Frågetråd: Sjuksköterska (ställ era frågor)

Radiograf.

Hur pass mycket det skiljer sig från övriga länder vet jag ej, men vi läser en del omvårdnadskurser, bl.a. fick vi på Sahlgrenska Akademin på GU läsa om miljö och vård på demensboende (). Mycket transkulturell omvårdnad och genusteori osv.

Det är mycket omvårdnad också, och vi måste kunna analysera varje patient vi får och avgöra om patienten ska göra en viss undersökning (med CT är det i regel en radiolog som avgör ifall en patient kan göra den, med tanke på den höga stråldosen samt kontrastanvändande). Saken är att många läkare ute på vårdavdelningarna inte har en aning om hur röntgen fungerar eller vad utrustningen innebär. När jag har varit på magnetkameran har vi ofta fått in patienter som varit klaustrofobiska samt svårt att ligga still, och då har vi helt enkelt bestämt att de inte kan göra den undersökningen då det orsakar onödigt lidande.


Det finns om jag minns rätt nio utbildningsplatser för rtg-ssk i Sverige, och alla sjukhus/vårdcentraler i Sverige har inte någon röntgenavdelning. Studenterna är ute på praktik många veckor varje läsår och det blir svårt att fylla ut tillräckligt och då blir det att man kan få resa mycket. I storstäderna som Göteborg och Stockholm finns det givetvis fler platser.

Radiograf, radiolog är det som populärt kallas för röntgen-läkare. I USA till exempel heter de radiologic technologist och utför ungefär samma arbetsuppgifter som en svensk röntgensjuksköterska. I de flesta andra länder är det en sjuksköterska med inriktning röntgen som sköter patienterna, medans en röntgentekniker tar bilderna.

Det samband som finns mellan yrkena är att det i röntgensjuksköterskans utbildning ingår omvårdnad. Bland annat får studenter på de flesta studieorter göra praktik inom somatisk vård. Jag själv har varit på akutvårdsavdelning och akutmottagning. Om en leg ssk vill läsa till rtg-ssk så genomgår h*n ca 1/2-2/3 av utbildningen, resten får tillgodoräknas från ssk-utbildningen.

Problemet med praktikplatser är nationellt. Dels är röntgenavdelningarna få, dels krävs att det finns utbildade handledare och rutiner för att ta emot studenter. Handledarna måste finnas i förhållande 1:1 för studenterna, eftersom det är väldigt kunskapsintensivt att handleda någon. Fler än en student per handledare är ogörligt, vilket samtliga handledare på handledarträffarna brukar vara helt eniga om. Det innebär att det finns röntgenavdelningar som kan ta emot 5 studenter, medan andra kanske bara kan ta emot 1 student. Röntgensjuksköterskeprogrammet ges vid Luleå (distans), Umeå, Uppsala, Örebro, Jönköping, Göteborg och Lund. I nästan samtliga fall ansvarar utbildningsprogrammen för att ordna praktikplatser, men det kan inte garanteras att det fås där man bor. Det finns studenter från Örebro som fått göra sin VFU i Borås, bl a. Studenter från Luleå som gör VFU i Stockholm, studenter från Lund som gör VFU i Halmstad eller Varberg.. det mesta förekommer. Sedan får man inte glömma att många röntgenavdelningar är underbemannade idag, på grund av problem att tillsätta lediga tjänster. Det gör att handledarna i princip kan ha en förväntan på sig att prestera 100%, samtidigt som de skall handleda, vilket är helt absurt.

Kära Sahlgrenska Akademin/GU.. glöm inte min absoluta favorit, omvårdnadsfilosofi enligt Birkler. Närhelst jag har svårt att somna plockas den fram.

Jag slår demensboendet, en kurskamrat hamnade på palliativ på SU. En annan tillbringade 4v med att sätta kateter..

Har inte riktigt tiden eller energin att läsa igenom hela tråden men då jag sen en tid tillbaka har bestämt mig för att studera just detta yrke undrar jag vart i landet man faktiskt får den bästa (eller en utbildning av hög kvalité i varje fall) utbildningen? Har hört att det skiljer sig otroligt mycket från skola till skola.

