Citat:
Ursprungligen postat av Roger Persson
Jag satt igår och läste igenom lite trådar på den i mina ögon gravt verklighetsfrånvända pellejönssajten Familjeliv.se. Trådarna kunde handla om alla möjliga sinnesslöa dumheter som exempelvis vilken motionsform som var den bästa eller vilket matfett som var nyttigast för de små baaaaarnen. Kort sagt, det var en kavalkad av dumheter och hönsmammerier som rullade upp på skärmen och det är bannemig inte förvånande att uppskattningsvis 90% av Familjelivs användare är fruntimmer. Jargonen är en aning annorlunda där än här, s.a.s.
En av dessa fåniga trådar heter "
Är det OK att äta i butiken?" och gå i korthet ut på att användarna diskuterar om huruvida det är okej att inmundiga födoämnen i matvarubutiken och sen betala för det vid kassan. Det är alltså inte fråga om några snatterier utan det handlar helt enkelt om ren och skär brist på uppfostran. Tråden har i nuläget 137 svar och de flesta går ut på att man minsann visst då öppnar en banan eller en juice eller något annat om lille Maxen/Tindra/Kevin/Hampus/Månstråle tjurar och håller på att törsta ihjäl. Det kan ju vara ett par timmar sedan lille Birger/Destiny/Rasmus åt på dagis och man vet inte ens om han har ätit eftersom dagispersonalen ibland slarvar med eftermiddagens kalaspuffar. Om så har skett så har kanske inte lille Hampus ätit sen vid ett-snåret och då är han ju på gränsen till Biafframage klockan halvfem när mamsen eller pappsen hämtat Lille Kevin i bilen och svängt förbi Ica-butiken på hemvägen. Den lille snyftar och smackar med munnen av utmattning och vätskebrist, gudnåde den som kommer och säger att mamma inte får ge sin törstiga telning en klunk vätska innan han försmäktar. En och annan sticker visst då upp mot mammamaffian och påstår att det inte alls är så hemskt om Lille Maxen eller Tindra lugnar sig ännu en halvtimme tills mamsen är hemma med bil och middagsmat men dessa förnuftets röster tystas omedelbart ner av en nära nog enig skara arga mammor som bestämt talar om att de minsann bäst själva vet vad deras barn behöver.
För helvete, sluta dalta så förbannat med ungarna. Sluta hoppa ur knäppkängorna av pur oro så fort lille Destiny smackar med munnen, ungen kommer inte att ligga avsvimmad i sulkyn bara för att inte mat och vatten passerat munnen på ett par timmar. Snälla nån, det låter som att en banan i vagnen på Ica Maxi är den avgörande punkten för om lille Rasmus ska uppnå vuxen ålder eller dö i barnsäng. Vilket förbannat tunnelseende, totalt befriat från all logik och all sans. Blir kvinnor alldeles lamslagna i hela huvudet när de får barn eller är det en modern företeelse? Jag har synnerligen svårt att se att mammorna 1910 blev lika uppstressade av att lille Östen eller lilla Margit inte hade druckit på två timmar, ej heller tror jag en vikingatida mamma ramlade baklänges i storstugan av pur oro när inte en ny bit lantbröd passerat systemet på lille Botvid eller lille Teodorick på 120 minuter. Utan att veta säkert så är min magkänsla att det vare sig fanns tid eller ork till sådana hönsmammerier på den tiden, ungarna fick bröstmjölk tills mjölken sinade och sen var det i mjölk uppblött bröd för hela slanten lite då och då under dagen med ganska ojämna mellanrum baserade på vad som annars fanns att göra i stugan.
Är denna moderna vansinnesoro och mammastress ett nytt påfund relaterat till alla de mammamagasin som finns att köpa där kärringarna lär sig amma på sju nya sätt och ser bilder på jollrande och flinande små bastarder på vartannat helsidesuppslag? Är det där de lär sig att barn måste ha ny näring var tjugonde minut dygnet runt? Eller är det bara kvinnliga modersinstinkter och hormoner som tillåtits slå rot och mutera till dagens vansinne?
Jag kan tänka mig att det här är en ganska öm punkt för majoriteten kvinnor och en del hyfsat hunsade äkta män så jag lär nog få ett par verbala spottloskor riktade åt mitt håll bara för att jag har fräckheten att omnämna "sund moderskärlek" som trams och dalt. Det är jag beredd på. Likaså kommer troligen spekulationer om min egen lämplighet som fader att diskuteras eftersom jag inte "förstår" hur en moder känner sig inför sin törstige telning. Men bespara Er, jag struntar faktiskt i sånt. Vad jag är ute efter är debatt om varför mammapjosket urartat nåt så förbannat de senaste tio åren?
Här är hela tråden i sin svulstiga höghet:
http://www.familjeliv.se/Forum-5-74/m23751111-1.html
// Roger P.
Jag har aldrig förstått varför föräldrar drar med sig sin avkomma till matvarubutiken överhuvudtaget, speciellt dom som har missat det där med uppfostran. Låt ungjäveln/larna sitta i bilen och glo ut ledset ungefär som man brukar se hundar göra.
Så sent som igår kväll när jag var i affären för att inhandla livets nödvändigheter stötte jag på en totalt handfallen morsa med tillhörande make i släptåg. Ungarna sprang runt i butiken och levde ett jävla liv, antagligen hade kärringen matat dom med godis i butiken och nu sprang dom av sin överskottsenergi. Eller så hade dessa hippies ingen snärt i kopplet, så att säga.
Morsan skrek till den ena snorfontänen: "'White Trash-namn' lugna ner dig lite nu." Farsan stod i sina fula shorts och runda hippie-John Lennon glasögon och långt hår och glodde utan att lyfta ett finger för att tillrättavisa barnen.
Modern försökte med märkbar desperation i rösten att tillkalla sig barnen genom att ropa deras namn och bedjande om att dom skulle lugna sig. Men icke.
Ett annat möte med ouppfostrans fula anlete inträffade i samma butik när jag skulle köpa mjölk. Jag hade tagit mig längst in i butiken och öppnat mjölkkylen. Med armen insträckt i kylen kommer en ungjävel och sträcker sig in under min arm och tränger sig framför mig.
Vad i helvete! Tänkte jag och måttade med en öppen hand för att slå till honom över bakhuvudet, en tillrättavisning som var på sin plats.
Jag sinnade mig, tog ett djupt andetag och räknade till tio, och såg rubriker om misshandel m.m. för ögonen.
Att äta mat i butiken är bara för dålig stil. Hade jag sett det hade jag kontaktat föreståndaren och talat om för honom att en person står och äter mat i butiken. Jag är där för att handla mat, vill jag se mat inmundigas går jag till zoo.
