"Havana" - (1990)
https://www.imdb.com/title/tt0099747/
Robert Redford, Lena Olin, Alan Arkin, m.fl.
---
Robert Redford spelar en flådig poker-spelare, som åkt till Havanna på Kuba under Batista-regimens dödsryckningar - för att han hoppas på att "slutet" ska kunna locka till sig tillräckligt många desperata rikemans-gubbar från diktaturen, som han kan spela skjortan av, så att han ska kunna tjäna tillräckligt mycket för att kunna lägga av med pokerspelandet.
Filmens berättelse kretsar kring pokerspelaren Robert Redford, och en svensk kvinna (Lena Olin) som är insyltad i den revolutionära rörelsen. Samt ett antal bifigurer, som tex lokala nattklubbsägare, lokala polischefer och några maffiabossar, osv.
Redford blir snabbt förälskad i Olin (trots att hennes man precis blivit dödad av hemliga polisen).
Hon blir fångad av polisen och han lyckas få henne loss.
Komplikationer uppstår, som sig bör.
Och under hela tiden så spelas det poker.
Inte så att man får se så mycket av det, men det är hela tiden i rutan åtminstone.
Redford vinner hela tiden storkovan, och av någon anledning så avskräcker det aldrig hans motspelare, som närmast ställer sig i kö för att ge honom sina surt förvärvade pesos.
Revolutionsfronten rycker allt närmare huvudstaden, och det eggar upp tjänstefolket, som plötsligt inte längre är lika pigga som tidigare på att låta sig hunsas av rika och bortskämda amerikaner som Robert Redford.
Chefen för den hemliga polisen är Redfords kompis, och han försöker få Redfort att inse att Batista-regimen ju var alla tiders för såna som han.
Så det var dumt av honom att hjälpa den där flickan Olin ...
Redford bryr sig inte.
Han är ju amerikan, och rik till på köpet.
---
En film av denna karaktär förväntar man sig ska innehålla ett antal fina skildringar av tidstypisk miljö.
Särskilt det storslagna Art Deco-inspirerade nattklubbs-Havanna.
Men, av det ser man inget.
Inte ens den revolutionära kampen skildras på så många andra sätt än genom rykten och ord.
Inte ens tortyr i fängelsehålor finns det med.
Istället blir Lena Olin snällt behandlad av en närmast ömsint förhörsledare ...
Men ändå SER hon ut som om hade legat fastspänd i nån medeltida tortyranordning i femton år, när hon till slut släpps ut ut finkan (var hon suttit en helg eller nåt bara).
Och ... redan i andra scenen efter utsläppets slitna utseende, så ser man henne på strandrestaurang i motljus med fint permanentat hår och allt ...
---
Filmen har inte fått så höga betyd på Imdb.
Och jag förstår verkligen varför.
Trots att det är Sydney Pollack som stått för regin, så är det mest bara som ett slags hastverk, fuskverk.
Bra är det iaf inte.
Inte berättelsen, inte scenografin, inte fotografier.
Inte ens skådespelarna.
Någonstans gick något helt fel under produktionen, för det är verkligen under all kritik för att ändå vara den "storfilm" den ju skulle föreställa.
Och det är lite synd, för det fanns så mycket i filmen som verkligen hade kunnat göras så mycket bättre.
Men ... icke.
---
Betyget blir därefter.
Betyg:
2 av 5
