Jävligt tramsig soppa som tyvärr hör till de sämre slasherfilmerna jag sett. Säger "tyvärr" eftersom jag hade hört så mycket positivt om den på förhand, men den föll helt platt. Gillade dock soundtracket, och rent visuellt var den rätt underhållande (då syftar jag inte på gorescenerna). 4/10.
Själv gillade jag Ichi! Skulle dock inte kalla det en slasher. Den får en stark 7a av mig.
Sista film jag såg var Interview with the Vampire (En Vampyrs Bekännelser) från 1994.
Stjärnspäckad cast i - vad jag älskar - bländade, 1700-1800-talsmiljöer. Brad Pitt, Tom Cruise (som är suverän i denna film!), en liten Kirsten Dunst, Antonio Banderas samt Christian Slater. Musiken är top-notch, då jag är svag för klassisk musik. Är en film jag sett många gånger, så det är väl inte konstigt att jag ger den en 7a.
En shame att River Phoenix skulle gå och dö innan den här filmen blev klar, då Christan Slaters roll var tänkt till River.
Jag älskar allt som har med Saw att göra, de är underhållande och händelserika filmer. Det ger mig kraft och jag blir energisk av att se filmerna. III:an är även den väldigt mycket gore. Det är aldrig en lugn stund. Mycket bra rulle.
Håller med! Ichi är ju kanonbra.. undra om man ska avsluta denna dag med den.
Rasen (1998)
En prequel till Ringu, som sedermera blev The Ring av Hollywood. Dock så glömde tydligen Hollywood att göra en remake på prequelen, och lika bra är väl det.
Rätt händelselös film, men intressant att få veta vad som ligger bakom den där fördömda videokassetten. Dock var scenerna alltför tråkiga.. inte direkt som The Shining om man säger så.
5/10
Film baserad på den kända boken om finska soldater som slåss mot ryssen. Vet inte vad jag trodde om det här, men det blev en märkligare filmupplevelse än jag hade förväntat mig. Möjligen beror det på att den inte sammanfattar boken tillräckligt bra. Har inte läst boken så jag vet inte, men filmen är ganska episodisk och tar ibland en del stora hopp framåt sådär som det kan kännas när man kortat ner en handling för att rymmas i en film. Även om filmen är nästan 3 timmar lång.
Definitivt beror det enligt mig på att det är en gammal film som inte åldrats så bra. Extremt teatraliskt skådespeleri med överdrivna gester och grimaser, och många scener som ska vara laddade saknar nerv och blir mest lama istället. Dessutom saknas ofta realism. När soldaterna klagar på att de inte ätit på två dygn och aldrig får tillfälle att tvätta sig görs det med skinande ren hy, välkammat hår och med stor entusiasm och energi som får dom att till slut skratta högt och hjärtligt och slå händerna mot knäna.
Det pendlar mellan mer eller mindre lyckade scener som ska visa krigets hemskheter där en del faktiskt funkar rätt bra men det är ojämnt, och scener av en mer lättsam karaktär där soldaterna skojar runt. Det gör att det långa stunder känns som jag tittar på en gammal Nils Poppe-film eller Repmånad för att plötsligt ha nån karaktär skjuten i nyllet så blodet rinner. Ganska surrealistiskt, fast sannolikt ofrivilligt.
Filmen är trots eller på grund av sina brister väldigt charmig och trevlig. Det är ju ett jädra betyg till en krigsfilm och finskt nationalepos om stort lidande, men tyvärr. Så är det. Den har helt enkelt inte åldrats tillräckligt bra men håller ändå intresset uppe hela tiden trots att den är lång och det är inte så dåligt för jag är egentligen jävligt trött på krigsfilmer. Dels på grund av att den kändes så märklig sett med dagens ögon, men starkast bidragande orsak är att det svartvita fotot faktiskt är riktigt snyggt att titta på.
__________________
Senast redigerad av skrek 2017-10-07 kl. 21:45.
