Familjeliv.se - Det var ett förbannat daltande med ungarna nuförtiden...

Ja, det är jättevuxet

Eller...så agerar du bara som du tror att andra förväntar sig att du ska agera i din iver att försöka hitta din vuxna identitet. Funderat i de banorna? Tids nog blir du vuxen på riktigt och kan slappna av i din roll

att neka sitt barn att öppna en vara innan man betalar anser inte jag är att ta strid. Det är inte ens att diskutera, utan helt enkelt agera vuxet och styra upp situationen.

Hehe.. du jag är jävligt trygg och avslappnad i min roll som förälder.

Hehe.. du jag är jävligt trygg och avslappnad i min roll som förälder.

Om jag anser att vi öppnar varan efter vi betalat, så gör vi det. Och då skiter jag fullständigt i vad andra förväntar sig, eller tror och tycker.
Det är mitt ansvar att se till mina ungar sköter sig i affären
.
Om sen du eller andra mular i er godispåsar innan ni betalat för dem, det är upp till er.

Var finner jag alla dessa trygga föräldrar? Det enda jag hittar här hemma är osäkra tonårspappor som inte ens har ett ICA-kort.

Att agera vuxet i den här situationen är att hjälpa barnet att öppna varan. Ett litet barn kan ha svårt med förpackningar och det kan bli onödigt spill.


Ja, du verkar ju otroligt avslappnad, och trygg...och avslappnad

Men ska vi hänga upp oss på vissa ord här så kan vi ju byta ut dem om det känns fint för dig.. ett ganska vanligt beteende på FL för övrigt.

Här förstår jag faktiskt inte riktigt vad du menar, använd de ord du är bekväm med.

Vore mer intressant hur du har klurat ut att det är fel att öppna en vara i butiken innan den är betald? Är det dina föräldrar, de förväntningar du tror att omgivningen ställer på dig, eller har du kommit fram till det helt själv?

Ett exempel; du och dina sötisar stannar vid affären en het sommardag för att köpa glass. Den snåla handlaren har satt in semesterersättare från Samhall och köerna är långa. Står du 5 minuter i kön och låter barnen frossa i glass-smet, varav hälften hamnar i din bil, eller låter du dem njuta av fräsch och frusen glass redan i butiken, där du sedan betalar glassarna genom att räcka fram omslagen?

Det handlar om ren och skär logik. Man betalar varan först och använder den till bestämt ändamål sedan. Är det verkligen svårare än så?

Jag satt igår och läste igenom lite trådar på den i mina ögon gravt verklighetsfrånvända pellejönssajten Familjeliv.se. Trådarna kunde handla om alla möjliga sinnesslöa dumheter som exempelvis vilken motionsform som var den bästa eller vilket matfett som var nyttigast för de små baaaaarnen. Kort sagt, det var en kavalkad av dumheter och hönsmammerier som rullade upp på skärmen och det är bannemig inte förvånande att uppskattningsvis 90% av Familjelivs användare är fruntimmer. Jargonen är en aning annorlunda där än här, s.a.s.

En av dessa fåniga trådar heter "Är det OK att äta i butiken?" och gå i korthet ut på att användarna diskuterar om huruvida det är okej att inmundiga födoämnen i matvarubutiken och sen betala för det vid kassan. Det är alltså inte fråga om några snatterier utan det handlar helt enkelt om ren och skär brist på uppfostran. Tråden har i nuläget 137 svar och de flesta går ut på att man minsann visst då öppnar en banan eller en juice eller något annat om lille Maxen/Tindra/Kevin/Hampus/Månstråle tjurar och håller på att törsta ihjäl. Det kan ju vara ett par timmar sedan lille Birger/Destiny/Rasmus åt på dagis och man vet inte ens om han har ätit eftersom dagispersonalen ibland slarvar med eftermiddagens kalaspuffar. Om så har skett så har kanske inte lille Hampus ätit sen vid ett-snåret och då är han ju på gränsen till Biafframage klockan halvfem när mamsen eller pappsen hämtat Lille Kevin i bilen och svängt förbi Ica-butiken på hemvägen. Den lille snyftar och smackar med munnen av utmattning och vätskebrist, gudnåde den som kommer och säger att mamma inte får ge sin törstiga telning en klunk vätska innan han försmäktar. En och annan sticker visst då upp mot mammamaffian och påstår att det inte alls är så hemskt om Lille Maxen eller Tindra lugnar sig ännu en halvtimme tills mamsen är hemma med bil och middagsmat men dessa förnuftets röster tystas omedelbart ner av en nära nog enig skara arga mammor som bestämt talar om att de minsann bäst själva vet vad deras barn behöver.

