[quote=grelin1999|54195843]
Citat:
Det finns andra personer på forumet (varav en i religionsforumet) som skriver liksom obegripliga inlägg och har sagt sig höra röster. Det vore en intressant fråga huruvida schizo-symptom är relaterade till religiositet.
Tänker du på "Kungputpat" ?
Den verkar tämligen splittrad...
Nästan så man blev lite ledsen när han ju gjorde en liten mini-comeback härom dagen. Ingen progress i sikte, enbart progress i förvirringen. Sorgligt.
Citat:
Dock är väl den schizoida gudstron så ihopkrånglad med personligheten att det liksom saknar värde diskutera.
Mmm.. en pesonlighetsstörd eller emotionellt störd person som dessutom söker religiositet.. är tämligen skruvat och svårt attkommunicera med, iaf om du är ute efter att ha något behåll av det eller i syfte att känna meningsfullt utbyte ja. De är ju otroligt fixerade och förstärker gudsrollen nåt så kopiöst absurt , att utrymme för resonemang slukas upp innan man vet ordet av och så det värsta : korrelationsförmågan går disassociativt eftersom dem med självcentering, är dåligt intresserade av elementära livspremisser, det blir liksom som att snacka med en 5-åring.
De har spännande infallsvinklar, men de har åtminstonde rättfärdigheten att vara lite excentriska,, i avsaknad av nädvändig kunskap, utifrån sin kognitiva nivå.
Med de rubbade är det enbart som distortion och inte ens charmigt hur sofistikerade utläggningarna än är. Tycker jag.
Jag får en omedelbar lust att låta dem ta ett bad eller att de behöver snyta ur sig någonting... som irriterar och liksom blockerar det mer klart flödande intellektet.
Men vi får komma ihåg att gudshypotesen, blev mäkta populär! Så enbart där kan många rätt irrationella livsgrubblare bänka sig i känslan att i-alla-fall-vara-tryggade.
Citat:
Kanske att gudstro kan interagera med personligheten så att personen kan skilja ut en "gud" från "sig själv". Att höra röster kan ju tyckas vara ett givet sätt att tro på Gud. En högre makt som man inte har kontroll över?
Beror på vem av vilken lära du frågar, frågar du mig... är det indikation på ohälsa och kraftig överetablering av införlivad tro, som individen helt enkelt inte tåler, den kan vara överexponerad för kraftig religiositet, ja jag tänker inte och orkar inte gå in på detaljerna inom psykologi/psykiatri, ... att höra röster utifrån "sin gudstro" : det faller självklart inom den patologiska ramen. Iaf i min bok.
Att t.ex församlingar eller religiösa grupper flamsar vort sådant, kan tyvärr spä på den drabbade, att inte söka hjälp för besvär.. kraftigt illusionsskapande.. förtränger det nödvändiga flödet som ger oss svar på de orsaker/stimulin som finns.. många religiösa t.o.m förkastar redan normala förklaringar som att ej äga värde.
Då kan de ändå ha social status, eller funka fint i socialiserandet, så de religiösas intressen vilar ännu på meritokrati, där det kan ses som en merit att ha t.ex "spöken och andar hemma", det kan tolkas som att änglarna vill ge ett guds budskap och guds olika kurirer som vistas i alla skikt mellan människan och gud.. ju är "olika världar", men frågar du mig, är redan det ngrt som jag ser etablerandet av mental förvillelse... så många lite rubbade, är inte "kliniskt diagnosticerade som mentalt sjuka, dock äger de inte heller särskilt god förmåga i sjukdomsinsigt, eftersom de rationaliserar bort med ovidkommande argument" , främst dem som "fördjupar" sin tro och går in i slags sekteristiskt delirium.
Som ju är helt legio, ibland ser man det i blick och hur det flackas och tittas snett upp... och "ser klokt ut" som filosof... men man ser ibland att det handlar om total förvillelse, utan rim och reson.
Men, status. Att vara religiös är status, det ska du veta.
Att vara akademisk kristen, är ännu en klassmarkör. Vad man än tycker om användandet av termen klass.
Citat:
Vet dock inte i hur hög utsträckning personer med schizoida symptom tror på högre makter.
Kan relatera till konstnären Ernst Josephson som också gjorde många bibliska tavlor under sin sjukdom... Själv tror jag han hade syfilis, det var vanligt att folk blev galna av den anledningen.
MMm det är säkert olika i hur det yttrar sig, men scizofreni är inte direkt något som uppkommer utifrån att man hyser en tro om att en gud skapat oss... det är ju alltför grovt generaliserande.
