Jag är inte övertygad att Whiplash är ett bra exempel på denna problematik du tar upp. Jag har förvisso inte tänkt så mycket på den här problematiken du tar upp. Ska tänka på det i fortsättningen.
Jag tänker mig att filmen The Substance med Demi Moore hade du tyckt var lika ’steril’, men att det i den filmen ändå görs med någon slags självmedvetenhet.
Det är faktiskt en av de nyare filmerna som jag skulle vilja se, speciellt med tanke på dom förutfattade meningar jag har om den. Och speciellt efter det att jag såg ’Barbie’, som är inne på lite samma spår, och som jag gillade.
GoldenEye är ett topphemligt satellitsystem utvecklat av Sovjetunionen under Kalla kriget och kan skapa en enorm elektromagnetisk puls som slår ut all elektronik i ett stort område. Men GoldenEye har blivit stulet efter Sovjetunionens fall och nu måste den brittiska agenten 007 James Bond (Pierce Brosnan) stoppa GoldenEye från att användas mot världen.
Filmen GoldenEye är den perfekta James Bond filmen med ett stulet supervapen, en superskurk och en hemlig bas i tropikerna. Filmen har alla återkommande karaktärer och prylar som är så karaktäristiska för James Bond-filmerna. Filmen är inte gammal och föråldrad men inte heller så nutida att den bara förlitar sig på CGI-teknik (datorgrafik). Enligt mig är det den bästa av alla James Bond-filmerna och även introsången är minnesvärd.
Det här är också en sån där Jackie Chan-film jag såg i tonåren och höjde upp så där som man lätt kan göra i den åldern. Fast jag tycker ändå den här filmen är bra fortfarande. Men nu uppskattar jag den på ett annat sätt.
Filmen är ingen action där Jackie på allvar hamnar i trubbel med bad guys, utan det här är en mycket lättsammare film på så sätt. Visst slåss han lite, men det är mest lattjande och under kontrollerade former. Sen hade jag lite svårt att förstå varför några ville slåss mot honom, men det gör inte så mycket.
Det här är en mycket lättsam och gullig romantisk komedi. Humorn är faktiskt väldigt lyckad emellanåt, och den är gullig den här filmen. Jag kan inte låta bli att ligga och småle lite så där fånigt
Emellanåt så tappade den lite.. både i humor och romantik... det var som att filmen gick på tomgång vissa stunder och jag började då ibland fråga mig "tycker jag verkligen den här är så bra?". Men i slutändan måste jag ändå säga att det är en väldigt gullig, charmig och ganska rolig film.
Det var lite udda att se Jackie Chan i slagsmål som inte var för ren överlevnad för en gångs skull.
En grupp människor blir strandsatta på ett cafe ute i öknen på grund av en försenad tankbil, två av dom är efterlysta bankrånare, fick rätt mycket Twin Peaks vibbar av filmen, vilket bara är positiv, filmen tar sin tid, långsamt tempo, vilken jag kan uppskatta, jag gillade slutet. Finns att se på SVT play.
Här möter vi Jimmy Mattson. Ung vuxen som gör värnplikten. Likt många är han ingen fanatiker av att bli tillsagd vad han ska göra. Vad händer sedan?
En film som lämnar många tankar. Den startar med mycket idyll, skön humor och dåtidens Sverige på ett fint sätt. Ingen direkt komedi som Någonstans i Sverige, Repmånad eller Nionde kompaniet, men mina tankar gick åt det hållet. Första halvan är simpel, men bra charmig och absolut något jag skulle rekommendera.
Det jag uppskattar mest med filmen utöver viss charm är en del "riktig" dialog. Öppen och ärlig dialog som jag gärna skulle se mer av i verkligheten, men också i film. Det är mänskligt och gör snacket mer på riktigt.
Den här filmen går efter ett tag åt annat håll. Det är ingen direkt film om värnplikt och definitivt inget familjevänligt. På ett sätt uppskattar jag att filmen bryter något förutsägbart mönster, men blir sedan en ojämn resa. Det blir en del märkligt, naket, cringe och tänkvärt.
En större roll spelas av ung tjej. Hon ska spela sexton år och ser ut som det. Hade förmodligen just fyllt arton när filmen gjordes. Det är konstigt hur Sverige blivit så politiskt korrekt på ett sätt, men denna verkade blivit en stor succé. Både handlingsmässigt och naket är det svårt att greppa hur samma människor som gillade detta och kanske även var delaktig idag kan vänt blad totalt. Det är klart man åldras och får andra glasögon, men att titta på detta helt utan problem och sedan "skrika" och "gråta" av saker som kanske ingår i dagens filmer som inte ens är i närheten? Trams!
