Citat:
Japp, det kallas kunskapsgap och det finns ingen anledning till att komme med banala kommentarer eller "arguments from ignorance" för att fylla gapen.
Citat:
Att t.ex församlingar eller religiösa grupper flamsar vort sådant, kan tyvärr spä på den drabbade, att inte söka hjälp för besvär.. kraftigt illusionsskapande.. förtränger det nödvändiga flödet som ger oss svar på de orsaker/stimulin som finns.. många religiösa t.o.m förkastar redan normala förklaringar som att ej äga värde.
Att t.ex församlingar eller religiösa grupper flamsar vort sådant, kan tyvärr spä på den drabbade, att inte söka hjälp för besvär.. kraftigt illusionsskapande.. förtränger det nödvändiga flödet som ger oss svar på de orsaker/stimulin som finns.. många religiösa t.o.m förkastar redan normala förklaringar som att ej äga värde.
Kanske!
Men de flesta vettiga församlingar gör en nogrann utredning om personer börjar se syner eller höra röster. Även katolska kyrkan gjorde det på medeltiden
Citat:
Då kan de ändå ha social status, eller funka fint i socialiserandet, så de religiösas intressen vilar ännu på meritokrati, där det kan ses som en merit att ha t.ex "spöken och andar hemma", det kan tolkas som att änglarna vill ge ett guds budskap och guds olika kurirer som vistas i alla skikt mellan människan och gud.. ju är "olika världar", men frågar du mig, är redan det ngrt som jag ser etablerandet av mental förvillelse... så många lite rubbade, är inte "kliniskt diagnosticerade som mentalt sjuka, dock äger de inte heller särskilt god förmåga i sjukdomsinsigt, eftersom de rationaliserar bort med ovidkommande argument" , främst dem som "fördjupar" sin tro och går in i slags sekteristiskt delirium.
Som ju är helt legio, ibland ser man det i blick och hur det flackas och tittas snett upp... och "ser klokt ut" som filosof... men man ser ibland att det handlar om total förvillelse, utan rim och reson.
Som ju är helt legio, ibland ser man det i blick och hur det flackas och tittas snett upp... och "ser klokt ut" som filosof... men man ser ibland att det handlar om total förvillelse, utan rim och reson.
Lustigt att detta händer just i kristendom.
"Galen för Gud" inget som ses som status inom någon annan religion, vad jag vet.
Jag tror det beror på att en kristen person är kristen i sitt medvetande, till skillnad från övriga religioner där ens religiositet kommer av ens handlingar.
Även inom kristendom vill jag påstå att dess popularitet är marginell.
Jag tror nämligen att vi människor i grunden är praktiska. Om "Per-Anders" behöver laga fönster och snickra och måla kan han inte se änglar o dyl.
Men man skulle behöva läsa på lite i ämnet, antar det finns en del litteratur, att se änglar har väl en 800 år eller så historia bara i Sverige och jag är inte direkt insatt.
Men är det nåt egentligen fel med en person som förskjuter sin sexualitet och sina begär och lever asketiskt tills de till slut börjar se änglar och uppleva extas? Alltså objektivt sätt? De kanske är lyckliga?
Min egen fundering är att det är okej så länge personen kan säkerställa att hen har ett i övrigt "gott liv", med vilket jag menar att man har tak över huvud, sällskap (vänner/familj), mat att äta, osv. Bara för att man är mentalsjuk eller lever i en andevärld så försvinner inte ens behov av grundläggande trygghet.
Jag har även läst om personer med schizoida personligheter som har lite hallucinationer ibland men lever goda liv, kanske är gifta och mår bra. De mår liksom inte illa av sin sjukdom.
Om man däremot sitter ensam och isolerad, utan pengar, etc. , så kan man liksom inte må bra. Det är min åsikt i frågan.
Citat:
Individen utan den status i religiösa rangordningen, finner aldrig fram till den aristokrati som finlirar gudsordandet på mycket speciellt manér, självklart kan en ur lägre socialt skikt, inte ha anspråk på att "tolkas" i sina gestaltningar, religion är alltså också högkultur! Därför du kan tänkas göra dessa preliminära åtskillnaderna. Folktroenden.. hamnar oftare i psykiatrins "grepp", än de högre socialgrupperna.
Absolut. De högre socialgrupperna behöver inte snickra och måla.
Citat:
Dock hittar du rätt många stukade med intakt karriär.. och med stort förtroendekapiutal blad dem som vet med sig hur de ska ta position i erkänd socialisering i resp. religion : narcissiter men klättrare inom religionerna t.ex kan lägga an en särskilt "ödmjuk anpassad ton" som jag kan tycka är väldans ruggig... eftersom de vet med sig att få en mycket billigt och lättförtjänt lojalitet... med mkt enkla grepp.
Narcissister och psykopater och liknande.