Du kommer förmodligen få lika många svar som det finns skolor
Kristianstad, Lund och Halmstad är alla jävligt bra. Övriga skolor har jag ingen koll på.
Det finns mätningar som någon myndighet gjort. Där rankas skolorna. Hur bra det stämmer är en helt annan femma. Och nej, jag minns tyvärr inte vem det var som utförde mätningen/studien...

Exakt. Det korta mötet är något helt åsidosatt och underskattat inom sjukvården i stort. På avdelning finns det ju alltid tid att reparera ett dåligt första intryck, på röntgenavdelningen har vi inte den tiden. Därför är det ju extra viktigt att man kan känna av vad för människa man har att göra med, och vad denna personen behöver för omvårdnad - på en väldigt kort tid. På magneten som du nämner är det ju extra viktigt.

De som remitterar patienten till röntgen är ju helt åt helvete dåligt pålästa, och ofta ger dom helt inkorrekt information. Personer som kommer till CT'n vill ha diazepam, för dom ska in i en lång tunnel - "det sa läkaren"..

Läser själv till ssk i Kristianstad och enligt ryktesvägen samt en studerandes förälder som tydligen jobbar med personalrekrytering på UMAS, ska Kristianstads ssk studenter tydligen få jobb mycket lättare än studenter ifrån Malmö/Lund. Hurvida detta stämmer eller inte har jag ingen anning om men här i Kristianstad här praktiken väldigt avgörande, vi har 2½ termin med bara praktik, detta är tydligen det som ska göra studenterna mer attraktiva på arbetsmarknaden eftersom kursplanen i Lund/Malmö ska vara mer inriktad på forskning.

Men, som det redan har påpekats i tråden tror jag att din personlighet är det viktigaste och inte var du har studerat.

Eftersom jag frekvent kommer i kontakt med ssk- och rtg-ssk-studenter från samtliga lärosäten i Svea rike så kan jag delge min högst personliga uppfattning:

Kolla hur mycket VFU (verksamhetsförlagd utbildning) som ingår i utbildningen. Ju mer desto bättre för dig. Vissa högskolor tillämpar något som kallas PBL (problembaserat lärande), finns det så är det ytterligare plus i kanten, samtliga studenter som haft PBL har varit mycket nöjda med det.

Det florerar ju massa olika teorier kring det här med utbildningar.

Min sambo arbetar som sjuksköterska på Sahlgrenska i Göteborg. Hon är arbetar dels som sjuksköterska då, men även med att utveckla det här personcentrerade arbetssättet som är på gång att införas. När hon arbetar som sjuksköterska är hon ofta handledare för studenter.

De har handledarträffar några gånger om året då de uppdateras med utbildningsmateriel och annat. De hinner då snacka lite och enligt de flesta är det skillnad på eleverna från de olika skolorna.

Vilken skola som är bäst varierar ju säkert, men hennes uppfattning är att elever från Göteborgs universitet i regel har bättre självförtroende och känner sig tryggare i utövningen än elever från skolor i närområdet. Hennes uppfattning är att en elev i termin 4 (från GBG) är likvärdig en elev i termin 6 från en annan skola (ex. skövde).

I Göteborg har de tydligen mycket forskningsinriktat men även mycket praktiska moment och fri tillgång till något som heter KTC (http://www.sahlgrenska.gu.se/utbildn.../?mpOpts=00001 )

Jag vet inte hur det är på t.ex. Borås, Skövde eller de andra skolorna i närheten, men det låter i alla fall som det är ett bra upplägg i Göteborg.

Men sen tror jag att det viktigaste är de personliga egenskaperna eleven har, oavsett vilken skola man studerar vid.

TS vilken skola gick du i/på?

Gick själv på Hagaskolan vid KS. Den finns inte längre. *nyfiken*
Mvh.

Hur gör man om man vill utbilda sig till röntgensjuksköterska om man redan har utbildat sig till SSK? Finns det en "enklare väg" då, eller måste man läsa i 3 år till?

Och hur kan man undervisa på universitet/högskolor om man har SSK-utbildning som grund?

Vet inte om den finns kvar. Men förut har man kunnat läsa röntgenutbildningen som en vub.

Vill du undervisa på högskola/universitet så måste du ha omvårdnad D och sedan bli anställd som adjunkt. Annars kan du ju läsa till vårdlärare.