Attmåla bibliska tavlor är väl inget som är sjukt, men att separera sig ifrån folk och börja isolera sig och leva ut de mentalt inte riktigt jordade uppfattningarna om livets grundval, tja... det är också kitch att vara excentrisk.. där gestaltning .... kommer på tal.. gestaltningslära och krisendom är i religionspsykologi, inte nåt man associerar till mental förvrängd närvarouppfattning, tvärtom... är det åter igen status.
Ikonmålare. Får mer än gärna vara t.om lite folkilskna, medan de ses som "extraordinärt gudligt insiktsfulla och *utvecklade/mogna, eller nåt" , guds outgrundliga väg och anlete, kräver typ lika outgrundliga tillvägagångssätt och egensinnighet, är då finfint.
Citat:
Jag kallar honom inte "troende" , till skillnad från dig... din referensramar verkar fokuserade på de mentalsjuka... Men en mentalsjuk person som ritar änglar och kors anser jag inte vara troende.
Individen utan den status i religiösa rangordningen, finner aldrig fram till den aristokrati som finlirar gudsordandet på mycket speciellt manér, självklart kan en ur lägre socialt skikt, inte ha anspråk på att "tolkas" i sina gestaltningar, religion är alltså också högkultur! Därför du kan tänkas göra dessa preliminära åtskillnaderna. Folktroenden.. hamnar oftare i psykiatrins "grepp", än de högre socialgrupperna.
Det finns alltid en krets i olika zoner omkring de digniteter som s.a.s präntar det religiösa utbudet... när de blir rubbade (som jag vet att de blir lite on and off) så kommer det aldrig fram, och aldrig att de sitter med billiga kritor och tuschpennor och försöker "formulera snygga classy sentenser av "sina tankar", men det är i min mening samma skit, derivat av samma mentala smörja, då gudsidén.. är ett trolleri, om du frågar mig Grelin, du vet så väl att jag saknar gudstro, så min utgångspunkt är att man får ha det lite nersläckt här och var i hjärnloberna för att alls få plats med gud och samtidigt ses som klarvaken.
Citat:
Jag tycker det är självklart att en person som UPPENBART inte kan umgås i sällskap med andra, knappt kan fungera i samhället (dvs ha ett jobb o dyl), INTE kan jämföras med det som vanligtvis kallas religiositet.
Ja det är givet...
Dock hittar du rätt många stukade med intakt karriär.. och med stort förtroendekapiutal blad dem som vet med sig hur de ska ta position i erkänd socialisering i resp. religion : narcissiter men klättrare inom religionerna t.ex kan lägga an en särskilt "ödmjuk anpassad ton" som jag kan tycka är väldans ruggig... eftersom de vet med sig att få en mycket billigt och lättförtjänt lojalitet... med mkt enkla grepp.
Inomreligiöst då.
Citat:
Det kan finnas ett slags gråzon för personer som är "lite" galna men inte helt oförmögna att liksom ta hand om sig. Den katolska och ortodoxa kristendomen verkar ha flera helgon som varit åt detta hållet. Personer som börjat se syner. Dock kan syner bero på många saker, och JAG tror inte det beror på att de läst för mycket religion. Jag tror snarare att det är annat som driver dem. T.ex. förgiftningssymptom, psykologiska trauman, eller psykisk sjukdom.
Nja.. det är det
också... ... men storordarna har trots allt mental annorlunda biologisk upptagningsförmåga, och då talar vi om kontant stimuli med relevant återkoppling, dessa gränslinjer suddar man medvetet bort i religion.. för att en gud ska kunna ges plats.
Så gråzonerna är de religiösas självaste räddning, detta är alltså befäst i juridik. Man har gjort upp med hopplösa utopisterna om att de får ha sina föreställningar och sköta det bäst det går... och på den vägen är det ju... resterande ägnar sig åt empiri och tingens ordning med så optimalt det går sans och vett. Det var sansade verklighetsförankringen (som rymmer mycket fascination, ödmjukhet och tålamod och skönhet m.m) som fick spekulanterna att spekulera bort t.o.m ohälsa.
Så religionspsykologi ska verkl. inte förväxlas med evidensens kliniska kriterier, käre Grelin.
De två är inte alldeles kompatibla, min erfarenhet och vi är många.. som får respektera religionsfrihetslagens fortsatta bana...
Inom psykologi är termen , sjukdomsvinst... men för rel.psykologer är det idel tänjande av gränssättning och då kommer rätten att vara lättfotad och slö, så tar också många livet av sig... i att ständigt befinna sig i detta pseudo-bejakande.. det är inte så hälsosamt som det alltid låter.
Annars håller jag med dig i stort.
