Listan på svenska STASI-spioner finns, men namnen hålls hemliga

Ja det var just det jag nämnde i mitt förra inlägg att detta just blir problematiskt,vi är ju officiellt fortfarande neutrala,men de vi alla vet är att vi står USA/NATO nära och haft/har samarbete med dem .Libyen insatsen är officiellt under FN flagg med NATO som styre.Jag tycker att det är bra att diskutera detta eftersom det ändå hos majoriteten i Sverige finns en större acceptans för det dolda samarbetet med USA/NATO än med det forna kommunistiska Sovjet.Så i ren demokratisk anda tillsammans med offentlighetsprincipen så borde hemligstämplingen runt dessa dokument släppas.Så att vilken historisk intresserad allmänhet som helst kan ta del av dessa dokument.

Fel. Det har varit 25 års preskriptionstid. Idag är preskriptionstiden slopad. Källa: Wikipedia, Google och Internet

Jaa du, vad sägs om några av de rubriceringar som finns till hands idag. Landsförräderi, högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller olovlig underrättelseverksamhet. Som du ser finns det gott om rubriceringar. Ditt påstående om att det måste innefatta mord och missshandel är så totalt infantilt att jag sett högstadielever resonera mer logiskt och vettigt.Vad beträffar uppsåtsfrågan så kräver inte alla brott uppsåt. Det räcker med oaktsamhet. Jag har dock svårt att tänka mig att man går främmande makts ärenden tillhanda av oaktsamhet... Du har för övrigt fel om att brottet landsförräderi nödvändigtvis måste innefatta militära medel...

Eftersom du just utgick från idag så kan jag meddela dig om att det pågår massor med underrättelseverksamhet riktad mot invandrare i Sverige på uppdrag av diktaturer - även kallat flyktingspionage i slaskpressen. Ibland åker dessa underrättelseagenter dit och då rubriceras det som olovlig underrättelseverksamhet. Du har alltså fel, brottet som DDR-spionerna skulle ha dömts för om det skett idag skulle vara olovlig underrättelseverksamhet...i bästa fall.

Jag håller med om att det kan ha handlat om olovlig underrättelseverksamhet i en del fall. Men det finns så mycket runt den här informatörslistan som inte är klarlagt att den knappast kan publiceras rakt av, inte i en rättsstat. Omvägen via en sanningskommision är helt OK.

Utgår vi från att SÄK (numera SÄPO) har utrett namnen på listan ifråga (det får vi ju tro) så kan det knappast handla om några uppseendeväckande brott för de som inte tagits omhand. Vi vet ju inte vilka som finns på listan som SÄK redan tidigare känt till, vilka som finns med för att de är tänkbara meddelare eller nyttiga idioter (då är uppsåtet helt borta) eller vilka som tillfrågats men förklarat sig inte kunna bidra med något.

Vi kan ju tänka oss att det handlat om invandrade tyskar, med släkt på östsidan och som får frågor den vägen. Likadant kan man tänka sig företags- eller tjänstemannakontakter i DDR där man prövat att utsträcka frågan ytterligare längre än till affärer eller uppgifter i tjänsten.

Hur jag än försöker så kan jag inte komma fram till brotten landsförräderi, högförräderi, krigsanstiftan, spioneri eller grovt spioneri, blotta tanken är helt avlägsen. Jag föreställer mig att du har radat upp dessa krigsbrott/brott som riskerar våran suveränitet bara för att ge mer styrka till allvaret i stasilistan. Kanske om dom har brutit sig in i topphemliga militäranläggningar eller kommit över topphemliga militärdokument, men i så fall hade dom individerna blivit åtalade för 20 år sedan när arkiven blev kända av CIA. Varför skulle SÄPO eller SÄK ha hållit käft om en sådan sak? Olovlig underrättelseverksamhet tycker jag också rör sig inom militära områden, men du kanske kan förklara bättre vad det begreppet egentligen betyder?

Varför och hur skulle CIA kunna åtala svenskar i Sverige?
Att Säpo och Sverige inte kunnat gå till botten med dessa personers verksamheter beror ju just på detta, man har inte brytt sig om att begära ut dessa dokument från CIA.

Läs mitt inlägg igen. Du påstod att det inte finns ens någon brottsrubricering för vad dessa gjort. Jag påvisade att det finns massor med rubriceringar. Sedan vad varje agent gjort, det vet vi ju inte...ännu.

Måste ställa mig frågande till om ni ens läst någon av Almgrens böcker (alltså Inte bara stasi... & Inte bara spioner...) ? Det rör sig inte om någon lista.. De källor som berörs är Stasis egna arkiv i Berlin, de delar av Stasis arkiv som förstördes men i form av mikrofilmer hamnade hos CIA (de så kallade F16-, F22- och statistikkorten), samt Säpos utredning av Stasibelastade personer. Och gällande det sistnämnda så står det helt klart att Säpo aldrig utredde dessa personer ordentligt. Säpo brydde sig till exempel aldrig om att begära ut de handlingar som talade om vilka som verkligen var agenter för Stasi, hur mycket och vilken typ av arbete de utförde eller deras rapporter. Dock har forskare och journalister till vis del gått igenom material från Stasiarkivet i Berlin och från det materialet känner vi till vad en del av personerna rapporterade om.