Sålänge man har "gud på sin sida" kan man göra vilket jäkelskap som helst. Tror även att folk med störd sexualitet dras till kristendom. Har man pedofilisk läggning borde katolicismen vara lockande. Jag är seriös.
Jag funderar ibland över hur många av de jag läst om kristendomens "helgon" och religiösa tänkare som haft personlighetsstörningar eller psykiska problem. Troligen ganska många!
Citat:
Det kan även vara tvärtom; att kristendomen gör att folk får störd sexualitet.
Kanske!
Men de flesta vettiga församlingar gör en nogrann utredning om personer börjar se syner eller höra röster. Även katolska kyrkan gjorde det på medeltiden
Lustigt att detta händer just i kristendom.
"Galen för Gud" inget som ses som status inom någon annan religion, vad jag vet.
Jag tror det beror på att en kristen person är kristen i sitt medvetande, till skillnad från övriga religioner där ens religiositet kommer av ens handlingar.
Även inom kristendom vill jag påstå att dess popularitet är marginell.
Jag tror nämligen att vi människor i grunden är praktiska. Om "Per-Anders" behöver laga fönster och snickra och måla kan han inte se änglar o dyl.
Men man skulle behöva läsa på lite i ämnet, antar det finns en del litteratur, att se änglar har väl en 800 år eller så historia bara i Sverige och jag är inte direkt insatt.
Men är det nåt egentligen fel med en person som förskjuter sin sexualitet och sina begär och lever asketiskt tills de till slut börjar se änglar och uppleva extas? Alltså objektivt sätt? De kanske är lyckliga?
Min egen fundering är att det är okej så länge personen kan säkerställa att hen har ett i övrigt "gott liv", med vilket jag menar att man har tak över huvud, sällskap (vänner/familj), mat att äta, osv. Bara för att man är mentalsjuk eller lever i en andevärld så försvinner inte ens behov av grundläggande trygghet.
Jag har även läst om personer med schizoida personligheter som har lite hallucinationer ibland men lever goda liv, kanske är gifta och mår bra. De mår liksom inte illa av sin sjukdom.
Om man däremot sitter ensam och isolerad, utan pengar, etc. , så kan man liksom inte må bra. Det är min åsikt i frågan.
Absolut. De högre socialgrupperna behöver inte snickra och måla.
Narcissister och psykopater och liknande. Sålänge man har "gud på sin sida" kan man göra vilket jäkelskap som helst.
Tror även att folk med störd sexualitet dras till kristendom. Har man pedofilisk läggning borde katolicismen vara lockande. Jag är seriös.
Jag funderar ibland över hur många av de jag läst om kristendomens "helgon" och religiösa tänkare som haft personlighetsstörningar eller psykiska problem. Troligen ganska många!
Men de flesta vettiga församlingar gör en nogrann utredning om personer börjar se syner eller höra röster. Även katolska kyrkan gjorde det på medeltiden
Lustigt att detta händer just i kristendom.
"Galen för Gud" inget som ses som status inom någon annan religion, vad jag vet.
Jag tror det beror på att en kristen person är kristen i sitt medvetande, till skillnad från övriga religioner där ens religiositet kommer av ens handlingar.
Även inom kristendom vill jag påstå att dess popularitet är marginell.
Jag tror nämligen att vi människor i grunden är praktiska. Om "Per-Anders" behöver laga fönster och snickra och måla kan han inte se änglar o dyl.
Men man skulle behöva läsa på lite i ämnet, antar det finns en del litteratur, att se änglar har väl en 800 år eller så historia bara i Sverige och jag är inte direkt insatt.
Men är det nåt egentligen fel med en person som förskjuter sin sexualitet och sina begär och lever asketiskt tills de till slut börjar se änglar och uppleva extas? Alltså objektivt sätt? De kanske är lyckliga?
Min egen fundering är att det är okej så länge personen kan säkerställa att hen har ett i övrigt "gott liv", med vilket jag menar att man har tak över huvud, sällskap (vänner/familj), mat att äta, osv. Bara för att man är mentalsjuk eller lever i en andevärld så försvinner inte ens behov av grundläggande trygghet.
Jag har även läst om personer med schizoida personligheter som har lite hallucinationer ibland men lever goda liv, kanske är gifta och mår bra. De mår liksom inte illa av sin sjukdom.
Om man däremot sitter ensam och isolerad, utan pengar, etc. , så kan man liksom inte må bra. Det är min åsikt i frågan.
Absolut. De högre socialgrupperna behöver inte snickra och måla.
Narcissister och psykopater och liknande.
Sålänge man har "gud på sin sida" kan man göra vilket jäkelskap som helst. Tror även att folk med störd sexualitet dras till kristendom. Har man pedofilisk läggning borde katolicismen vara lockande. Jag är seriös.
Jag funderar ibland över hur många av de jag läst om kristendomens "helgon" och religiösa tänkare som haft personlighetsstörningar eller psykiska problem. Troligen ganska många!
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera