Jag såg inte storheten i Blade Runner första gången jag såg den, för något år sedan, och försökte se om den via Netflix för någon vecka sedan men stängde av den på grund av Fords horribla voice-over.
Jag kollade dock upp det nu och det verkar som att det var regissörens version som jag såg för något år sedan. Kanske därför som jag reagerade så starkt på Fords berättarröst. I vilket fall som helst hade jag helt förträngt att det var regissörens version som jag såg.
Men jag får nog ge den en chans till ändå, förslagsvis innan jag ser Villeneuves Blade Runner 2049.
Jag har en "Final Cut" version på Blu-ray (har inte sett den än). Tydligen är den från 00-talet medan "Director's Cut" är från början av 90-talet.
Citat:
Ursprungligen postat av Samizdat
Jag såg inte storheten i Blade Runner första gången jag såg den, för något år sedan, och försökte se om den via Netflix för någon vecka sedan men stängde av den på grund av Fords horribla voice-over.
Jag kollade dock upp det nu och det verkar som att det var regissörens version som jag såg för något år sedan. Kanske därför som jag reagerade så starkt på Fords berättarröst. I vilket fall som helst hade jag helt förträngt att det var regissörens version som jag såg.
Men jag får nog ge den en chans till ändå, förslagsvis innan jag ser Villeneuves Blade Runner 2049.
Ah det är givetvis Final Cut jag menar jag sett mest och föredrar, den är i princip DC fast någon minut längre om jag minns rätt nu. Haha ja voice-overn i bioversionen är verkligen en ren dumförklaring av tittaren, inget fördjupande alls. Så se Final Cut igen!
Edit: Bara för att förtydliga, Final Cut är helt enkelt Ridley Scotts senaste version (och slutliga antar jag) av sin egen Directors Cut. FC är alltså den uppdaterade DC kan man säga hehe.
__________________
Senast redigerad av Neofyten 2018-10-10 kl. 15:56.
Haha ja voice-overn i bioversionen är verkligen en ren dumförklaring av tittaren, inget fördjupande alls. Så se Final Cut igen!
Voice-overn i hela filmen är inte viktig men i slutet av bioversionen avslöjas mycket som inte klarläggs i filmen. Fattade du vad den andra origami-figuren visade? Vad var speciellt med bruden som inte ens nämns i filmen? Scott verkar inte ens läst historien.
Tar man bort slutet och all voice-over är det fortfarande en riktigt bra SF-rulle. Kanske den bästa någonsin. Själv rankar jag Aliens och The Thing något högre.
Voice-overn i hela filmen är inte viktig men i slutet av bioversionen avslöjas mycket som inte klarläggs i filmen. Fattade du vad den andra origami-figuren visade? Vad var speciellt med bruden som inte ens nämns i filmen? Scott verkar inte ens läst historien.
Tar man bort slutet och all voice-over är det fortfarande en riktigt bra SF-rulle. Kanske den bästa någonsin. Själv rankar jag Aliens och The Thing något högre.
Hehe jag har inte heller läst boken men föredrar bara helt enkelt stämningen i Ridley Scotts egen version. Aja det här hör egentligen hemma i Blade Runner-tråden.
Överraskande underhållande, men kändes som den saknade några saker för att bli en riktigt grym film. Men gjorde vad den skulle göra och det var att vara underhållande . Tom Hardy gör bra i huvudrollen .
Kändes som det saknades några viktiga scener ( möjligtvis bortklippta). Vissa stunder kändes filmen ruschad men tidvis var den intressant. Vissa scener i klippningen ( spec slut fightscenen ) var lite rörig .
Sett till tidigare Utöya 22 juli om attentatet så kändes denna som bara en lång dokumentär. Både gäller bomben och Utöya är avklarade väldigt snabbt och filmen fokuserar mest på efterspelet. Mer hur advokater, polis regering och inte minst offren kommer ur chocken (om de nu gör det någonsin). Det var flera saker som inte stämde med verkligheten att i denna är polisen framme på ön väldigt snabbt och detta går effektivt till medan det absolut inte var så det verkligen var.
Sett till detta tror jag den första filmen kommer ses som bättre film och sett till det är Paul Greengrass som gjort denna som gjort bl.a United 93, Captain Phillips och tre Bourne filmen så skulle man aldrig gissa att det var han som satt och regisserade. Lång dokumentär mest som det gjorts tidigare och det är möjligt att just eftersom denna film fick så mycket kritik för att den ens skulle spelas in att det inte blev så som Greengrass egentligen ville.
__________________
Senast redigerad av Zaedrews 2018-10-10 kl. 18:11.
Blue Iguana 2018. Överraskande underhållande. Fick mig fler skratt än i Thursday 1998 och det är inte dåligt. Filmen är som en lyckad parodi på Tarantinos rullar som ju i sin tur hämtat mycket inspiration från bl.a japanska 70 tals rullar, spaghetti westerns osv. Blue Iguana 2018 har inte mycket till handling, men det saknas ej humoristiska scener, lagom med gore, humorn blir aldrig för pervers. Första tio minuterna är sisådär, men sedan blir det betydligt bättre, förutom enstaka scener.
En man hittas mördad i ett billigt hotellrum,, Man har spelat om pengar, och rumshyresgästen är borta. Fallet verkar lite för enkelt.
Det är det också. Polisen får tag på mannen i rum 7, han som smitit, ty den mördade bodde i rummet intill, nummer 8.
Han har goda skäl att smita, men någonting verkar ändå vara fel.
Av en händelse finns det två hotell med snarlika namn, det verkar som om mördaren blandat ihop hotellen, för på nästa hotell, i rum nummer 8 bor en man som gillar att visa sina pengar.
Polisen gillrar en fälla.
Och under kvällen kommer en yngling som arbetade på den lokala bensinstationen till hotellet med strypsnaran i högsta hugg.
Han fångas in efter en kort eldstrid.
Hsn hade insett sitt misstag och flyttat den mördade till rummet intill för att få tid till ännu ett mordförsök, på rätt gubbe.
En illa berättad historia som egentligen var rätt bra, tyckte jag, men den slarvades bort, och det var synd för i rätta händer hade den kunnat bli riktigt bra.
Nu får den ändå 3/5 för en bra historia.
Ett ungt pars uppgång och fall skildras i olika tidsrymder, med bl.a. tillbakablickar. Hur dom träffades och under vilka omständigheter. Vem hon var innan och vem han var innan mötet...
Ryan Gosling är alltid sevärd, det visade sig i All the Good Things och Drive. Här är han också bra, passar i ett relationsdrama likt denna.
Förvånansvärt okej med tanke på hur sågad den blivit både här på forumet och annat håll. En typisk Roth-rulle - medvetet överdrivet våldsam, dumma collegekaraktärer och utspridd svart humor. Izzo gör ett habilt jobb, resten av skådisarna är väl inget att hänga i granen. Hade lätt kunnat vara en skitfilm, men överlever sågen mycket tack vare att den inte tar sig själv på allvar. "They got the munchies!", liksom.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
