Är det någon här som har erfarenheter av "sommarkatter"?

Man läser ju allt för ofta om människor som lämnar sina katter åt sitt öde genom att bara skita i dom när man tex. lämnar sin sommarstuga.

Jävligt vidrigt beteende, men jag kan inte minnas att någon i min bekantskapskrets någonsin har gjort något sådant.

Hur vanligt är egentligen detta fenomen?

Det är väl sopm alltid. De försöker få en att fokusera på totalt oviktiga frågor, så man helt ska glömma det som bertyder något.

Nä men jag har heller aldrig hört att någon gjort så, fast det är väl inget folk skryter med. Men jag har upphittat en katt som ingen saknade en gång, och fixade ett bra hem till den. Kan ha varit ett sånt fall...

Inte direkt sommarkatter men människor som skaffat katt och sedan struntar i vad som händer med dem. En kompis har en hona som flyttat till deras stall och nu fått ungar som antagligen måste avlivas bara för att ägaren inte tagit något ansvar.

Inte sommarkatt på det klassiska viset. Dvs att man skaffar en kattunge som sommarleksak åt barnen, tar med den till landet och sedan lämnar den där när hösten kommer. Dagens barn är för medvetna för att gå på den grejen att "katten klarar sig alltid". Tack och lov.

Slå ihjäl kattkräket så slipper den lida men katter kan klara sig bättre
än vad man tror.

Dagens ungdomar är för fjolliga helt enkelt......

Jag har heller ingen erfarnhet av "sommarkatter" på det sätt som beskrivs i medier. Har så svårt att tro att det skulle vara ett vanligt fenomen.
Men jag har en helt sann historia, fast lite omvänt:

Vi bor på en plats som sommartid exploderar av turister. Turister med sommarstugor, och inte såna som går på trendiga nattklubbar, om ni förstår hur jag menar.
Jag har en vän, som vi kan kalla Anna, och hon (liksom jag) bor här året runt. Hon har två barn i skolåldern, och två katter.
Förra somaren försvann ena katten, som vi för enkelhetens skull kan kalla Misse. Både hon, och naturligtvis barnen, blev mycket ledsna, och utgick såklart ifrån att den blivit påkörd etc.
Men den dök upp igen i augusti. Den hade då varit borta ca; 3 månader. Hela sommaren alltså.
Denna sommar försvann den också. Barnen förkrossade...
(Ni kan nästan gissa poängen i den här historien, va?)

För två veckor sedan, hittar Anna en annons i den lokala affären, med en bild på Misse. "Upphittad katt: Känner du igen mig?" och sådär det brukar stå när någon hittat en katt.
Hon ringer upp annonsören, och det visar sig att Misse finns i ett hus väldigt nära.
Anna åker dit. Och får veta att katten inte heter Misse längre, utan har fått ett helt annat namn. Han har matats med färsk fisk hela sommaren, fått ett nytt halsband (!) och ett fästinghalsband. Hon får också veta att dom som "tagit hand" om Misse, "tycker såååå mycket om honom..."
Han har varit där hela sommaren. Anna frågar varför dom inte satt upp en annons tidigare, för hennes barn (och hon) har varit jätteledsna och oroliga. ("Vi tycker också mycket om honom!")

Kvinnan som "tagit hand" om Misse förstår inte alls Annas något ilskna reaktion. Han har ju haft det jättebra hos dom hela sommaren!
Och förra sommaren hade Misse bott hos kvinnans dotter hela sommaren. Några mil därifrån.
Anna är väldigt arg, och frågar om dom är helt dumma i huvudet. Matar man någon annans katt (med delikatesser dessutom), så stannar ju katten där. Hon säger att dom lika gärna kan behålla Misse. Om han nu har det så bra hos dom. Men det går ju inte, för dom är ju "sommargäster", och ska tillbaka till "stan". Därav annonsen...
(Så Anna tar Misse under armen, och ber turisterna vänligen ge fan i hennes katt nästa år, eftersom barnen blir så väldigt ledsna när den inte kommer hem.)

Så den nya "sommarkatten" är kanske att man lånar någonannans katt över sommaren, för att sedan leta efter dom riktiga ägarna till hösten?