Det står utom tvivel att personer vilka av Stasi betecknades som Inofficiella Medarbetare bland mycket annat rapporterade om östtyska flyktingar i Sverige och Skandinavien, om svenska militära installationer och förhållanden, om svensk inrikespolitik, om svenska samhällsfunktioner (t.ex. folkbokföringen), om tekniska detaljer, om ekonomiska förhållanden, o.s.v., o.s.v.

Brottsrubriceringar såsom högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri och landsförräderi ligger mycket nära till hands. Jag vill påstå att personer kunde ha åtalats om Säpo tagit sitt arbete på allvar, men idag är det definitivt för sent. Deras moraliska skuld finns kvar, men viktigast är dock i mina ögon att dessa personer ordentligt utreds.

Om du vill veta hur samarbetet fungerade tycker jag att du kan börja med att läsa Mikael Holmströms Den dolda alliansen - Sverige hemliga Nato-förbindelser. Boken kom ut i våras och är på ungefär 600 sidor. Du hittar hittar väldigt mycket namn där och i princip alla som intervjuats ställer upp med namn och allt och berättar hur det var.

Sverige var Natos informelle 17:e medlem. De enda som inte visste detta var den så kallade svenska allmänheten. Ryssarna visste. Nato visste. Alla visste utom väldigt många svenska medborgare som trodde på allt snack om alliansfrihet och neutralitet.

För övrigt kan jag avslöja att Sverige hade ett väl utvecklat samarbete med de västliga underrättelse- och säkerhetstjänsterna under det kalla kriget. Detta är fortfarande en stor hemlighet i Sverige. I t ex Danmark visste medborgarna under det kalla kriget att deras underrättelse- och säkerhetstjänster bland annat samarbetade med Sveriges dito. Det sades rätt ut i offentligheten.

Sett ur detta perspektiv framstår ju svenskarna som något av det mest lättlurade folket på detta jordklot

Nu får den här tråden inte utvecklas till en tråd om litteratur men jag kan inget annat än instämma. Det var en verkligt avslöjande bok. Givetvis var Sverige i praktiken en natomedlem. Sveriges roll var att hålla ut tillräckligt länge tills hjälpen anlände från Nato.

Nog är alla folk lättlurade, inte bara svenskarna.

Dock ser jag inte hur vårat informella samarbete med NATO relaterar till detta fall. I detta fall handlar det om förrädare, spioner, angivare, dubbelagenter. Svenska myndigheter har haft samarbete och har samarbete med NATO ja, men vad har det med landsförrädare att göra?

Vi samarbetade med Nato. Vi samarbetade också under kalla kriget intimt inom denna sfär som kan sammanfattas med begreppet "vänligt sinnade underrättelse- och säkerhetstjänster" (obs! etablerat inofficiellt begrepp).

För att komma tillrätta med spionage krävs att man samarbetar med andra underrättelse- och säkerhetstjänster, det intygade bl a en hög chef vid en nordisk säkerhetstjänst mitt under kalla kriget för sina medborgare. Men detta kan man fortfarande än i dag inte säga i Sverige, trots att muren föll för över tjugo år sedan.

Med bakgrund av detta måste Säpos utredningar om personer med misstänkt Stasikoppling rent ut sagt vara fullsketna med korrespondens med andra länders "tjänster". Det är detta som är den stora hemligheten och det är detta som är den riktigt stora haken för att släppa utredningarna till de utredda stasibelastade personerna, till forskare, eller för all del till offentligheten (det som denna sträng handlar om). Utredningsmaterialet är helt enkelt "för ungt" och "för känsligt".

Det talas vackert från politiskt håll att man vill skydda individerna (de utredda), men den som lusläser grundmaterialet till senaste sekretesslagstiftningen kan konstatera att det är skyddet av Säpos "källor" som är viktigast att skydda. Detta källskydd ska bland annat översättas med "de vänligt sinnade underrättelse- och säkerhetstjänsterna", som man har samarbetat intimt med under hela kalla kriget och som man fortsätter att samarbeta med även efteråt. Släpper man material som är tio år gammalt riskerar man att störa dagens förtroendefulla (sam)arbeten gällande kontraspionage och arbete mot terrorism.