Tydligen ska många sett denna film när det begav sig. Idag har den väldigt få röster på IMDB och likt de flesta svenska filmer ett mediokert betyg. Vet inte riktigt var jag ska placera denna själv. Finns absolut saker att gilla med denna film och glad att jag sett den, men vem skulle jag rekommendera den till egentligen?
__________________
Senast redigerad av Geomeister 2026-05-29 kl. 21:11.
Två fattiga engelska systrar, Agnes och Ellen, får ärva en vingård i Italien, och beger sig dit för att sälja.
Väl på plats bestämmer dom sig för att bli kvar i Italien, dessutom blir den ena systern kär i husets butler, Salvatore.
Salvatore är snygg, ung och stark, och verkar kunna det mesta, och Agnes gifter sig med Salvatore.
Men han har en mörk hemlighet, vingården tillhörde hans släkt en gång i tiden, och han är fast besluten att återta egendomen. Agnes börjar plötsligt blir sjuk, Ellen anar oråd och lyckas få tag på en engelsk läkare, han undersöker Agnes och kommer snabbt fram till arsenik förgiftning. Läkaren söker upp Salvatore på ägorna och talar om sin upptäckt, Salvatore inser att han ligger knackigt till, och börjar slåss, men den gamle läkaren visar sig vara bra på att kurras, och vinner. Salvatore ska vara borta inom fyra timmar.
Men han råkar ut för en olycka (begår självmord), och Agnes tar över driften av gården, lillasyster Ellen gifter sig med den gamle läkaren och flyttar till Indien.
En rätt hyfsad film, tycker jag, men nog hade man kunnat vässa den lite mer än så.
Två fattiga engelska systrar, Agnes och Ellen, får ärva en vingård i Italien, och beger sig dit för att sälja.
Väl på plats bestämmer dom sig för att bli kvar i Italien, dessutom blir den ena systern kär i husets butler, Salvatore.
Salvatore är snygg, ung och stark, och verkar kunna det mesta, och Agnes gifter sig med Salvatore.
Men han har en mörk hemlighet, vingården tillhörde hans släkt en gång i tiden, och han är fast besluten att återta egendomen. Agnes börjar plötsligt blir sjuk, Ellen anar oråd och lyckas få tag på en engelsk läkare, han undersöker Agnes och kommer snabbt fram till arsenik förgiftning. Läkaren söker upp Salvatore på ägorna och talar om sin upptäckt, Salvatore inser att han ligger knackigt till, och börjar slåss, men den gamle läkaren visar sig vara bra på att kurras, och vinner. Salvatore ska vara borta inom fyra timmar.
Men han råkar ut för en olycka (begår självmord), och Agnes tar över driften av gården, lillasyster Ellen gifter sig med den gamle läkaren och flyttar till Indien.
En rätt hyfsad film, tycker jag, men nog hade man kunnat vässa den lite mer än så.
Verkar utspela sig under tidigt 1900-tal. 3/5
IMDB 6,3 = 3,35/5
318 röster
Intressant. Den senaste låten jag fastnat på heter just Salvatore- Lana Del Rey. Lyssnar på den ibland när jag rastar hunden.
Senaste filmen jag såg var Dracula- A love tale. 6.2/10 IMDB Helt ok. Förutsägbar dock samtidigt som jag inte gillade slutet riktigt.
Skriven och regisserad av Maggie Gyllenhaal. Frankenstein-rulle och skräckkomedi med feministiska förtecken, hade jag läst någonting om på IMDb. Undvek den ett kort tag, men såg den till slut eftersom Christian Bale och Jessie Buckley skulle spela huvudrollerna, och blev besviken.
Bale som Frankstensteins skapelse, som i Amerika söker upp en kvinnlig läkare - med en oortodox syn på saker, för att inte tala om hennes metoder - efter att han läst alla hennes publikationer. Varför? Därför att han efter många år av ensamhet vill ha ett förhållande, kärlek, närhet och sex, och tror att denna läkare ska kunna hjälpa honom med detta. Efter en del om och men får han sin brud, en skapelse lik honom själv men betydligt mer attraktiv, och det blir först som han tänkt sig, men...
Det blir bara en ointressant och tråkig historia som inte engagerar, trots brudens revolterande och ibland groteska beteenden mot det "ondskefulla" patriarkatet, Bonnie & Clyde-vibbar eller när Frankensteins monster på slutet accepterar att
bruden inte vill bli hans men ändå vill vara med honom.
Om det fanns någon som helst behållning skulle jag ändå säga att det var Buckleys skådespelarinsats. Mycket av det bestod i när hennes rollfigur, som är besatt av Mary Shelleys ande, börjar spotta ur sig en massa ord på engelsk engelska - Frankensteins monster yttrar att hon har en fantastisk vokabulär - även om det snart blev ganska uttjatat.
Vi får följa porrmagnaten Paul Raymond som köpte mängder med fastigheter i centrala London.