Det här var ett spontant köp för billig peng för ett tag sedan. Kort därefter såg jag att någon skrivit en recension i denna tråd om filmen. Apropå något annat googlade jag Stephen King på jobbet och såg att denna film var en av hans filmadaptioner. Bara för någon dag sedan såg jag att frågan om vad Stephen Kings alterego var (Richard Bachman, som denna film är baserad på) i programmet "Vem Vet Mest?". Allt har pekat på att jag ska se denna film och nu är det gjort.
Kul nog ska filmen utspela sig just 2017 och övergripande handlingen är mer intelligent än många andra actionfilmer. Filmen påminner lite om Arnolds andra film samma år, Predator, och den något senare Total Recall. Två filmer som tillhör Arnolds absoluta topp.. Gör denna film också det? Tyvärr inte.
Huvudhandlingen och samhällskritiken gillar jag. Minns ni alla Arnold citat/röster som blev hysteriskt populära för massa år sedan? Jag tror ingen annan film har fler av dess citat/röster än denna film. Det finns mycket humor och actiondelarna är faktiskt rätt roliga i sig..
.. Men skådespeleriet är det otroligt låg nivå på. Det är bara one-liners och överdrivet skådespeleri. Arnold kan bättre än så här och antagligen samtliga andra skådespelare också. Filmen är uppbyggd på ett sätt som gör det svårt att hålla koncentrationen uppe. Den är lite lik Total Recall på många sätt, men den filmen gjorde det mesta rätt. Den här gör många fel.
Det blir en daterad 80-tals gryta. Gillar du 80-talet och går igång på allt möjligt? Titta på denna. Det är ett tidsdokument. Gillar du "riktig film" som bygger på mer än over-the-top daterad action och one-liners kan du skippa denna.
Lynch sista film. Snacka om att sluta på topp. Har förvisso sett den innan, men det var några år sen nu och minnet är kort. Förbannat bra film. Tror jag struntar i att skriva mer om den, för det är för mycket jag skulle vilja ta upp. Dessutom är det svårt att prata om filmen utan att prata spoilers... Den är inte lika bra som mästerverket Synecdoche, New York, men den är i samma anda som den filmen (samt förstås flertalet av Lynch egna filmer - den är väldigt "lynchiansk") och inte alltför långt ifrån att vara lika bra. Förtjänar följaktligen att man ser den flera gånger. Antagligen det bästa jag sett av Lynch, det är Lost Highway som kanske utmanar. 8/10.
EDIT: Och Laura Dern är fittigt bra. Det förtjänas att nämnas.
Citat:
Ursprungligen postat av Matsu-san
Ehh din smak är totalt värdelös.
Citat:
Ursprungligen postat av lääz_kelly
Håller med! Ichi är ju kanonbra.. undra om man ska avsluta denna dag med den.
Gråt lite mer över att jag inte gillar en film ni gillar, töser. Det finns en lång rad sevärda japanska filmer i genren, inklusive andra filmer av Miike. Detta var inte en av dem. Dåligt manus och dåligt utförande. Att manuset var dåligt överraskade ju dock inte, med tanke på att den stora majoriteten av filmer baserade på anime/manga tenderar att ha misslyckade manus. Hade dock förväntat mig bättre från Miikes sida. Han har förvisso gjort några plumpar också och inte bara bra filmer, men med tanke på hur uppskattad den här filmen tycks vara hade jag förväntat mig bättre.
__________________
Senast redigerad av Korder 2017-10-07 kl. 22:44.
I 1970-talets Sverige sliter bonden Agne (Reine Brynolfsson) med de besvärliga omständigheterna på sin gård i glesbygden. Han hoppas att hans son Klas (Jacob Nordström) ska vilja ta över gården så småningom, men Klas är mycket mer intresserad av fågelskådning och vill studera vidare efter gymnasiet. Spänningarna mellan dem tilltar och Agne tar till mer och mer drastiska åtgärder för att försöka förmå Klas att stanna på gården.
