Det finns något magiskt med gamla New York-filmer där Twin Towers fortfarande finns med. Dessa går att se i denna film. Filmen beskrivs som action, men är mer en katastroffilm i mina ögon.
Starten ger inget vidare intryck.. Mängder av karaktärer slängs med utan vidare introduktion. Dialogerna är knappast dom bästa. Med tiden tycker jag dock filmen går ifrån något högst mediokert till rätt underhållande och känslofyllt.
En del effekter har åldrats bra och andra inte. Hur realistiskt är allt detta? Nja.. Det är en Sylvester Stallone-film ändå. Ser man någonsin på Stallone för realism? Nja. Mer att bli underhållen och trots en rad tveksamma grejer i filmen var jag underhållen.
Trots skådespel åt alla håll och kanter finns det några starka scener. Det som verkligen gör filmen är soundtracket. Inget soundtrack jag hört talas om tidigare, men väl värt att spana in om man gillar traditionella pampiga soundtracks.
Tycker faktiskt att denna är minst lika bra som de två första, även om denna nu kanske är lite mörkare än sina föregångare. I alla fall så är den väldigt välgjord. Ser fram emot att få se fyran också.
Indianen i skåpet
Ligger hemma och är sjuk så fördriver tiden lite med att titta på lite gamla barndomsfavoriter emellanåt. Den här tyckte jag faktiskt var bättre på den tiden då det begav sig även om jag fortfarande anser detta vara en bra film.
Handlingen låter som något seriöst och vackert, men filmen känns ofta som något tjejer tittar på istället för porr. Porr kan nog ge folk rätt skeva verklighetsbilder och det kan sådana här filmer också.
Man följer en söt tjej som skriver och hennes man tillsammans med ett annat par och mindre karaktärer. Filmen är uppbyggd på ett sätt som mest gjorde mig trött i huvudet. Ena stunden har huvudrollen sex med sin man, snart deras gemensamma vän, sedan hans fru, sedan... Klippningen hoppar ifrån dramatiska scener, rent flum och sexscener hejvilt. Är allt i hennes huvud? Är det en film som ska göra att folk godkänner tillfälligt sex?
Sexscenerna är ofta så täckande som möjligt eller tvärtom. Här är det en ständig mix. Av någon anledning kändes det viktigt att täcka något för att några scener längre fram visa naket hur som. Såg ingen riktig logik bakom det hela. Ungefär som att du står i ett omklädningsrum och skyler dig för en okänd person. När nästa okända person kommer ställer dig helt näck samtidigt som du dansar..
Samtliga huvudroller kör med helt olika stilar av skådespel. Någon är mer "ta dagen som den kommer", någon kör full teater, någon är abstrakt och någon är naiv. Det känns som att dom knappt spelar med varandra eller med filmen. Det är svårt att ta något på allvar. Namnen jag spontant kände igen var Uma Thurman som mest är jobbig i filmen och Kevin Spacey som har en liten konstig roll. Det är mycket möjligt att du kommer känna igen övriga roller också.
Det här är ingen film jag kan rekommendera, men det som gjorde att jag inte kan sätta lägsta av lägsta betyg är att fotot är snyggt, det finns mycket detaljer i scenerna, naket är alltid välkommet på film och det slängs in lite charm här och där. Egentligen rätt positiva saker, men det negativa drar ner för mycket. I min värld är det på tok för mycket "vänsterflum". Samma historia skapad på annat sätt hade förmodligen kunnat kunnat bli hyfsat bra.
Betyg?
IMDB: 6,3 / 10
Geomeister: 2 / 5
__________________
Senast redigerad av Geomeister 2019-10-06 kl. 00:46.
Jag såg It, chapter två idag på Sergel bion tillsammans med min partner. Nedan följer mina tankar om upplevelsen och en och annan spoiler, så läs inte om du inte vill få något avslöjat innan du sett filmen.
[spoiler]
[/Filmen var väldigt lång, 2 h och 50 min. Det var en del tillbakablickar från första filmen. Precis som första filmen så var den här filmen väldigt populär med och trots att filmen har gått ett tag och trots att vi såg den på en "dålig" tid så var det fullsatt på biografen. Jag gillar Stephen King och har läst "DET" innan och set första filmen. Jag gillade första filmen och tycker nog att den här var minst lika bra. Jag tycker om att det inte känns som en skräckfilm hela tiden, utan att det blandas med lite samhällskritik och lite skön komedi emellanåt. Här så har filmen tappat den samhällskritik som eventuellt kan finnas med i boken och de har ju lagt deras ungdom i 80 talet istället för 50 eller 60 talet som i boken. Jag ä ganska lättskrämd av mig men det är mest en scen som sitter kvar och det var med gumman i köket. Blev lite ledsen också när en av karaktärerna dog, men tycker om att de är så avspända och känns som intressanta karaktärer och inte bara som puckade ungdomar som ska gå ned i källaren. Tycker även att slutuppgörelsen kändes mäktigare i den här filmen än i den första. tyckte dock lit synd om clownen när den dogSPOILER]
Scream At The Devil: Såg denna ikväll på Youtube har sett den innan också men då i fylla
Såg om den ikväll och gillar den, visst mycket tjafs och bråk i början mellan paret, men tar sig mot slutet! Som sagt ligger på Youtube! https://www.youtube.com/watch?v=oAxLr3-Uie4
Ett syskonpar på road trip stannar vid ett random fält någonstans i Kansas pga illamående. Ena syskonet hör en pojke ropa på hjälp inne i det höga gräset då denne inte hittar ut, och de två syskonen beger sig in i gräset efter honom.
