Religion - en mentalsjukdom

Du svartmålar religioner som vanligt...
Men de allra flesta har sin tro som en glädje och tröst i livet.
Behöver inte vara mer än så. Och bör kanske inte vara mera heller.
Vi talar om hundratals miljoner katoliker som går på fredliga mässor, hundratals miljoner muslimer som INTE skriker "allahu akhbar" och bränner bilar. Osv. Att du stött på några galningar på mentalsjuk -- so what?

Jag tycker vi ska ha religion för livets skull, inte leva för religionens skull.

Men ja det finns mycket att fundera över i frågan. För mig är inte frågan som för er ateister, "religion ja eller nej", "gud ja eller nej", utan frågan för mig är: "vad är Gud?" och "hur ska jag närma mig Gud".

Detta är en mycket mer intressant fråga.
"Finns" denne kärleksfulle Gud egentligen? Alltså det vet vi inte. Men vi väljer att tro det. (vi = vi som tror) Vari ligger nyttan att vara ateist?

Jag tror att teism är grundtillståndet, och ateism når man när man liksom ett barn vägrar att öppna sig och liksom tänker sig att "jag vet allt bäst".

Ju mer jag lever desto mindre känner jag att jag vet med säkerhet egentligen. Däremot känner man lika mycket, så varför inte gå efter känslan istället för intellektet.

Därmed inte sagt att "Gud finns". Allt jag vet är vad jag känner just nu, och där kan Gud göra mycket nytta. Det är ju av denna anledning folk går på gudstjänster, sjunger lovprisningar, eller ägnar sig åt böner -- de vill känna Guds närvaro. Endast ett fåtal troende är fokuserade på att försöka "köpa" sig in i himlen genom sina gärningar.

I denna fråga kan det dock göra mycket nytta att "tappa sin religion". Jag har blivit en bättre människa efter att jag kastade bort religionen.
Här kan vi återknyta till topic igen: religion bör bedrivas av personer som är fullt psykiskt stabila. De måste förankras genom tro och kärlek. De får inte ersätta normalt socialt umgänge, arbete, och dylika aktiviteter.

Vilka de? Jag pratar aldrig om religion annat än här inne på religionsforumet.
Det är mer du som beter dig hysteriskt anti kan jag skönja.

Du svartmålar religioner som vanligt...
Men de allra flesta har sin tro som en glädje och tröst i livet.
Behöver inte vara mer än så. Och bör kanske inte vara mera heller.
Vi talar om hundratals miljoner katoliker som går på fredliga mässor, hundratals miljoner muslimer som INTE skriker "allahu akhbar" och bränner bilar. Osv. Att du stött på några galningar på mentalsjuk -- so what?

Jag tycker vi ska ha religion för livets skull, inte leva för religionens skull.

Men ja det finns mycket att fundera över i frågan. För mig är inte frågan som för er ateister, "religion ja eller nej", "gud ja eller nej", utan frågan för mig är: "vad är Gud?" och "hur ska jag närma mig Gud".

Detta är en mycket mer intressant fråga.
"Finns" denne kärleksfulle Gud egentligen? Alltså det vet vi inte. Men vi väljer att tro det. (vi = vi som tror) Vari ligger nyttan att vara ateist?

Jag tror att teism är grundtillståndet, och ateism når man när man liksom ett barn vägrar att öppna sig och liksom tänker sig att "jag vet allt bäst".

Ju mer jag lever desto mindre känner jag att jag vet med säkerhet egentligen. Däremot känner man lika mycket, så varför inte gå efter känslan istället för intellektet.

Därmed inte sagt att "Gud finns". Allt jag vet är vad jag känner just nu, och där kan Gud göra mycket nytta. Det är ju av denna anledning folk går på gudstjänster, sjunger lovprisningar, eller ägnar sig åt böner -- de vill känna Guds närvaro. Endast ett fåtal troende är fokuserade på att försöka "köpa" sig in i himlen genom sina gärningar.

I denna fråga kan det dock göra mycket nytta att "tappa sin religion". Jag har blivit en bättre människa efter att jag kastade bort religionen.
Här kan vi återknyta till topic igen: religion bör bedrivas av personer som är fullt psykiskt stabila. De måste förankras genom tro och kärlek. De får inte ersätta normalt socialt umgänge, arbete, och dylika aktiviteter.

Varför vill du närma dig något som troligtvis inte finns? Varför är inte Guds existens viktig? Gäller det allt som människor kan tänkas tro på,eller har Gud ett fripass i det fallet? Mycket märkligt resonerat enligt mig.

Du identifierar dig med dels gud, dels bibel, dels religiös fanatik. Och urskiljningslöst, på detta.. har du dessutom drabbats av glömskesjukan, om det är medvetet, bryr jag mig ta mig tusan inte om det minsta.

Kan enbart konstatera att topic är intellektuellt för avancerat för dig. /

Mentalsjukdom och kraftig religionspsykos, är däremot ingalunda myt - det förekommer, tyvärr.

Innan dess, neuroser i olika grad och olika socialt accepterat, ska sägas.


(ska du gå och känna-in-dig-själv-i-detta-och komma med patetiska naiva kommentarer igen, så isf : skyll dig själv.)

då har du själv dragit in dig, inte jag. punkt.

Så dyker du Kiss upp igen med dina varför tycker du si? varför då? varför är katten en katt frågor.
Du är allt bra rolig du Kiss.
Har du inte fått svar på dina frågor ännu? Du kanske måste börja söka svaren själv eller?
Om du ej tror ens på Guds existens varför är det då så viktigt för dig att få ett tillfredsställande svar på vikten av existensen du ej tror på?

Det där var rasistiskt.. aja baja

Skämt åsido.. du har rätt.. mer än vad jag visste om italienarna generellt sett men måste ändå trots misstänkt biashet från din sida stå fast vid att fotbollen har förbättrats inom filmandet. När de kommer hem kanske de bölar till sig lite Ziti av mamma

[

Kuriosa, jag bjuder lite... : jag jobbade på mentalsjukhus under några år, och skadu påstå att religion inte framföder mental ohälsa, then you know nothing och det sker ännu i dagarna, min väninna jobbar i allmänpsykiatri och jag själv sr ibland patienter som behöver konverteras, vad de kan haspla ur sig, vill du bara inte veta.. men ja.. det kan vara skrattretande, men tragikomiskt.... mest tragiskt, när skrattet lagt sig, men visst är det tidvis roande, och fasligt onödigt ptramsigt, för en liten illusions skull....

Varför ska jag söka svar själv på andras påståenden? Och många påståenden härinne föder fler frågor än svar.....och jag är nyfiken av mig.

Nu är inte trådfrågan om vem du gillar eller inte gillar hörru! Varför drar du in det i den här tråden?
Ja du kan ge mig en puss om du vill det. Eller en dubbel.
Se mig som du vill. Jag ser dig som jag vill men skriver inte det i varenda trådstart vad jag tycker att du eller bogomil eller HBB är.
Tycker inte att det tillhör trådarna.

Visst, jag klev ur min rätta karaktär där en kort stund för att du ställde en fråga och jag tog mig tid att svara.. och space:a iväg en liten aning.. shit happens som du vet

ja jag märker det hörru men du upprepar samma varför i det oändliga...
Börja ställa frågorna till dig själv istället. Ingen kan ge dig ett tillfredställande svar.
Påståenden är påståenden. Inte sanning med andra ord. OCH i detta stora ämne religion finns det ej tillfredsställande svar för var och en av oss.
Du har en egen väg att gå så att säga.