Flashback bygger pepparkakshus!
2017-11-28, 17:29
  #44917
Medlem
Neatlesss avatar
SSF: Rounders (1998) | 🌑🌑🌑🌑🌑 |

När Mike McDermott bränner en förmögenhet på en enda hand i poker bestämmer han sig för att det får vara nog. Aldrig mera poker, nu ska det fokuseras på juridikstudier och förhållandet. Men så släpps hans vän Worm ut från fängelset, och Worm har skulder hos några riktigt farliga typer - KGB maffian. Mike sätter sig vid bordet igen. Den här gången jagar han inte bara en dröm, nu står liv på spel.

Den stora pokerboomen som svepte över världen på mitten av 00-talet genererade naturligtvis också flera pokerfilmer. Lite onödigt kan man tycka, den perfekta pokerfilmen hade ju redan gjorts 10 år tidigare. Rounders är en film jag innerligt älskar. Den är fylld av suveräna skådespelare varav flera är mina favoriter, tempot är perfekt, det handlar om ett ämne jag är intresserad av, New York, soundtracket, nörderiet... ahh, det är bara så jävla bra.

Noir-känslan när Matt Damon och Edward Norton springer runt på NY's gator på jakt efter nästa bord är helt underbar, och det känns också som man får en inblick i en fascinerande och cool undergroundscen som mot slutet man själv önskar vara en del av. Den är inspirerande på många sätt, många härliga pokercitat som man kan applicera på livet i stort.

Karaktärerna är intressanta. Edward Norton som Worm är oförglömlig och hans samspel med Matt Damon - som gör en liknande roll som den i Will Hunting - är lysande. Jag gillar nog mest Martin Landau som spelar en gin-drickande domare som blir som en fadersfigur för Mike. Sen har vi John Malkovich som Teddy KGB... well, hans brytning är genuint hemsk och överspelad. Lite av ett stolpskott, men jag gillar honom ändå.

Pokerscenerna är fantastiska och gjorda med respekt för spelet. Det är inte överdrivna händer för dramaturgins skull, dramat fixar filmen mästerligt ändå, utan det visar poker som ett jävla slit istället för den glamorösa bilden där man blir miljonär på nolltid.

En riktig kultfilm, en av mina absoluta favoriter, jag kan plocka ut ett tiotal scener som jag anser är mästerliga. Även om inte poker intresserar dig så tror jag du kommer få ut mycket av den här filmen ändå. Och vem vet, efteråt kanske poker är din nya grej.
Citera
2017-11-28, 19:43
  #44918
Medlem
Kickexs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Neatless
SSF: Rounders (1998) | 🌑🌑🌑🌑🌑 |
Även om inte poker intresserar dig så tror jag du kommer få ut mycket av den här filmen ändå. Och vem vet, efteråt kanske poker är din nya grej.
Väldigt intressant för jag stängde av efter kanske 20 minuter just för att det kändes som att man behövde finna poker som ett intresse.
För inget annat i filmen fann jag mig invensterad i.
Citera
2017-11-30, 01:09
  #44919
Medlem
TheNarrowMargins avatar
The Secret Of My Success (1987)

En riktig feelgood-film i sann 80-talsanda. Michael J. Fox i ett 80-tals New York som jobbar sig uppåt genom att spela dubbla roller. Fantastiskt soundtrack också med bl.a. David Foster, Night Ranger, Pat Benatar, m.fl.

8/10
Citera
2017-11-30, 20:26
  #44920
Medlem
Neatlesss avatar
SSF: The Lion in Winter (1968) | 🌑🌓🌕🌕🌕 |

Det är juletid 1183 och Kung Henry II har svårt att bestämma sig för vilken av hans tre söner ska ärva tronen. Frugan, Drottning Eleanor, är inte direkt nån hjälp när hon hela tiden ifrågasätter hans val och har sin egen favorit. Den åtråvärda tronen står på spel, och varje part är redo att göra vad som helst för att bestiga den.

Dags för slakt av ännu en klassiker, det kanske borde bli ett återkommande inslag? Vet inte riktigt varför jag kollade in den här. Visst, 8.1 på IMDB och en namnkunnig ensemble som Peter O'Toole, Katharine Hepburn och Anthony Hopkins är inget man skojar bort, men jag har normalt svårt för kammarspel med högfärdigt prat och en stark teatervibb. Det här äger rum till 99% i ett smutsigt slott (pluspoäng för smutsigheten) där prat, prat och mera prat är det enda som intresserar karaktärerna, så jag var väl dödsdömd från början.

Jag blir tidigt bortdribblad av det eviga rävspel som försiggår och tappade därefter allt intresse. Konspirationer för att störta kungen, motvilliga giftermål och knivdolkar i ryggen... säkert ett storslaget perioddrama för många men mitt engagemang fångas aldrig. Kammarspelet når komiska höjder i en scen när inte mindre än tre karaktärer gömmer sig bakom en gardin och hoppar ut med en dramatisk min: "Aha! Jag har stått här och lyssnat hela tiden!". Fantastiskt.

