Hela jordens befolkning VS dig själv.

Ah, jag tänkte mest vi skulle försöka simulera en situation där vi bara har 2 valen, fast visst, att skippa det går väl också..

men om jag säger såhär. vad värderar du högst, dig själv eller alla andra?

försök iaf >.<

Mig själv. För människorasen är inte värd ett skit, vi bara förpestar Jorden och djuren. Det skulle nog vara bättre utan oss, dessutom vill jag ju självklart vara den sista människan, bara för att känna mig extra speciell! Fast nu kanske jag inte gav ett bra svar ändå, men okej, jag väljer mig själv.

Mig själv och vissa andra (såsom min flickvän t. ex.). Men jag tänker inte gå med på att mörda hela världen så att jag får leva. Jag är ingen mördare, även om jag märker att de flesta i den här tråden tycker det är helt okej att mörda hela världen - inklusive familjen och livspartnern - för att själv få fortsätta sin existens. Jag tycker faktiskt att en så oförblommerat positiv attityd till folkmord är ganska skrämmande.

Många skulle nog säga att mänskligheten är viktigast, vi (mänskligheten) ska utvecklas. För mig spelar det ingen roll om mänskligheten skulle dö ut, det spelar ingen roll hur många människor det finns, inte heller hur utvecklade vi blir som art. Dessutom vad spelar det för roll om mänskligheten skulle dö ut? Absolut ingenting, alla människor kommer att dö oavsett om vi blir utrotade eller inte, de allra flesta människor kommer också att plågas oavsett, och alla kommer fortfarande att känna samma känslor. Det spelar ingen roll för någon människa om de skulle dö, vad de upplever i livet är det enda som betyder något.

Varför skulle jag värdera andras liv högre än mitt eget, när jag bara kan uppleva ett liv; mitt eget.

Äh, vem skulle bry sig när alla är döda? Vad ska man med samvete till när alla är döda?
Dessutom kommer väldigt många dö en smärtsam död, så man kan ju se det som en slags tjänst.

Okej. Nej, jag poängterar bara att jag anser folkmord vara fel. Om du tycker att det är en häftig och härlig grej, då får jag väl önska lycka till.

Citerar........

"Det finns ett helvete på jorden, och det är att vara själv. Det finns ett himmelrike på jorden, och det är att kunna vara det".

Sådär, försvinn nu alla eländiga jordlingar.

Verkar vara en hel del emo-svar så jag får väll bryta trenden. Jag skulle offra mig själv, inget snack om saken. Att vara den sista människan på jorden och VETA det, är nog knappast så roligt som det låter. Ni som påstår annat har säkert inte tänkt igenom scenariot på ett vidare seriöst sätt.

Sen tycker jag det är rätt fegt att offra så många andra för sitt eget liv om jag ska vara ärlig. Även om ni blev mobbade i skolan så betyder inte det att det inte kryllar av bra och snälla människor.

Det är INTE falsk dikotomi. Det är en simpel filosofisk frågeställning. Falsk dikotomi används vid argumentation, t.ex. "antingen hänger du med till krogen eller så är du dömd att för alltid sitta hemma och ha tråkigt".

Jag antar att du aldrig fått en filosofisk frågeställning innan, eftersom du invänder med att det i verkligheten inte finns någon motsättning mellan ditt liv och andras. Att det inte finns i verkligheten spelar dock ingen som helst roll, eftersom det är ett hypotetiskt resonemang.

Att jag sätter mig själv framför alla andra när det gäller att överleva, har inte med dem att göra.

Det beror enbart på att döden är det sista jag kommer välja. Det absolut sista.

Det skulle ju vara jävligt roligt att se alla falla ner döda . Men jag skulle välja att själv dö, för jag skulle må dåligt av att mina nära och kära också faller döda ner, priset för det roliga är för högt. Fast enstaka av mina nära och kära skulle kanske uppskatta att få dö, så det känns lite snålt av mig att bara jag dör. . Lite småknepig fråga faktiskt. Men jag tar en enkelbiljett tack.

Det är väl överhuvudtaget nästan omöjligt att förutse även sina egna val i en sådan situation. Jag skulle nog garanterat hamna i ett sådant chock tillstånd att jag knappast skulle bete mig som jag gör nu.

så lite skämtsamhet är väl på plats då fakta inte lär infinna sig ;P