SSF:
Parasite (2019) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |
Familjen Kim har det kämpigt. Alla medlemmar är arbetslösa, de bor i en källare och måste ta småjobb som att vika pizzakartonger för att ha råd att äta. Men en dag lyckas sonen Ki-woo få anställning hos den välbärgade familjen Park som engelskalärare, och genast börjar manipulationen för att nästla in resterande familjemedlemmar i det attraktiva hushållet.
Från regissören Joon-ho Bong kommer en av årets mest kritikerhyllade film som nyligen tog hem Guldpalmen i Cannes. Välförtjänt? Med reservation för att jag sett väldigt lite av årets filmer så säger jag; definitivt! Jag älskade Parasite. Den tar sig inte riktigt upp på mästerverksnivåer men herrejävlar vilket nöje det var att följa familjen Kims infiltration av överklassen.
Som vanligt från Joon-ho Bong så innehåller hans filmer element från de flesta genrer. Det är farsartad rolig, nervbitande spännande och kryddat med stunder av ultravåld. Den har till och med en bildruta som är ren skräck och något av det obehagligaste jag sett på länge. Dessutom ger den lite eftertanke om klasskillnader i samhället, i det här fallet Sydkoreas då, för även om det tycks balla ut mot slutet så känns det ändå trovärdigt hela vägen. Det här är en historia som man inte suckar åt alla händelser och vändningar för det är inte så otroligt att det skulle kunna hända.
Karaktärerna och skådespelet sitter helt perfekt, alla är mångbottnade och spelade till perfektion, man vet aldrig riktigt vilka man ska hata eller älska för de visar upp en mängd kvaliteter. Manuset är mästerligt och ödslar ingen tid med en dialog som hela tiden driver det framåt och sen är det skickligt sammansatt med ett perfekt tempo. Det är ingen grandios historia, men så välgjort och fylld med delikata detaljer.
Det är nån scen här och där som tappade mig en aning då det bara blev absurt. Filmen skiftar som sagt i ton, oftast smakfullt, men vid få tillfällen köpte jag det inte.
Oavsett, Parasite charmade mig helt och hållet och jag har svårt att släppa taget om den. Den fortsätter hemsöka mina tankar. Joon-ho Bongs har gjort mycket bra men det här kan vara hans bästa film hittills. Helt enkelt briljant.