Ganska mörk film. Titeln och Reine i huvudrollen för ofrånkomligen tankarna till den gamla klassikern Korpens skugga, men det tycks inte finnas något mer gemensamt än just likheten i titlarna och huvudrollsinnehavaren.
Ett lokalt ungdomsgäng terroriserar en stadsdel, en man trotsar dom.
Lär ha fått visningsförbud i Sverige 1985
Så mycket till film var det kanske inte.
1985 kändes den antagligen orimligt överdriven, nu är Sverige snart där (kanske redan på vissa platser).
Beväpnade gäng som kontrollerar en hel stadsdel, och, hånskrattande, går in i folks hem och vandalserar och stjäl. Här har man inga dialogpoliser och rehabilteringtrams, bara Charles Bronson som har helt andra metoder att få bukt med slöddret.
]
mest var filmen en ursäkt för en massa skjutande, inte mig emot när man tar kål på slödder.
Bronson pangar på med alla möjliga vapen, på slutet får han även med sig grannarna, och till och med polischefen. På så sätt återtar man gatorna från slöddret, som slokörade ger sig därifrån
3/5
__________________
Senast redigerad av Herr.Dittling 2017-10-08 kl. 01:22.
En firad, engelsk, landslagsman i fotboll hamnar i fängelse.
Väl där får han leda fångarna i en fotbollsmatch mot väktarna.
Filmen är, näst intill, identisk med Benknäckargänget från 1974, som jag nog tycker var bättre på alla punkter.
Dock är det ändå en rätt underhållande film, även om det kanske var en lite onödig inspelning.
Dessutom är amerikansk fotboll betydligt tacksammare att göra underhållningsvåld av.
som ni säkert anat, så vinner fångarna matchen.
Det som är lite synd är filmen kändes kändes mer allvarlig än sin förlaga, men när matchen väl började övergick det till underhållningsvåld till tonerna av Madness
Men, OK, jag ska inte vara avig, 3/5 blir det tillsist.
Lynch sista film. Snacka om att sluta på topp. Har förvisso sett den innan, men det var några år sen nu och minnet är kort. Förbannat bra film. Tror jag struntar i att skriva mer om den, för det är för mycket jag skulle vilja ta upp. Dessutom är det svårt att prata om filmen utan att prata spoilers... Den är inte lika bra som mästerverket Synecdoche, New York, men den är i samma anda som den filmen (samt förstås flertalet av Lynch egna filmer - den är väldigt "lynchiansk") och inte alltför långt ifrån att vara lika bra. Förtjänar följaktligen att man ser den flera gånger. Antagligen det bästa jag sett av Lynch, det är Lost Highway som kanske utmanar. 8/10.
EDIT: Och Laura Dern är fittigt bra. Det förtjänas att nämnas.
Jag håller med om allt du skriver, speciellt om Dern, men snälla var inte en dom som säger att dom förstår filmen. Den ska inte gå att förstå. Jag hoppas inte det, du verkar klok i övrigt. IE är Lynch mörkaste tankar filmade utan mening och editerade i oordning av en spastiker.
Nej, förresten, Twin Peaks: Fire Walk With Me är tidernas bästa film.
Blandningen av den fina musiken och den mer humorbetonade "Far, jag kan inte få upp min kokosnöt" beskriver filmen bra.
Jag trodde jag skulle gilla denna film, men var lite tveksam då det är ett barn som huvudperson. Det visar sig att jag gillar filmen mer än vad jag tidigare trott. En film där jag gillar både barnen som skådisar och dom vuxna. En sorgsam berättelse, men mångfacetterad med både humor, drama, våld, sex och konstiga moment. Livet helt enkelt.
Filmen kan tillsynes kännas förutsägbar tidigt, men är egentligen inte det. Unika scener utlöser varandra och trots att det är många scener samt en relativt kort film känns den längre. På ett positivt sätt.
En svensk klassiker värd sitt namn. Tror både yngre och äldre kan se filmen och uppskatta den.. Fast då på olika nivåer.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!