Vilken film såg du senast?

The Island Closest to Heaven (1984).

Filmen är baserad på den japanska boken "The Island Closest to Heaven" och handlar om en ensam gymnasieflicka som lämnar Japan för att hitta en ö i Söderhavet som hennes döde far lovade att de skulle åka till tillsammans. Hon reser med flyg till ögruppen Nya Kaledonien som är en fransk koloni utanför Australien. Där träffar hon fransmän, infödingar och även japaner som emigrerat från Japan till Söderhavet.

Man kan beskriva handlingen som en feelgood-film från 1980-talet där den japanska gymnasieflickan är på talrika men ofarliga äventyr över hela Nya Kaledonien och ständigt träffar nya människor. Filmen var inget mästerverk när det kommer till handling och intrig men det var mycket intressant att se alla autentiska miljöer från det tropiska paradiset Nya Kaledonien (Kaledonien - historiska latinska namnet för Skottland).


Betyg: 5-6/10.

Såg om bone tomahawk igår i brist på annat. Jag mindes filmen som bra...igår var den ok.

Tog mig precis igenom Hemmet som finns på svtplay nu. Något så exotiskt som en svensk skräckis som utspelar sig på ett demensboende.
https://www.imdb.com/title/tt29011016/

Den var väl sisådär får jag säga. Tyckte inte den når hela vägen i mål. Den kändes lite blek och mellanmjölkig, som en typiskt svensk film som försöker vara en riktig hollywoodskräckis. Det retade mig att den har alla parametrar som verkar ha blivit standard i svensk film idag. Araber och homosexuella, knark och hbtq. Det skär sig så mot det hederligt svenska lantliga. Värdelöst.

Settingen är bra. Gamlingar och ålderdomshem och sånt kan vara rätt läskigt. Men det är också väldigt tragiskt. Har man erfarenhet av att flytta in en gammal mormor eller morfar som är dement på ett sånt här ställe så slår filmen an på ett rätt jobbigt sätt.

Åldringarna spelade väldigt bra. Filmens huvudpersoner tyckte jag dock inte höll måttet. Och ”spöket” kunde de gjort vassare.

Typiskt svensk film. Se den på egen risk.

Whiplash (2014)

En man är hård mot en talangfull och ambitiös kille som vill spela trummor i hans musikklass på en toppskola.

Tar upp ett bra ämne. Bra manus, bra skådespelarinsatser, snyggt filmat, osv. Filmen lider av det nyare filmer lider av. Allt ska vara så jävla perfekt och slipat, så att även om allt är bra så blir det själlöst. Allt är en superhjältefilm idag. Jag kanske låter bitter, men det är faktiskt lite skönt. Det finns mycket bra gammal film, och man kan lägga intresset för nyare filmer åt sidan.

8.5/10 på IMdB.

Jag ger den en ganska stark 7:a.

(Finns på svt play till den 7 juni)

Speak No Evil (2024)

Kunde ha varit betydligt bättre. Offren är ju typ tillsammans hela filmen, så det blir aldrig särskilt nervigt. Hade varit mycket mer spännande om någon blev bortförd och inlåst medan resten försökte hitta personen samtidigt som de behövde hantera de där psykiskt störda GM:en.

Betyg: 5/10

Såg svenska filmen ”Kevlarsjäl” på svtplay.

Måste säga att den var riktigt bra. En av de bättre svenska filmerna på senare år enligt mig.

Filmen handlar om två bröder i tonåren som lever med sin alkisfarsa.

Den filmen är ganska bra faktiskt. Har svårt att förstå vad du menar att den skulle vara själlös och ’superhjältefilm’. Jag vill minnas att jag levde mig in väldigt mycket i filmen,

Donnie Darko och Enemy är bland dom konstigaste och abstrakta filmerna jag någonsin sett. Jag fattar inte dom än idag. Jake Gyllenhaal med i båda.

Jag gillade den inte heller. Stängde av efter halva ungefär.

Men jag håller med om att den var snygg, bra skådespel mm. Men ingen film för mig. Den sadistiske aspergerläraren var riktigt jobbig att kolla på. Plus att jag tyckte själva handlingen var riktigt tråkig.

Som sagt, olika smak.

Jo den är väldigt bra. Simmons och Teller är i absolut högsta klass. Manus är jättebra och det är väldigt snyggt filmat.

Men det är som en reklamfilm. Allting ska följa manus exakt idag, allting med ljud och ljus och vinklar är så minutiöst utstuderat. Rörelsescheman. Miner. Och då pratar jag inte Roy Andersson.

Allt är så utstuderat och självmedvetet och marknadsanpassat. Så desinficerat och efterapande. Syntetiskt skulle man kunna säga.

Skådespelare ska leverera som väldigt duktiga robotar, och inte som dom själva. Det är som att titta på dansare som är svinduktiga tekniskt, men det finns väldigt lite ”där”. Som AI.

Och det är väldigt typiskt tidsandan. Vi har nåt peak skitnödighet tror jag. Jag tror inte folk pallar mer tyglar snart.

Men jag förstår att andra kanske inte ser det så. Det är lugnt. Om man uppskattar sånt så tycker jag det är kul att det är så poppis nu. Det har aldrig riktigt funnits en era för det tidigare. Som sagt, det finns ändå många andra filmer för mig och det är skönt att släppa kollen på allt nytt som kommer.

Atlantis (1913) (Dansk)

Vi får följa några människors öde, före-under-och efter förlisningen av en atlantångare.

Även om den inte föll mig i smaken, så finns det ändå en hel del att skriva om filmen.


Bygger på Gerhardt Hauptmanns roman Atlantis från 1912.
Filmen är gjord kort efter Titanic katastrofen och föll inte helt i god jord. I Norge förbjöds den, då man inte tyckte att det passade sig att göra underhållning om en sådan katastrof.
Man hade verkligen inte snålat, väldiga mängder statister, och dessutom en fullskalig skeppsmodell som man sänker.
Fina specialeffekter, särskilt med tanke på att det var tidigt i filmhistorien.
En assisterande regisör var ungraren Mihaly Kertesz, han kommer senare att bli känd som Michael Curtis, regisör till Cassablanca (1942).
Filmen är nästan två timmar lång, vilket var ovanligt vid den här tiden.
Dansk film var långt framme vid den här tiden.

Filmen spelades in med två olika slut, ett lyckligt, och ett olyckligt.
Det olyckliga slutet var tänkt för den ryska marknaden, där man tydligen förväntade sig olyckliga slut.

Några rader om variteartisten Charles Unthan, som förekommer i filmen. Han var känd som mannen utan armar, och var född på det viset, men han kunde göra det mesta med sina fötter som man inte trodde var möjligt.
Spela kort, skriva maskin, skriva en sirlig namnteckning, och flera andra saker.

Men hur storslagen än filmen var, så var den rätt tråkig, tyckte jag.2/5

IMDB 6,5 = 3,44/5
530 röster

Jag är inte övertygad att Whiplash är ett bra exempel på denna problematik du tar upp. Jag har förvisso inte tänkt så mycket på den här problematiken du tar upp. Ska tänka på det i fortsättningen.

Jag tänker mig att filmen The Substance med Demi Moore hade du tyckt var lika ’steril’, men att det i den filmen ändå görs med någon slags självmedvetenhet.

Annars är filmen Midsommar av juden Ari Aster ett bra exempel på problematiken du tar upp. Den filmen är usel och en hädelse mot Sverige och svenskar.