fortsatte att tjata och skoja om judar långt upp i åldern.

Här spelar och sjunger Céline en egenkomponerad(?) vemodig visa för dragspel om "Katinka la putain":

http://www.youtube.com/watch?v=WECcrhq87Zg

Ja, han hade ju också mycket goda skäl att fortsätta vara så inopportunt skojfrisk.
Hans svar på Milton Hindus illvilliga The Crippled Giant var Entretiens avec le professeur Y:

http://www.commentarymagazine.com/vi...ton-hindus-992

http://www.e-litterature.net/publier....php?article75

Någon som har hört något nytt från Vertigo? De är tystlåtna om vem som översätter och när utgivning planeras...

För övrigt planerar även Norstedts, oberoende av och ovetande om Vertigos satsning, översättningar av dessa böcker, vad jag förstått. Ekerwald har blivit tillfrågad!

Försökte läsa Resa till nattens ände en gång, gick bara inte. Ska försöka igen tror jag...

Jag har också försökt men anser att översättningen är fullständigt oläsbar.

Bjurströms översättning är väl aningen överdriven, men man vänjer sig snabbt. Det är knappast värt att låta några larviga tempusformer och lite gammal söderslang hindra en från att ta del av de odödliga oerhörda mästerverk som Resan och Död på krita utgör...

Ok, du har rätt antar jag. Eftersom den klassas som ett odödligt mästerverk av många tänker jag faktiskt göra ett nytt försök redan idag. Det känns faktiskt lite pinsamt att inte ha läst den.

När jag läste om dem valde jag att göra det på engelska. I mitt tycke ett betydligt trevligare alternativ, eftersom Bjurströms "slang" driver mig till vansinne.
Båda titlarna finns i billiga pocketutgåvor.

Ni är inte ensamma. Även jag får väl göra ett nytt försök.

Céline sa själv att han kommer att läsas om 1000 år (jag är beredd att hålla med) och till och med hans antagonist Sartre muttrade någon gång uppgivet något om att Céline förmodligen var den författare som i slutändan kommer att överleva alla sina samtida författarkollegor. Jag önskar er mycket nöje, avundsjukt men uppriktigt!