SSF:
La Vie en Rose (2007) | 🌑🌑🌕🌕🌕 |
Berättelsen om Édith Piaf - den franska sångerskan som växte upp i en turbulent barndom där hon delvis uppfostrades på en bordell och senare levde på gatan. Men hennes fantastiska röst som försörjde henne med småslantar på gatuhörnen skulle snart ta henne till scener över hela världen och skapa en legend.
Jag insåg lite skamligt att trots att jag går runt och kallar Marion Cotillard en av mina absoluta favoritskådespelare, så har jag inte sett filmen som blev hennes stora internationella genombrott och belönade henne med en Oscar. Det var såklart något som krävde en åtgärd - men tyvärr förstod jag än mer efteråt varför jag aldrig varit intresserad av den.
Jag visste väldigt lite om Édith Piaf på förhand. Hennes röst har man naturligtvis hört men att hon levde ett så hårt liv var okänt för mig. Jag gillar inledningen med Frankrikes smutsiga gator i början av 1900-talet där en stackars flicka gör sitt bästa för att överleva. Där är det oerhört stämningsfullt. Men sen får vi se Edith som vuxen, sen som gammal, tonåring och barn igen. Filmen följer ett okronologiskt upplägg som inte är nådig mot en nybörjare för Édith Piaf. Det blir rörigt - en handling som är svår att hänga med i och därför tappas intresset.
Marion Cotillard lägger ned hela hennes själ i den här tolkningen och är, som förväntat, magnifik. Kanske på gränsen till överspel ibland men Piaf var ju tydligen excentrisk så det stör inte, hon är svår att ta ögonen ifrån. Det är en scen där hon får reda på att hennes älskare, boxaren Marcel Cerdan, dött i flygkrasch som är enormt välspelad där hon går igenom hela känslospektrat.
Den relationen och barndomen är två intressanta saker i en lång film fylld av mer ointressanta saker som aldrig får en tillfredsställande utveckling. Èdith Piaf's livsöde griper därför aldrig tag i mig - kul att få lära sig om hennes liv men jag blev inte särskilt underhållen eller berörd av det.
Musiken är dock bra. Hon har en fantastisk röst och det bjuds på många sånger där de har haft den goda smaken att använda just hennes röst och inte nån imitation. En informativ biografi med fantastiskt skådespel men inte mycket mer.