Även om dialogen mestadels uttråkar mig till den grad att jag börjar snegla på mina fötter och seriöst analysera om de är lika stora i någon minut så finns det ändå några fina stunder. Man kan inte säga annat än att skådespelarna gör ett riktigt bra jobb - Katharine Hepburn och Peter O'Toole är felfria och deras munhuggeri ganska underhållande, speciellt Hepburn får in några riktigt fina "burns". Men, för min smak, blir det alldeles för mycket teater. Det är inte ens en verklig historia att intressera sig för, personerna är verkliga men händelserna fiktiva.

Jag gillar historia men kungligheter och deras interna våndor har alltid varit förbannat tråkigt. En film som skådespelare säkert kastar sig över för chans att vinna guldstatyetter - men underhållningsvärdet för mig ligger nära noll.
Citera
2017-11-30, 20:47
  #44921
Medlem
KingStanniss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Neatless
SSF: The Lion in Winter (1968) | 🌑🌓🌕🌕🌕 |

Det är juletid 1183 och Kung Henry II har svårt att bestämma sig för vilken av hans tre söner ska ärva tronen. Frugan, Drottning Eleanor, är inte direkt nån hjälp när hon hela tiden ifrågasätter hans val och har sin egen favorit. Den åtråvärda tronen står på spel, och varje part är redo att göra vad som helst för att bestiga den.

Dags för slakt av ännu en klassiker, det kanske borde bli ett återkommande inslag? Vet inte riktigt varför jag kollade in den här. Visst, 8.1 på IMDB och en namnkunnig ensemble som Peter O'Toole, Katharine Hepburn och Anthony Hopkins är inget man skojar bort, men jag har normalt svårt för kammarspel med högfärdigt prat och en stark teatervibb. Det här äger rum till 99% i ett smutsigt slott (pluspoäng för smutsigheten) där prat, prat och mera prat är det enda som intresserar karaktärerna, så jag var väl dödsdömd från början.

Jag blir tidigt bortdribblad av det eviga rävspel som försiggår och tappade därefter allt intresse. Konspirationer för att störta kungen, motvilliga giftermål och knivdolkar i ryggen... säkert ett storslaget perioddrama för många men mitt engagemang fångas aldrig. Kammarspelet når komiska höjder i en scen när inte mindre än tre karaktärer gömmer sig bakom en gardin och hoppar ut med en dramatisk min: "Aha! Jag har stått här och lyssnat hela tiden!". Fantastiskt.

Även om dialogen mestadels uttråkar mig till den grad att jag börjar snegla på mina fötter och seriöst analysera om de är lika stora i någon minut så finns det ändå några fina stunder. Man kan inte säga annat än att skådespelarna gör ett riktigt bra jobb - Katharine Hepburn och Peter O'Toole är felfria och deras munhuggeri ganska underhållande, speciellt Hepburn får in några riktigt fina "burns". Men, för min smak, blir det alldeles för mycket teater. Det är inte ens en verklig historia att intressera sig för, personerna är verkliga men händelserna fiktiva.

Jag gillar historia men kungligheter och deras interna våndor har alltid varit förbannat tråkigt. En film som skådespelare säkert kastar sig över för chans att vinna guldstatyetter - men underhållningsvärdet för mig ligger nära noll.

Gillade inte heller denna särskilt mycket. En film som jag kan rekommendera dock om du inte sett tidigare är Becket. Peter O'Toole spelar samma karaktär som han gjorde i denna film fast tidigare i hans liv och hans kemi med Richard Burton i framförallt den första halvan av filmen är magisk!
Citera
2017-11-30, 21:11
  #44922
Medlem
Merwinnas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Neatless
SSF: The Lion in Winter (1968) | 🌑🌓🌕🌕🌕 |

Det är juletid 1183 och Kung Henry II har svårt att bestämma sig för vilken av hans tre söner ska ärva tronen. Frugan, Drottning Eleanor, är inte direkt nån hjälp när hon hela tiden ifrågasätter hans val och har sin egen favorit. Den åtråvärda tronen står på spel, och varje part är redo att göra vad som helst för att bestiga den.

Dags för slakt av ännu en klassiker, det kanske borde bli ett återkommande inslag? Vet inte riktigt varför jag kollade in den här. Visst, 8.1 på IMDB och en namnkunnig ensemble som Peter O'Toole, Katharine Hepburn och Anthony Hopkins är inget man skojar bort, men jag har normalt svårt för kammarspel med högfärdigt prat och en stark teatervibb. Det här äger rum till 99% i ett smutsigt slott (pluspoäng för smutsigheten) där prat, prat och mera prat är det enda som intresserar karaktärerna, så jag var väl dödsdömd från början.

