Bästa insats av en svensk idrottare genom tiderna?

Hur många andra svenskar har varit så överlägsna att det internationella förbundet har gått in och känt sig tvungna att ändra reglerna, förutsättningarna och idrotten? I mina ögon - ingen. (Kan ju ha glömt någon, men jag tror inte det.)

Måste sätta Ingemar Stenmark vid sidan av Björn Borg.

Stenmark var så överlägsen att FIS (internationella skidförbundet) både ändrade reglerna i idrotten, kombinationsåkningen (alla minns hur bra det gick för Stenis när han kände sig tvungen att pröva på störtlopp i syfte att ta kombinationspoäng) och införde en helt ny gren, Super-G, för att Stenmark inte skulle vinna.

Det visar på storheten hos en enskild idrottare att förbundet går in och tokändrar i reglerna så att den enskilde idrottaren inte skulle "döda" idrotten. Stenmark är det närmaste en svensk jag vill påstå "segrade sönder motståndet" (även om sådana som Pete Sampras, Roger Federer, Sergej Bubka och många till också platsar, men det är ju O.T.).

Hur många andra svenskar har varit så överlägsna att det internationella förbundet har gått in och känt sig tvungna att ändra reglerna, förutsättningarna och idrotten? I mina ögon - ingen. (Kan ju ha glömt någon, men jag tror inte det.)

Jag kommer inte ihåg vad han hette men det var en svensk som vann OSguld i brottning. Sedan efter guldet så bodde han 1 natt i bastun för att tappa 6-7 kilo för att nästa dag kunna väga in sig i den undre viktklassen, vilket han inte bara klarade utan han tog även Guld i den lättare viktklassen. Det är en MYCKET STARK engångsprestation.

Sett över längre tid så är det Björn Borgs 5 Wimbledontitlar som är helt oslagbara.

Man kan bara hålla med. Serge Lang hette F.I.S. president på den tiden. Kallades även "Idi Alpin".
Efter att ha ändrat reglerna och infört kombinationsgrenen korades för första gången en Världscupssegrare som samlat ihop mest poäng utan att vinna en enda tävling under säsongen.
Plötsligt minns jag inte namnet på skidåkaren som även hade en framgångsrik syster på damsidan.

edit: Nu minns jag! Zurbriggen, hette han.

Janne Boklöv är väl en om jag inte missminner mig?

Delvis sant. Regeltolkningen var att skidorna skulle hållas parallellt, sedan ändrades regeltolkningen till att även omfatta V-stilen. Det var som jag uppfattar det ingen direkt ändring av reglerna, snarare deras tillämpning. Kan dock inte backhopparreglerna i detalj. Den som kan får gärna upplysa. Men visst är Janne Boklöv-fenomenet intressant!

Men nu talar du ju fortfarande om två helt olika saker. Skoglund är ju ett exempel på en som vinner EM-guld därför att konkurrensen är ringa, det säger inget om hennes prestation. I Häggs fall fanns det ju däremot en "objektiv" värdemätare i och med att det fanns giltiga internationella världsrekord, som han först slog innan han blev tvungen att slå sina egna och Arne Anderssons. Vad talar för att dessa tidigare världsrekord på alla dessa distanser var så dåliga att det bara var brist på internationell konkurrens som gjorde att Hägg kunde överträffa dem, och vad talar för att den internationella konkurrensen just under perioden 1939-45 plötsligt skulle ha blivit så exceptionellt mycket bättre att dessa hypotetiska internationella stjärnor skulle ha slagit de gällande rekorden mycket mer grundligt än Hägg och Andersson nu själva fick göra? På sträckorna 1500 meter, 5000 meter och den engelska milen stod sig ju tydligen rekorden ändå ett bra tag.

(Lustigt förresten hur ordet konkurrent här är ovanligt välmotiverat etymologiskt sett. )