Frågetråd: Sjuksköterska (ställ era frågor)

Hur är lönen fördelat till arbetsuppgifterna? Det har som bekant varit si och så i Sverige för sjuksköterskor, har situationen förbättrats? Jag har haft tankar om att bli läkare men insåg snart att det skulle krävas en stor motivation vilket jag inte besitter nu. Funderar på att bli sjuksköterska istället men lönen lockar inte som sagt.

Beror väl på vad man jämför med. Men som med alla yrken är det många faktorer som spelar in.

Arbetar du som allmän-ssk på en vanlig vårdavdelning i Landstinget tjänar du kanske 22.000 efter fyra år.

Arbetar du som specialistsjuksköterska inom privat vård kan du säkert tjäna en bit över 30.000 efter fyra år.

Säljare inom medicin och medicinteknik tjänar säkert som säljare tjänar i allmänhet.

Jag tror inte man ska ha lönen som dragplåster om man tänker på sjuksköterskeyrket Jag tror dock att lönen kommer bli bättre i framtiden, yrket har ju gått från att vara "läkarassistent" till att bli en egen yrkesgrupp med eget ansvar och utveckling. Inom den personcentrerade vården kommer sjuksköterskans kompetens vara värdefull och lönen kommer väl sättas därefter

Personcentrerad vård: http://www.gpcc.gu.se/personcentrerad-vard/

Om man tänker på idag, så arbetar man mycket med tecken, alltså blodprover, m.m. för att fastställa sjukdom. Problemet med det är att om det inte finns tecken på att nåt är fel, så är det inget fel. Trots att smärtan finns hos patienten kanske det inte kan ses genom undersökningar. I den personcentrerade vården utgår man från patientens upplevelse.

Läkarens roll är ofta att se patientens tecken, värdera dem och hitta ett botemedel mot detta. Sjuksköterskans jobb är ofta att arbeta med patientens upplevelse och symptom och göra så att det blir så bra som möjligt för patienten. I den personcenterade vården kommer alltså sjuksköterskans arbete bli tydligare och kräva mer av personalen. Det kan jämföras med för 20 år sedan, då sjuksköterskor mes var assistenter. Lönen kommer förhoppningsvis anpassas till det nya arbetssättet.

Ska man se det krasst kommer alla arbeta personcentrerat i framtiden, även läkare och annan vårdpersonal. Men idag är det väl mer så att läkare ser patienten som en biologisk varelse som har sjukdom, eller som inte har sjukdom.

Ii personcentrerad vård ser patienten som en unik autonom varelse som har unika problem och besvär. Istället för att rangordna patienter efter deras biologiska problem (som ju är standard idag) med t.ex. Hjärta, ögon näsa hals, ortopedi etc. så bör man se patientens behov och rangordna patienten vid det. Man ska släppa den här "biologiska" synen på människan.

Många är multisjuka och har utöver sina t.ex. ortopediska skador har de flera andra symptom, så varför ska patienten ligga på just en ortopediavdelning?

Det här är ju nytt och ligger väl i framtiden, men GU har fått ca 100 miljoner för att forska mer kring det här. Man har ju upptäckt att patienterna mår bättre, tillfrisknar snabbare och får färre komplikationer med den personcentrerade vården. Men som sagt, det kräver ett nytt tänk, men i det nya tänket kommer sjuksköterskans roll vara mer framträdande än den är i det nuvarande systemet.

Det är mer obekväma arbetsscheman som tär på kroppen är arbetet i sig. Att skifta från dagschema till nattschema flera gånger om är verkligen inte kul.

Det är klart att det är ett påfrestande yrke, inget snack om det. Men det beror ju lite på vad man har jobbat inom för diciplin. En ssk som har slitit och släpat på tunga ortopedpatienter i all evighet har ju större risk att via yrket slita på sin kropp till skillnad från företagssköterskan, eller sköterskan på en vårdcentral. Sedan beror det ju på hur mycket man tränar på fritiden. Jag tror att de flesta ändå har ganska friska och krya kroppar, det är i alla fall vad jag vill tro.

Tyvärr utbildas det för många ssk i Sverige idag. Tillgång och efterfrågan styr ofta. Vill du jobba inom vården, träffa patienter, ha en 3-årig högskoleutbildning, jobba med avancerad teknik och tjäna bättre än en ssk? Läs till röntgen-ssk istället.

Är det sant?? I skolan får vi höra tvärtom.....