Jag har. Där jag bodde i sthlm så var det väldigt mycket sommarkatter efter alla som kom ut till sina sommarstugor och skulle göra barnen glada.. men när det blev dags att åka hem till lägenheten så lämnade dom bara katterna.. helt jävla sjukt.

Den här dikten tycker jag är bra

"Förra sommaren, en årstid så ljus kom en familj till sitt sommarhus.
De skaffade en katt så liten och go, natt och dag fick den inne bo.
Han myste och trivdes i moderns famn, att matas , kramas och kallas vid namn.

Men sommaren tog slut och hösten kom. Semestern var över , familjen for hem.
Och katten den tänkte : Vad gjorde jag fel? vad hände med barnens lek och kel?
Jag står här vid dörren och väntar på er! Säg mig: Älskar ni mig inte mer?

Där satt han på trappan dag som natt , han var ju bara en sommarkatt.
Kylan kröp närmare och snön föll vit, varför kommer ni inte hit?

När våren och sommaren nalkas igen kommer familjen till sitt sommarhem.
"kom lilla kissen" ropar de lent. Men för han som blev lämnad var det för sent.
Under en lövhög han ligger så still, den kärlek han fick då räckte ej till .

Av kyla och svält ett kattliv dog ut och detta på grund av att sommaren tog slut."

Det var en katt som ägaren hade lämnat där vi bodde förut, den var riktigt skabbig. Tror någon bonde skjöt den till slut. Sen har jag tagit hand om en katt själv som jag tror var vild, den var också riktigt skabbig. Var på samma ställe, så 2st var det.

Nej, vill man inte ha kvar en katt så ska man avliva den istället, inte skyffla över problemen på andra. Det är inte kul att slå ihjäl en vuxen katt liksom, men det är nödvändigt när de springer runt hela jävla tiden och slåss och säkerligen sprider sjukdomar. Jag vill inte ha någon jävla skabb på varken mig eller mina katter.

Den var fanimej sorglig, och tyvärr sann.

Lyfter tråden lite, då jag finner det oerhört empatilöst att bara lämna ett djur vind för våg.

Och det känns något paradoxalt att man först skaffar en "sommarkatt" (till sig själv, eller barnen, eller whatever) för att sedan bara lämna den. Man måste ju tycka om katter för att vilja skaffa en, eller? Skulle den känslan bara kunna försvinna helt plötsligt?

Som tidigare sagts, så känns det inte riktigt som att det här problemet finns i lika stor utsträckning som media (eller framförallt Aftonbladet) vill göra gällande.

Fler erfarenheter någon? Jag har aldrig varit med om detta själv, och jag har aldrig i mitt liv hört någon berätta om att de skulle göra, eller har gjort, detta.

ungefär det där känner jag igen!
min katt blev kidnappad för två år sedan av en tjej som "hittade" katten i ett träd, i min trädgård. jag hade inget staket runt den dåvarande gården, och människor brukar gena över tomten (gammalt kyrkhus med väg igenom).
när jag skulle hämta katten hade den varit borta en månad, och det första jag frågade henne var varför hon tog den.
- den såg så ensam, ledsen och övergiven ut, fick jag till svar.
jaha.. kunde jag ju ha köpt om det inte är så att min katt har hemadressen runt halsen, den är välkänd i bygden, och välgödd.
jag undrade även varför det dröjde en månad innan hon hörde av sig, och även då hade hon ett fint svar; -jag ville se om du älskade katten tillräckligt för att leta efter den.
inte nog med att hon inte hade velat höra av sig, hon hade även låtit katten enbart bo inomhus.
va fäen?!
när det var dags att ta min kissiecat under armen och gå hem började hon rota fram olika kattbäddar, leksaker, mat, pälsborstar och vette satan allt, som hon ville att jag skulle betala för innan hon tänkte ge tillbaka katten.
jag har för mig att lösensumman slutade på ~1.200 kr.

Känns som "sommarkatter" är något påhittat för att svensson ska få ha nått att gnälla och "ojja" sig över. Är ju nå sjukt mycket insändare om det i tidningar, som om det är världens största problem. Men som sagt; Är det någon som känner till folk som haft "sommarkatt"?

Det där låter helt sjukt. Jag hade vägrat att betala, men hade övervägt att låta bli att polisanmäla idioten.