I domen mot Almgren är det mycket hårt skrivet att hon inte får berätta om kopplingar till främmande makt. Det som kanske inte är så känt är att en del av det som JK ska utreda rör just detta:

"Med anledning av breven har Säkerhetspolisen noterat att det finns uppgifter om utländska underrättelseorgan i boken som synes härröra från de handlingar som Birgitta Almgren fått del av genom Regeringsrättens dom", står det i Säpos anmälan till JK daterat 17/10-2011 (A 409-127 12-11)

Jag kan varmt rekommendera nedanstående inslag i Godmorgon Världen, där bland annat underrättelseforskaren Wilhelm Agrell gör intressanta konstateranden kring våra med västliga mått mätt långa sekretesstider. Behovet att hålla arkiven stängda var starkt, annars skulle de faktiska förhållandena riskera att läcka ut. Historiker och andra forskare hölls på behörigt avstånd från arkiven.
http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=3561777

Nja, vill nog inte kalla svenskarna för ”lättlurade” inom detta område, snarare ointresserade:
Parat med det faktum att vi har en svensk censurerande mediemaffia samt Statstelevision, inklusive en manipulerande bokförläggarfamilj (Bonniers), som i åratals tillåtits dominera informationsutbudet inom denna lilla ankdamm, dvs. innan internet blev tillgängligt för den stora massan och man kunde erhålla andra vinklingar på samma (inte så censurerade eller partiska) nyheter.

Nu är ju – tyvärr – Sverige indraget i Afghanistan mot folkviljan. Men har man inte deltagit i något krig på över 100 år och har det lugnt och tryggt, samt medvetet hållts oinformerade och matas med, om inte lögner så halvsanningar, så är det väl inte så konstigt att vissa har inställningen, för att citera SvD:s Ledarsida en gång: ”Vem bryr sig”…(dvs. så länge de själva inte personligen berörts)



Det tillhör tydligen ”vänligt sinnade” underrättelse- och säkerhetstjänstens uppgifter att byta information med varandra. Ja, verkar logiskt. Problemet uppstår väl först när våra folkvalda inom Sveriges Riksdag: Konstitutionsutskottet (KU) och liknande demokratiska kontrollorgan, inte ens verkar ha kontroll över sin egen säkerhetstjänst, samt då – exempelvis – en relativt nytillträdd SÄPO-chef, Anders Danielsson, helt öppet nyligen, sägs ha blivit citat:

”Bortkollrad av sina egna underchefer”.

Detta skedde – bevisligen – i lilla Svedala nyligen. Samma underchefer inom SÄPO som senare – när stormen bedarrat - dessutom befordrades vidare, inom SÄPO… Häpp…

Undrar därför, återigen, vilka som man försöker skydda, även, denna gång?

Efter mycket om och men, tillsattes för några år sedan en IB-kommission. Statsteven gjorde därefter också belysande intressanta historiebeskrivningar på den offentliga delen av IB- händelserna. Låt oss därför försöka anstränga oss för att göra likadant beträffande detta Statsi-arkiv: För varför ska annars just denna del av svensk historia tillåtas fortsätta mörkläggas?

http://www.newsmill.se/artikel/2011/...-stasi-agenter
"Att hemlighålla läsning på det sätt som Sverige gör är ett beteende som kännetecknar diktaturer", säger Helmut Müller-Enbergs på Stasi-arkivet i Berlin.

"Sverige är tyst. Sverige har inte gjort något offentligt. Vi här i Tyskland brukar säga, att en demokrati måste tillåta sig lyxen att acceptera sanningen. Genom att agera på detta sätt tillåter sig inte Sverige denna lyx. Det är ofattbart att en demokrati kan handla så! Man kan självklart inte använda begreppet diktatur om Sverige, men agerandet mot Birgitta Almgren är högst ovanligt för en demokrati."

Eftersom Sverige var ett nyckelland för Stasi och då Sveriges samarbete med DDR på flera områden var omfattande, blir frågan varför uppgifterna om vilka svenskar som samarbetade med Stasi inte kan offentliggöras. Vad eller vilka är det som ska skyddas?


Mer öppenhet är ett nödvändigt krav; om inte annat för att dagens alltmer avslöjade (främst utländska) underrättelsetjänster verkar ha fått en alltför stor okontrollerad kriminell verksamhet, där man, enligt den amerikanske whistleblower tillika tidigare FBI chefen Ted Gunderson bl.a. säger att "maffian" framstår som en söndagsskoleklass jämfört med CIA…

”THE CIA MAKES THE MAFFIA LOOK LIKE A SUNDAY SCHOOL CLASS”
http://www.youtube.com/watch?v=YZ2VpfUqRoo
http://www.brasschecktv.com/videos/t...terrorism.html
In other interviews (to be found on the web), Gunderson also discusses incidents U.S. government sponsored terrorism and the reasons behind them.
http://www.abovetopsecret.com/forum/thread715357/pg1

Dessa länkar hänvisas avslutningsvis till enbart som en – ytterligare – ögonöppnare, apropå vikten av öppenhet även beträffande våra Stasi-arkiv, om inte annat så för att stävja att eventuell fortsatt kriminell verksamhet inte ska kunna att – helt obehindrat – bara fortsätta mörkläggas. För övrigt vet jag f.n. inte så mycket mer om denne f.d. FBI chefs vederhäftighet.

Men med samma ögonöppnar-argument hänvisar jag även till en annan intressant fb-tråd: Wikileaks & Assangetråden, där processerna ”bakom_kulissen” är en dito nödvändig samt allmänbildande ögonöppnare, den också.
https://www.flashback.org/t1275257