Vilken film såg du senast?

Calibre

Brittisk/skotsk. Två vanliga killar, kompisar, beger sig ut till vischan och stora skogen för att jaga. Väl där gör den ena av dem ett fruktansvärt misstag, och i ett försök att skydda sig själva, gör den andre killen situationen ännu värre. Därefter blir de av en viss anledning kvardröjda i byn som de bor i över jakthelgen, och försöker spela som om ingenting hänt. Den enda jag kände igen var Tony Curran som, efter vad jag tidigare sett honom i, här fick en mer sympatisk roll. Jag tyckte att filmen var välspelad och ganska spännande.

Menar du att man har samtliga nio liv kvar efter filmen? Låter ju som ett bra betyg.

Min favorit bland Rambo filmerna. Har visserligen bara sett de 3 första. Var nog humorn i den här som gjorde det för mig.

Fear City
Året var 1984
https://www.imdb.com/title/tt0087247/?ref_=nv_sr_srsg_0

New York under 1980-talet. Jag älskar't. Mörka kvarter, neonljus, verklig storstadspuls och attityd som fungerar för action/thriller.

Filmen ska aldrig visats på bio, editerades även på VHS och nästan direkt förstod jag varför. Filmens handling är relativt tunn och istället blir det mycket tuttar och rumpor i tid och otid. En heterosexuell tjej lär inte få överdrivet mycket ut av att titta på denna film. Det är dock inte bara snusk utan tillför känslan i att verkligen vara kring New Yorks sliskiga kvarter. Känns betydligt mer "äkta" än mycket som skulle göras idag.

Skådespelarna i filmen är inte helt okända, men det ansiktet som är mest känt men också oväntat är Billy Dee Williams (Star Wars!). Skådespeleriet är väl sisådär. Det finns bra och kul scener, men känns mer som TV-nivå på mycket ifrån flera håll. Handlingen är som skrivet tunn. Det är dock en del saker som ger filmen lite mer tyngd och saker omkring som ger den mer substans.

Den onda i filmen är skrattretande usel. Varför ska t.ex. Dirty Harry och James Bond-filmerna ofta har urusla skurkar när mycket annat är välgjort? Lite samma gäller här. Hade skurken varit mer intelligent/läskig än bara rakt igenom "random" hade filmen vunnit mycket. Det har lite underhållningsvärde då jag kunde skratta åt det hela, men bra är det verkligen inte.

En film som enligt mig gör många rätt. Musiken fungerar, miljön är underbar, attityderna passar och ja.. Massa snygga tjejer är väl aldrig fel. Tunn handling och ibland tveksamt skådespeleri gör dock att betyget inte blir för högt.

Betyg?

SSF: The Lighthouse (2019) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |

Två fyrvaktare anländer till en avlägsen ö utanför New England. Året är 1890, deras jobb är att under fyra veckor sköta fyren tills de blir avlösta. Thomas Wake är den äldre veteranen med en tunga värdig den värsta sjöbusen medans Ephraim Winslow är yngre och har aldrig jobbat med nåt liknande förr. Jobbet är hårt och vädret skoningslöst - den ständigt ylande vinden är nog för att driva en man till vansinne.

Det har alltid varit något fascinerande med den gamla tidens fyrvaktare vars jobb var att leva isolerat under tuffa förhållanden i långa perioder på små öar. Många myter har uppstått bland vidskepliga sjömän, men verkligheten har också bidragit till mystiken över det hela. Filmen är löst baserad på en händelse 1801 då en av de två fyrvaktarna dog och den andra tvingades leva med liket tills han blev avlöst. Flannan Isles-mysteriet är en annan händelse där tre fyrvaktare försvann spårlöst och aldrig återfanns. En härlig inramning för psykologisk film med andra ord.

Regissören Robert Eggers, som redan har suveräna The VVitch (2015) under bältet, gick verkligen all-in när det kommer till att återskapa tidsperioden. Filmen är i svartvit och han använder utrustning som användes på den tiden, vilket resulterar i en aspect ratio på 1.19:1. Otroligt häftigt och resultatet är en fantastiskt stilig film. Dialogen är också baserad på dåtidens litteratur och jag fann den otroligt fängslande att lyssna på.

Skådespelarna Willem Dafoe och Robert Pattinson gick också all-in och bjuder på en oförglömlig prestation. Dafoe känns som född att spela en ärrad sjöbuse som ständigt gör gällande vart skåpet ska stå för stackars Pattinson som jobbar hårt under regn och irriterande fiskmåsar. De har några riktigt grymma monologer och fin kemi tillsammans.

Jag gillar ju inte helt surrealistiska konstfilmer där man inte vet vad som är verkligt eller dröm. Därför är det stunder då den här filmen tappar mig. Men sammantaget måste jag bara kapitulera och dela ut ett högt betyg. Det är så unikt, så underbart välgjort och en olycksbådande mistlur som hela tiden dånar i bakgrunden. Kritisera aldrig Willem Dafoes matlagning, för då jävlar.

Du skriver alltid bra. Dafoe och Pattinson vet man är bra, men är filmen så pass bra att det svartvita fotot håller? Sånt kan lätt bli pretentiöst, men om det funkar så funkar det. Vad skulle du ge som betyg? Min magkänsla är att jag skulle hålla med dig här, men det är svårt att vara opartisk mot Thewlis.

Betyget står ju högst upp i inlägget, en sol av 5..
Själv ger jag den en 4/10.

Det är fan att man missade lighthouse på bio.
Polaren valde ju le mans 66 istället...

Ett nu för evigt missat moment.

Betyget är 4/5. Jag vet att de symbolerna är svårtolkade och för vissa kanske de inte ens syns beroende på vad man surfar Flashback med. Men men. David Thewlis är kung, helt rätt

Det svartvita fotot var för mig den stora behållningen; scenografin i stort och vad 4:3-formatet tillförde. I övrigt tyckte jag The Lighthouse var en tröttsam och pretentiös våldsorgie, som inte tillförde något subtilt intressant eller intellektuellt som jag förväntar mig av arthouse-filmer.

A Hidden Life (2019)

För de som har oroat sig för att Malicks magi sakta försvunnit i takt med att produktiviteten ökade under 10-talet: det här är bland det bästa han har gjort. Den mest konventionella berättelsen kanske sedan debuten i Badlands för snart femtio år sedan, men i övrigt lika fritt och flytande som hans senare alster. Inte lika monumentalt ambitiös som The Tree of Life och inte riktigt lika fängslande som The Thin Red Line, men det är nära - riktigt nära. Det är malickianskt när det är som bäst.

Miljöerna som fått gestalta Sankt Radegund, den österrikiska byn, är gudomligt vackra. Det är synd att bergen, vattenfallen och de mörkgröna skogarna inte ges mer utrymme.

Mer än så är svårt att skriva. Hur ska jag kunna förmedla det Malick gör med bild och ljud? Se den.

4/5

Hur såg du den?