Trött skräckrulle, baserad på en Stephen King-novell (som jag ej läst), centrerad kring en övernatulig gimmick. Har du läst något av King vet du varåt det barkar, och en halvtimme in i filmen har man redan listat ut allt av värde.
Svagt skådespel, dåligt foto och stelt manus. Ingen av delarna är tillräckligt dålig för att man verkligen ska våndas, men dåligt är det.
De nya senaste Beckfilmerna håller inte riktigt måttet. Visst det är bra polisarbete och lugnare, men mystiken är borta och det som gjorde Beck intressant. Djävulens Advokat är underkänd.
Två vapenmän blir anställda att hitta en kemist som sitter på en värdefull hemlighet.
Det känns som filmen leder flera olika intressanta håll men slutar upp att inte riktigt leda någonstans.
Den kommer på olika idéer och fullföljer ingen av dom.
Alltså väldigt mycket fokus på detaljer som visar sig vara fullkomligt irrelevant att ha med i filmen till att ens börja med.
Man skulle väl kunna argumentera att den är realistisk på så sätt. Men det är bara bra om det utförs med rätt struktur. I detta fall hjälpte det verkligen inte filmen.
Filmen lyckades fånga en bra känsla av miljön och de var bra skådespelare. Och det var härligt att se Ahmed och Gyllenhaal agera ihop igen sedans Nightcrawler.
En av Al Pacinos mest kända filmer. Åtminstone för en tidigare generation. Idag tror jag en del andra filmer blivit mer populära. Jag har blivit rekommenderad denna film här på Flashback också. En annan användare skrev att den inte alls var som han trott och tyckte inte alls den höll för hypen. Betyget blev således rätt uselt. Vad ska man tro?
Filmen var gjord under stor tidspress. Det fanns ingen tid att "fuck around". Scener gjordes och snart var det dags för nästa scen. Det märks i filmen på gott och ont. Det blir en jäkla massa scener. En del filmer håller en i handen och beskriver minsta steg. Det gör inte den här. Den hoppar runt lite i tid och rum, karaktärer kommer och går utan något tydligt "adjö". Det fanns några scener jag inte riktigt hängde med i först, men jag förstod senare. Inte direkt någon film som är bra att "slöglo" på.
Det är 70-tal vilket innebär att actionscenerna känns äkta och råa. Jag gillade verkligen dessa och hade önskat se mer av det. Annars är filmen mer realistisk än många andra i det att man inte bara följer en polis/knarkare/businessman/tjuv ute på stan/jobb utan man får se huvudpersonens liv ur flera synvinklar. Detta har jag inget emot i sak, men allt var inte super intressant även om några av dessa scener bjuder på filmens bästa skådespeleri.
Filmen har en överhängande handling som jag delvis gillar. Det finns en viss spänning i det hela som är bra gjord, men det är samtidigt för mycket snack/politiskt som för mig bara blir tråkigt. Lite som att det är samma scen och samma snack i scen efter scen. Det är väl tanken också, men underhållningen får lida. Det är filmens akilleshäl i mina ögon.
Skön action, en oförutsägbar Pacino, flera minnesvärda scener, mycket kvick dialog och något dragande huvudhandling. Bra film, men för mig når den inte riktigt sin status. Det måste också sägas att det här är inte någon The Godfather (som kom året innan), Scarface eller Scent of a Woman. Läser du detta och sugen på att se filmen? Vänta dig något annat än dessa tre filmer.
Dum humor vilket är upplyftande ibland. Några skratt blev det. Johnny är nu pensionär. Efter en cyberattack som läcker alla brittiska agenters identiteter är det upp till Johnny att jaga rätt på personen eller personerna bakom attacken.
Dansscenen till Darude Han tog fel tablett och fick i sig uppåttjack.
Näst intill en reklamfilm för amerikanska säkerhetstjänsten, sådana gjordes flera av under de här åren.
Den här var lite segare och pratigare än normalt.
Men man kunde ju alltid glädja sig åt det fina bilutbudet på Bostons gator, en Studebaker Champion var inte fy skam. 2/5
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!