Ett tag var Raymond Englands rikaste man, vi får se hur han började sin bana i slutet av 50-talet.
Raymond har en dotter som vill vara med pappans teateruppsättningar, som alltid innehåller både lättklädda och avklädda damer. Men publiken uteblir, och showerna får läggas ner, sedan får dottern cancer och dör.
En jaha, jaså - film, vem är intresserad ?
Jag fann i alla fall inget intresse av Raymonds liv och leverne. 2/5
Detta är den sista filmen i Dirty Harry-serien, med Clint Eastwood som polisen Harry Callahan. Vi ser även Liam Neeson och Jim Carrey i denna film. Hade glömt att de två sistnämnda var med då det var så länge sen jag såg filmen senast.
Harry kopplas in på en serie mord, där alla de mördade finns på en dödslista upprättat av en filmregissör. Callahan som också finns på listan, utforskar fallen tillsammans med en kvinnlig tv-reporter och jakten är igång för att hitta mördaren.
Eastwood är en av mina favoritskådespelare och jag tycker att filmen var bra. Mycket pangande och Eastwood är riktigt pricksäker! En grej jag reagerade på när jag såg filmen igår är att folk verkligen flyger bakåt när de blir skjutna istället för att bara ramla ihop. Det är väl något som är typiskt för lite äldre filmer tror jag.
IMDb: 6.3
Mitt betyg: 7/10
__________________
Senast redigerad av Lloyd.Christmas 2026-05-30 kl. 18:49.
Backrooms. Jag föll för hypen och såg den på bio. Direkt jag klev innanför biografdörren ringde varningsklockor. Min biograf som inte haft tvåsiffrigt antal gäster på så länge jag kan minnas var fylld av ungdomar.
Jag vet inte var jag ska börja angående själva filmen. Found footage suger, det är slött och har motsatt effekt än den tilltänkta, det tar mig ur illusionen snarare än förstärker inlevelsen, för ingen amatörfotograf under enorm press skulle filma så bra.
Den kvinnliga skådisen suger så hårt att jag tyckte synd om Eijofor när dom spelade mot varandra.
Filmen innehåller inte en enda originell idé och alla verk jag påmindes om är ljusår bättre.
För mycket exposition.
Men framförallt är Backrooms inte läskig för fem öre.
Skriven och regisserad av Maggie Gyllenhaal. Frankenstein-rulle och skräckkomedi med feministiska förtecken, hade jag läst någonting om på IMDb. Undvek den ett kort tag, men såg den till slut eftersom Christian Bale och Jessie Buckley skulle spela huvudrollerna, och blev besviken.
Bale som Frankstensteins skapelse, som i Amerika söker upp en kvinnlig läkare - med en oortodox syn på saker, för att inte tala om hennes metoder - efter att han läst alla hennes publikationer. Varför? Därför att han efter många år av ensamhet vill ha ett förhållande, kärlek, närhet och sex, och tror att denna läkare ska kunna hjälpa honom med detta. Efter en del om och men får han sin brud, en skapelse lik honom själv men betydligt mer attraktiv, och det blir först som han tänkt sig, men...
Det blir bara en ointressant och tråkig historia som inte engagerar, trots brudens revolterande och ibland groteska beteenden mot det "ondskefulla" patriarkatet, Bonnie & Clyde-vibbar eller när Frankensteins monster på slutet accepterar att
bruden inte vill bli hans men ändå vill vara med honom.
Om det fanns någon som helst behållning skulle jag ändå säga att det var Buckleys skådespelarinsats. Mycket av det bestod i när hennes rollfigur, som är besatt av Mary Shelleys ande, börjar spotta ur sig en massa ord på engelsk engelska - Frankensteins monster yttrar att hon har en fantastisk vokabulär - även om det snart blev ganska uttjatat.
Inget jag kan rekommendera.
Jag var själv bussig efter att ha sett den, skrev på Letterboxd att tar man den som ren galen underhållning så duger den, men närmare analyser bör man nog skippa. Regissören känns lite som den kvinnliga huvudpersonen i filmen, gick bananas i feministiska kulturarbetares anda.
Igår kväll såg jag Burt Reynolds-filmen Shark eller som den så skönt gammaldags fick heta på svenska, Den grymma fighten.
Lite Sierra Madres skatt i Sudan (där för övrigt inte en enda person syns som brukar förknippas med sudanesiskt, så filmades det också i Mexiko). Mexikanskan Silvia Pinal som är lite av en gammal favorit från Buñuels filmer har också en stor roll. Hon anställer en kringdrivande Reynolds som dykare i hajtätt vatten och lite Hajen-thriller blir det emellanåt men mest deckare i lugnt tempo. Lite spretig ton, lite B-filmsaktigt med ganska skruvat men bra slut.
Vi får också en plankning av en viss strandscen i Härifrån till evigheten. 3/5.