För helvete, sluta dalta så förbannat med ungarna. Sluta hoppa ur knäppkängorna av pur oro så fort lille Destiny smackar med munnen, ungen kommer inte att ligga avsvimmad i sulkyn bara för att inte mat och vatten passerat munnen på ett par timmar. Snälla nån, det låter som att en banan i vagnen på Ica Maxi är den avgörande punkten för om lille Rasmus ska uppnå vuxen ålder eller dö i barnsäng. Vilket förbannat tunnelseende, totalt befriat från all logik och all sans. Blir kvinnor alldeles lamslagna i hela huvudet när de får barn eller är det en modern företeelse? Jag har synnerligen svårt att se att mammorna 1910 blev lika uppstressade av att lille Östen eller lilla Margit inte hade druckit på två timmar, ej heller tror jag en vikingatida mamma ramlade baklänges i storstugan av pur oro när inte en ny bit lantbröd passerat systemet på lille Botvid eller lille Teodorick på 120 minuter. Utan att veta säkert så är min magkänsla att det vare sig fanns tid eller ork till sådana hönsmammerier på den tiden, ungarna fick bröstmjölk tills mjölken sinade och sen var det i mjölk uppblött bröd för hela slanten lite då och då under dagen med ganska ojämna mellanrum baserade på vad som annars fanns att göra i stugan.

Är denna moderna vansinnesoro och mammastress ett nytt påfund relaterat till alla de mammamagasin som finns att köpa där kärringarna lär sig amma på sju nya sätt och ser bilder på jollrande och flinande små bastarder på vartannat helsidesuppslag? Är det där de lär sig att barn måste ha ny näring var tjugonde minut dygnet runt? Eller är det bara kvinnliga modersinstinkter och hormoner som tillåtits slå rot och mutera till dagens vansinne?

Jag kan tänka mig att det här är en ganska öm punkt för majoriteten kvinnor och en del hyfsat hunsade äkta män så jag lär nog få ett par verbala spottloskor riktade åt mitt håll bara för att jag har fräckheten att omnämna "sund moderskärlek" som trams och dalt. Det är jag beredd på. Likaså kommer troligen spekulationer om min egen lämplighet som fader att diskuteras eftersom jag inte "förstår" hur en moder känner sig inför sin törstige telning. Men bespara Er, jag struntar faktiskt i sånt. Vad jag är ute efter är debatt om varför mammapjosket urartat nåt så förbannat de senaste tio åren?

Här är hela tråden i sin svulstiga höghet:
http://www.familjeliv.se/Forum-5-74/m23751111-1.html

// Roger P.

Här förstår jag faktiskt inte riktigt vad du menar, använd de ord du är bekväm med.

Vore mer intressant hur du har klurat ut att det är fel att öppna en vara i butiken innan den är betald? Är det dina föräldrar, de förväntningar du tror att omgivningen ställer på dig, eller har du kommit fram till det helt själv?

Det var då otroligt... Det är på sådant sätt samhället fungerar - betalningsmedel i utbyte mot vara. Utbytet sker samtidigt - när du betalar blir varan din. Tills detta sker befinner sig varan i handlarens ägo, och genom att nyttja den innan betalningen skett innebär stöld, och försättande i en teoretisk skuld, även om du kanske har för avsikt att betala för varan om en stund. Det är på dessa grundstenar samhället vilar, och dessa får inte rubbas.

Om man ifrågarsätter något på Familjeliv så är man en idiot som borde skjutas och grävas ner...