SSF:
Kramer vs. Kramer (1979) | 🌑🌑🌑🌑🌑 |
Ted och Joanna Kramer är ett par som bor i New York med sin 7-åriga son Billy. För Ted har karriären alltid kommit i första hand - familjen har fått lida och en dag bestämmer sig Joanna för att lämna både honom och Billy. Plötsligt står Ted ensam ansvarig för att uppfostra Billy, mitt under ett stort projekt på jobbet som egentligen kräver all hans tid. Några långa svåra månader följer men de båda får det till slut att fungera. Då kommer Joanna tillbaka och kräver vårdnaden om Billy och hon är beredd att ta det till domstol.
Jag älskar den här filmen. Även om jag inte kan relatera till någon som helst situation i det här familjedramat så är den ändå fängslande. Dustin Hoffman i absolut toppform, en Meryl Streep som matchar honom, fina New York miljöer och en barnskådespelare i Justin Henry som är fullständigt fenomenal. Hur otroligt är det inte att alla tre skådespelare vann en Oscar egentligen? Samspelet mellan Hoffman och Henry är helt otroligt - från den frostiga inledningen när det står klart att de är fast med varandra till att de är i perfekt harmoni mot slutet. Sen kommer förstås bitchen Streep och förstör allt men hennes karaktär sympatiserar man också med.
Det är ett enkelt manus men slagkraftigt. Skådespeleriet gör att den här lilla historien slår hårt på alla känslosträngar och det fungerar utan att bli tillgjort - det känns så förbannat mänskligt. Råttegången mot slutet är mer spännande än många invecklade mordrättegångar för man bryr sig verkligen om alla karaktärer. Sen är den rolig också. Hoffman är lite underskattad på den fronten, men hans tajming här är perfekt och skapar många roliga situationer - som när han söker jobb mitt under en julfest, eller lär Billy hur man lagar fattiga riddare.
Nä, dramafilm blir inte mycket bättre än så här. En klassiker som kommer förbli tidlös tack vare den perfekta balansen - varken för sockersöt eller allvarlig, bara mänsklig - och ständigt aktuella problemställningar. Har du inte sett den har du en riktig pärla att se fram emot. Ett något abrupt slut stör lite men det är inget snack om att det här är ett mästerverk.