Hittade en länk på studera.se som visar en framtids prognos över tillgång och efterfrågan på sjuksköterskor. Ser ut att bli stor efterfrågan framöver

https://www.studera.nu/studera/1136.html

Tjejen arbetar som studentansvarig sjuksköterska och säger att det finns flera faktorer som pekar på att det kommer att bli ett bristyrke. Troligtvis kommer även röntgensjuksköterska att bli ett bristyrke, så det är väl egentligen bara att välja det man tycker är roligast.

Utbildas inte alls för många sjuksköterskor i Sverige. Dock är det pissig ekonomi hos de flesta landstingen så därför råder det anställningsstopp. Men behovet finns ändå för sjuksköterskor. Specialistutbildade sjuksköterskor kommer alltid att behövas.

Läget är följande inom röntgen:
Det är redan idag brist på röntgensjuksköterskor och bristen kommer att öka markant de närmaste 5 åren. Totalt tar ca 100-120 studenter per år examen som röntgensjuksköterskor i hela Sverige, samtidigt blir yrket mer tekniskt och kräver mer specialiseringar. Läget har för en del sjukhus blivit så desperat att de börjat frångå de lönekarteller som gäller för vårdpersonal inom de flesta landsting. Medelåldern bland legitimerade röntgensjuksköterskor i Sverige idag är runt 55 år, och på många röntgenavd skall 30-50% av personalen gå i pension de närmaste 5 åren.

Läget är följande inom allmän-ssk:
Tillgång och efterfrågan på allmän-ssk är i balans. Som nämns ovan så har landsting och kommun dålig ekonomi, vilket gör att arbetslösheten ökat. I Stockholm bland annat så är det just nu väldigt svårt att få jobb som nyutexaminerad. Enbart i Västra Götalandsregionen så tar 800-900 studenter examen som allmän-ssk per år.

Läget är följande inom specialist-ssk:
Efterfrågan är väldigt hög. Inriktningar som operation och anestesi har alltid och kommer även framöver att ha stort behov av rekrytering. Även psykiatri och geriatrik har stort behov av rekrytering, tyvärr anser många arbetsgivare att det går att ersätta en psykiatri-ssk med en allmän-ssk och därmed hålla nere lönekostnaderna. Konstigt nog råder inte samma tongångar om t ex anestesi-ssk.. Främsta problemet för specialist-ssk är att en hel del faktiskt får sänkt lön efter att ha specialistutbildat sig. Det lönar sig alltså inte, eller väldigt dåligt, att vidareutbilda sig.

Observera:
Ovan sammanställning bygger på information som jag fått genom mitt engagemang i Vårdförbundet, både regionalt och nationellt, samt från information från möten med TCO/SACO och SKL. Vårdförbundet är för att minska antalet utbildningsplatser inom allmän-ssk-utbildningen, SKL kämpar emot med näbbar och klor eftersom minskad tillgång skulle ge ökad konkurrens om personalen och högre ersättning.
Ovan sammanställning måste även ses ur ett regionalt perspektiv. Det råder stora skillnader på arbetsmarknaden inom Sverige, är man beredd att flytta på sig så är det oftast mindre problem än om man är låst till till exempel Norrbotten eller Blekinge.
Utbildning skall även - enligt mig - inte enbart ske utifrån var det ekonomiska utfallet är störst. Det spelar ingen roll ifall man får 1-2kkr mer i månaden om man inte trivs med arbetsuppgifterna.

Jag valde rtg-ssk över allmän-ssk och efter att ha lyssnat på de som är allmän-ssk hur de haft det både under utbildning och på arbetsplats så har jag inte ångrat mig en sekund. Den enda nackdel du kan råka ut för under utbildningen är långa resor under den verksamhetsförlagda utbildningen då det är ont om röntgenavdelningar (t.ex. de som läser i Örebro kan få ha VFU i Karlstad, de i Göteborg kan skickas till Uddevalla osv).

En nackdel för mig är givetvis att jag vill hålla på med PET vilket inte många röntgenavdelningar har, men det är en väldigt liten anmärkning från min sida bara.

Sverige är väl enda landet där det finns röntgensjuksköterskor? I övriga länder kallas yrket för radiolog? Det finns egentligen inga samband mellan de två yrkena, mer än att utbildningen är 3 år på högskolenivå och man arbetar på sjukhus, typ?

Jag vet inte varför man jämför dessa yrken egentligen, man gör ju inte samma sak på jobbet, så antagligen är de som valt röntgen mer intresserade av röntgen och de som valt sjuksköterska mer intresserade av omvårdnad/medicin.

Men om det är sådan brist på röntgen-ssk och det är så få som utbildar sig, hur kan det då råda brist på praktikplatser? Det borde rimligtvis vara tvärtom?