Vilken film såg du senast?

The Rise and Fall of Rutger Hauer and his Band of Merry Rapists (1985)

Ja nu skojade jag lite för Flesh+Blood heter ju Paul Veerhovens film egentligen. Och visst är det mycket naket och en del blod, våld och till och med gore. Men om man nu ska ha en deskriptiv titel så tycker jag mitt förslag passar bättre.

Rutger Hauer som legosoldat på 1500-talet. Blir blåst på stålarna. Hämnas genom att kidnappa en ung oskuld. Gruppvåldtar henne tills hon börjar älska honom. Ja, det är så dumt så man vet inte vad man ska tro, ni hör ju själva. Det är inte roligt dumt, det är dumt så man skäms över att man tittar på det och är riktigt glad att man är ensam i rummet så ingen behöver veta att man sitter och kollar på det. Och jag är fan inte så politiskt korrekt, men detta är över gränsen för mig.

Nåja, det är bara första halvan av filmen och den andra halvan handlar om fritagningsförsök och uppgörelse och då blir det bättre. Det vill säga det blir otroligt mycket dummare men på det roliga sättet. Ruskigt dumt är det.

Och det konstiga är att den verkar ha höga produktionsvärden och är rätt snyggt gjord. Men samtidigt är alltså manuset på nivå italiensk superlågbudget fantasyfilm från 1982. Fast dummare. För så jävla dumt är det faktiskt.

(Jag tror jag tyckte annorlunda som tonåring men jag kommer faktiskt inte ihåg, den har inte gjort några märkbara intryck eftersom jag inte kom ihåg ett skit.)

Omdöme: dumt, oerhört dumt, fast på flera olika sätt som väcker olika känslor.

Marauders (2016)

Full av plot holes och obefogad slow motion. 2/5.

The capture (1950). Fredlös främling

En, för mord, jagad man sitter hos en präst i Mexico och berättar hur han hamnat i den här knipan.

En makalöst trist film.

Tråkig, den här behöver ni inte se. 2-/5

'Homeless to Harvard'. Väldigt inspirerande film, visar hur hårt arbete och stark vilja kan ta en långt.

SSF: Come and See (1985) | 🌑🌑🌑🌓🌕 |

Florya, 16 år, drömmer om att ansluta sig till den sovjetiska partisanrörelsen som håller på att slåss mot de invaderande nazisterna i nutidens Vitryssland. När han hittar ett gevär får han plötsligt möjligheten, och med stor entusiasmen är han nu en del av partisanerna (till hans familjs förtvivlan). Hans romantiska syn på kriget krossas dock snabbt när han bevittnar grymhet efter grymhet - människans mest brutala sida - och han börjar tappa förståndet.

Jag sträcker mig inte så långt som att kalla den världens bästa krigsfilm - som den har ett rykte om sig att vara - men det är definitivt något av det mest omskakande jag har sett. Bildspråket osar död från första stund och spelar upp scen efter scen som är något av det värsta man sett på film - krigets vansinne har sällan skildrats så skoningslöst. Speciellt eftersom det inte är ett dugg överdrivet om läser om hur grymma nazisterna var under Operation Barbarossa (invasionen av Sovjet), och i sin tur hur grymma partisanerna var som vedergällning.

Den är dock alldeles för konstnärlig med teatraliskt skådespel för att den ska bli mästerlig i mina ögon. Jag föredrar struktur och kontext - det bjuds det inte så mycket på här utan det är mer en upplevelse med surrealistiska inslag. Visst, en resa ner i galenskap sett från ett barns ögon ska kanske inte vara så vettig, men jag har generellt svårt för utdragna mardrömssekvenser där karaktärerna stirrar/skrattar/gråter rakt in i kameran. De få stunder då det är normal dialog andas jag ut.

Så, då har vi undanstökat att den artistiska stilen inte riktigt passar mig. Jag blev som sagt ordentligt omskakad ändå. Aleksey Kravchenko i huvudrollen har ett fantastiskt minspel och han förstärker verkligen krigets fasor med sitt skådespel. Realism är så påtaglig att leran nästan skvätter ut ur skärmen och man kan känna lukten av krut och bränt kött.

Det här är en av de mest obehagliga krigsskildringar man kan ta del av. Det är bara eländigt, hela tiden, hopp existerar inte. Vilket också kanske gör den till den mest ärligaste krigsfilmen? Den är oförglömlig och kan inte rekommenderas nog. Om man känner sig redo vill säga.