Jag blir tidigt bortdribblad av det eviga rävspel som försiggår och tappade därefter allt intresse. Konspirationer för att störta kungen, motvilliga giftermål och knivdolkar i ryggen... säkert ett storslaget perioddrama för många men mitt engagemang fångas aldrig. Kammarspelet når komiska höjder i en scen när inte mindre än tre karaktärer gömmer sig bakom en gardin och hoppar ut med en dramatisk min: "Aha! Jag har stått här och lyssnat hela tiden!". Fantastiskt.

Även om dialogen mestadels uttråkar mig till den grad att jag börjar snegla på mina fötter och seriöst analysera om de är lika stora i någon minut så finns det ändå några fina stunder. Man kan inte säga annat än att skådespelarna gör ett riktigt bra jobb - Katharine Hepburn och Peter O'Toole är felfria och deras munhuggeri ganska underhållande, speciellt Hepburn får in några riktigt fina "burns". Men, för min smak, blir det alldeles för mycket teater. Det är inte ens en verklig historia att intressera sig för, personerna är verkliga men händelserna fiktiva.

Jag gillar historia men kungligheter och deras interna våndor har alltid varit förbannat tråkigt. En film som skådespelare säkert kastar sig över för chans att vinna guldstatyetter - men underhållningsvärdet för mig ligger nära noll.

Visst var den tråkig! Det LÄT som något som jag skulle älska, och med i vanliga fall fantastiska skådespelare dessutom, men... det blev bara ointressant!
Citera
2017-11-30, 21:12
  #44923
Medlem
Neatlesss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av KingStannis
Gillade inte heller denna särskilt mycket. En film som jag kan rekommendera dock om du inte sett tidigare är Becket. Peter O'Toole spelar samma karaktär som han gjorde i denna film fast tidigare i hans liv och hans kemi med Richard Burton i framförallt den första halvan av filmen är magisk!

Tack för tipset! Ska kolla in och se om den intresserar mig, visar den för många tecken på ännu ett kostymdrama så passar jag nog dock.
Citera
2017-11-30, 21:32
  #44924
Medlem
TheNarrowMargins avatar
Bright Lights, Big City (1988)

Ännu en Michael J. Fox-film som bygger på temat "ung vuxen flyttar till New York för att jobba". Denna är dock mer seriös än The Secret Of My Success. Michael J. Fox sköter inte sitt jobb och sparkas, festar en massa tillsammans med sin bästis, hamnar i diverse drogproblem och är deprimerad över sin mors död året innan och det faktum att hans tjej har lämnat honom. Visst är det en film som stämmer överens med hur många känner, men filmen i sig är alldeles för seg och tråkig. Tyvärr.

4/10
Citera
2017-12-01, 00:01
  #44925
Anchorman 2.

4/5

Rätt skön. Verkar finnas rätt delade meningar om denna, men för mig blir det ändå , trots vissa svagheter. En del fördjävla roliga scener. Chicken of the cave och crackrökningen, tex.

Men ok, sen en del svagheter. Som Brick Tamland, som blivit en komplett superidiot. Ok, var han väl i ettan också, men här verkar det på nått sätt än extremare. Och det värsta: hans sjuka kärlekshistoria med Kristen Wiig. Deras första möte är smärtsamt dåligt och löjligt. Fattar inte att folk tycker hon är skoj. Gillade henne aldrig på SNL. Ok, så betyget kanske bara borde vara 3/5, men Will Ferrell är trots allt Will Ferrell.

För övrigt borde han fan köra med mustasch även normalt. Ron Burgundy ser fan bra mycket bättre ut än Will Ferrell.
__________________
Senast redigerad av fryskyl 2017-12-01 kl. 00:03.
Citera
2017-12-01, 03:17
  #44926
Medlem
Black Coal, Thin Ice (2014)

En asiatisk film-noir som lånar alla dess konventioner med en femme fatale, plågad anti-hjälte som protagonist och mörk/dim kinematografi. Allt är "skumt". Använder effektivt så kallade motifs, eller återkommande föremål som driver storyn framåt; i detta fall skridskor, is, kol och fyrverkeripjäser. Lågmäld och sublim - den är så mycket mer än en klassisk whodunnit!

Betyg: 4/5
__________________
Senast redigerad av mystic_handyman 2017-12-01 kl. 03:19.
Citera
2017-12-01, 23:01
  #44927
Medlem
The Misery (1990)
http://www.imdb.com/title/tt0100157/?ref_=nv_sr_2

Författaren Paul Sheldon krockade under en snöstorm i ett träd med sin bil, han blir då räddad av en dam vid Annie Wilkes som visade sig vara ett stort fan av honom och hans böcker som han har skrivit!

8/10
Citera
2017-12-02, 03:12
  #44928
Medlem
Skönheten och odjuret (2017)
http://www.imdb.com/title/tt2771200/?ref_=nv_sr_1

En tjej vid namn Belle letar efter sin pappa efter att han drog till skogen då hästen kom tillbaks utan honom, där hon ser ett slott och går in där hon ser hennes pappa hållas fången av ett odjur!

7/10
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in