Jag förstår att fotot inte riktigt fungerar för alla och att upplevelsen då kan bli något sämre, men för mig gick det hem även om det var lite ovant i början. Ljudbilden är fenomenal i vissa scener. Mästerlig krigsfilm, en av de bättre någonsin i mitt tycke. Extremt intensiv och gripande. När bomberna faller ned i skogen drygt en halvtimme in... det är bland det mäktigaste jag varit med om i filmväg. Helt vansinnigt. Uppbyggnaden med det surrande, stegrande ljudet, sedan tystnaden, sedan vinandet. Det blev många positiva ord där men det är en helt fantastisk scen.

"Hostiles" - 2017


Christian Bale, Wes Studi, Rosamund Pike, Ben Foster, m.fl.


Film som utspelas under "Last Frontier-epoken" i USA, dvs perioden då "Old West" var slut och krigen med indianerna tagit slut. Slutet av 1800-talet med andra ord.

Christian Bale spelar en erfaren och stridsmärkt kavalleriofficerare som får som sista uppdrag att beledsaga en av sina forna fiender, den nu dödssjuke apache-hövding (Wes Studi) som blivit benådad av självaste Presidenten. Bale gör detta mot sin vilja, ty han är fortfarande fylld av innerligt hat mot indianerna han stridigt mot hela sitt liv.

Men han accepterat till slut, och så börjar en lång och farofylld resa mot indianhövdingens reservat.
Med sig på färden har Bale en brokig skara kavallerister, med större och mindre kompetens och erfarenhet. Bla en deprimerad, PTSD-drabbad men lojal kavallerist-kamrat.

Det allra första de stöter på är en ensam kvinna i en utbränd ensligt belägen bondgård.
Hon har blivit offer för ett hästtjuvande gäng commanche-indianer på krigsstigen. De dödade hennes man och spädbarn.
Hon var mycket traumatiserad av det, men Christian Bale fann på råd och tog henne på släptåg.


Ju längre de kommer på sin resa, ju fler missöden råkar de ut för, och de fientliga attackerna står som spön i backen. Det ena mer brutalt än det andra.
Pga den uppenbara livsfaran beslutar sig Bale för att låsa upp indianhövdingens handbojor, och t.o.m. beväpna honom och hans indianföljeslagare.

De börjar sålunda slåss mot de ständigt anfallande fienderna tillsammans, och snart utvecklar de en slags broderlig respekt för varandra - trots det innerliga bittra hatet som uppfyllde honom från början.

Slutligen blir Christian Bales lojale kompanjon så överväldigad av skuldkänslor för vad den vite mannen hade gjort för hemskheter mot den röde mannen att han kröp in till hövdingens tält en kulen, regnig natt för att gråtande be om ursäkt på sina bara knän.


---

Filmen är en mycket stillsam historia. Närmast dramalik i sin berättartakt.
Jag tror att filmskaparen varit inspirerad av mästerverket "The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford" från 2007, men i allt det som Jesse James-filmen Lyckades storligen med, det Misslyckades "Hostilies" lika storligen med.

Visst är den stillsam, men inget av det poetiska, vemodigt eftertänksamma från Jesse James-filmen lyckades komma fram här.
Och det blev snarast en motsatt effekt istället - dvs lite löjeväckande.

I synnerhet när filmen började utvecklas till någon slags "be om ursäkt-film."
Det var inte ens tal om ett "subtilt" eller maskerad försök utan ursäkterna var direkt uttalade.
De t.o.m. använde sig av nutida terminologi, för att inte riskera stöta sig med någon.
Som tex att de kallade indianerna "native americans", vilket man knappast gjorde då, under slutet av 1800-talet.

Så det är svårt att i efterhand besluta sig för vilken sorts film det egentligen var.
I början försökte den tex vara en ohyggligt brutal och "slaktvåldsam" film, som inte ryggade för att visa upp ond bråd död i hela sin "härlighet".
Men sen i sista hälften, så blev det en "ursäktsfilm" istället, fylld av ledsna och gråtfärdiga kavallerister som inte kunde stå ut med vad de gjort.

---

Btw
Ben Foster har en liten biroll i filmen.
Han spelar en slags "dåtida krigsförbrytare" som gjort sig skyldig till slakt av oskyldiga och andra omotiverade blodbad.
Under filmens mellanakt dyker han upp som en fånge Christan Bale och hans kavallerister ska forsla vidare till nästa stad för att där bli hängd.

Iaf så gör Ben Foster en mycket god insats som "ondskefullt kryp" - men som också visar prov på intellektuell slughet som lyckas nå in till sina fångvaktares samvetskval, precis på den punkt var det gör som ondast.
Att han är en mycket bra skådespelare kommer verkligen fram i denna filmen, det är nästan kusligt ibland hur bra "kroppsmedvetande" han har.


---

Betyg

3 av 5


Den var inget Mästerverk direkt, men titta gärna på den.
För den har sina stunder.

Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows | Året var 2016
https://www.imdb.com/title/tt3949660/?ref_=nv_sr_1

Film nummer två i den senaste uppdateringen av Turtles. Ett större äventyr än det förra och snyggare. Man märker att dom lägger ner mycket tid, energi och pengar för att få till dessa filmer. Grafiken är i mångt och mycket inget att klaga på. Actionscenerna är rätt välgjorda dom också.

Handlingen är i dagens värld en standard superhjältefilm. Varken bu eller bä. Fungerar som tillfällig underhållning. Det stora problemet jag har med denna film är rösterna till nästan alla datagjorda karaktärer samt "humorn". Turtles har alltid varit en serie med skämtsam underton. Mycket humor och tonårskultur. Vilken är med även här, men humorn med diverse röster fungerade inte alls för mig. Det kändes FÖR uppgjort. Tyckte mest det var störande. Hade hellre sett ren action och lite allvarligare underton med enstaka skämt.

Bättre eller sämre än föregångaren? Ungefär samma skulle jag säga. En film självklart mer riktad åt barn eller unga tonåringar, men är bättre än vad man skulle kunna tro.

Betyg?

Försökt se filmen "Doubt" (2008) med Meryl Streep, Phillip Seymor Hoffman och Amy Adams, två gånger nu, men somnade till båda gångerna!

Filmen utspelar sig 1964 och Hoffman är en "radikal" katolsk präst som vill förändra den något konservativa undervisningen på skolan medan Streep är rektor/nunna och vill behålla ordningen som den är. Amy Adams spelar den unga "snälla" nunnan/läraren.

Det är en ganska seg och långsam film. Streep ser väldigt creepy ut i filmen o skulle passa som någon häxa eller nåt i en seriös skräckfilm. Hoffman är duktig i sin roll och Adams har en klassik "snäll flicka roll". Somnade till vid mitten av första tittningen. Lovade mig själv att lyckas se hela filmen nästa gång. Så satt på filmen två dagar senare lite tidigare på kvällen men somnade igen!

Tror att Hoffmans karaktär har lite problem med att hålla händerna för sig själva o börjar kladda på pojkarna, men har aldrig lyckats se så långt.

Filmen hade kanske mått bra av lite mer konfrontation, "action" tidigare och antydningar istället för att ha det sega tempot. Kommer nog inte orka se om filmen en tredje gång, utan jag får lämna tillbaka filmen till biblioteket.

Jag ger filmen dock 3/10 ändå, mest för att jag tycker Hoffman och Adams var ok i sina roller, men då är jag ganska snäll. Så håller inte alls med det betyget som filmen fått på imdb.

Så filmen får underkänt av mig tyvärr.

https://www.imdb.com/title/tt0918927/

Okänd soldat-1985

En finsk film som känns väldigt realistisk om krigets helvete, den är också rätt så politisk.
Klassmotsättningar mellan officerarna och de vanliga rekryterna. Den är dryga 3 timmar
så det är väl lite ovanligt. Jag kommer då minnas filmen länge

betyg 4 av 5

Marathon Man | Året var 1976
https://www.imdb.com/title/tt0074860/?ref_=nv_sr_1

En rörig film.

Många scener. Många karaktärer. Många mindre moment man undrar vad poängen var. Snabba hopp mellan olika situationer. Skådespelare som är olika varandra. Detta stämmer för ungefär första halvan av filmen. Man förstår inte riktigt vad som händer eller varför. Mycket händer med lite förklaring.

Någonstans efter kanske fyrtio minuter börjar filmen få en starkare nerv och bit för bit förstår man mer. Skulle nog säga att majoriteten av minnesvärda enskilda scener ligger på denna halva också. Skådespelarnas olika personligheter gör filmen minnesvärd. Den är inte förutsägbar i varken detaljer eller som helhet.

Jag tror denna film är ännu bättre om/när du ser om den. Tror många bitar som man kanske missar faller på plats. Jag skulle nog inte rekommendera denna till folk som endast ser väldigt simpla stora produktioner där allt berättas direkt, men rekommenderar den gör jag!

Betyg?

The night of January 16th (1941). Natten till 17e Januari

En företagsledare hittas död, det fattas 20 milioner dollar, sekreteraren får skulden.

Verkade vara någon teaterpjäs från början.
Jag tror inte riktigt jag begrep vad som hände, det var en pratig, oinspirerad, tråkig film.

1/5