Vilken film såg du senast?

It comes at night. såg den för att jag läste så många positiva kommentarer om filmen. måste säga att jag spolade igenom delar av filmen då den var otroligt seg och tråkig. Men det är bara åsikten från skräckfantasten i mig.

Tips sluta snabbspola, och försök leva dig in i filmen så kanske du får lite stämning. Men visst det är ju en väldigt avskalad film, som inte förlitar sig ett dugg på jump-scares eller liknande.

The Lady Vanishes | Året var 1938
Information: Svartvit
http://www.imdb.com/title/tt0030341/?ref_=nv_sr_1

Jag gillar dialogen i denna film. Den är både charmig och naturlig. Enstaka effekter där t.ex. en stad visas ses tydligt att det är en miniatyr dom byggt upp vilket jag mest tycker är charmigt. Filmen utspelas på en liten skala och det hoppas mellan karaktärer på ett oftast kul sätt.

Filmen börjar oskyldigt för att gradvis bli värre, men tonen av "något hemskt" förekommer aldrig. Jag kanske är seg, men jag förstod knappt denna film. Jag förstod vad som hände, men inte varför. Slutet säger mig ingenting. Någonstans mot slutet försvann allt som var spännande och det blev mest flamsigt. Den var lite spännande först, men blev mindre och mindre med tiden.


Hade filmen fortsatt som första halvan och blivit något mer oskyldigt / komiskt hade jag gillat denna film starkt tror jag. Nu lämnar det ett ljummet intryck. Hitchcock i all ära, men att ge denna 7,9 / 10 känns lite som när dagens fanboys ger allt vid namn Marvel 8 / 10. Inget illa menat till dom som håller filmen högt. Någon som verkligen gillar denna film kanske kan förklara vad som är så bra?

Betyg? 2,5 / 5

The Fly (1986)
http://www.imdb.com/title/tt0091064/?ref_=nv_sr_1

Handlar om en vetenskapsman som ha en maskin som teleportera saker vilket han gör på sig själv, men det går inte som han hade tänkt sig!

Gillar den!

9/10

såg precis "Life" från 2017 och den sög.

Danger Close Ännu en dokumentär om några amerikanska soldater som försvårar vardagslivet för folk i Mellanöstern. Den kvinnliga frilansaren som gjort den försöker låta som om hon är en kvinnlig Rambo (jag hoppade över de bitarna när hon sitter och ljuger) och vill såklart att tittaren ska sätta upp amerikanska flaggan efter att ha glott på denna.

Den var precis likadan som alla de andra dokumentärerna om amerikanska soldater i jakten på Den Heliga Graal.

4/10

Moby Dick | Året var 1998
Varning: Låååång
http://www.imdb.com/title/tt0120756/?ref_=nv_sr_3

Jag såg 2011 års version av Moby Dick och den var outhärlig. Så dålig och absurd att jag började skratta. Den här då? Gregory Peck och Patrick Stewart under ledning av Francis Ford Coppola.. Den här kanske kan vara något?

Tyvärr är den här diskutabelt ännu sämre. Det finns några saker som är annorlunda. Möjligtvis något som skulle kvalificeras som "okej" eller "bra", men längden gör i slutet att det blir outhärligt. Många. MÅNGA skulle stängt av en bra bit in.. Men jag satt kvar och slösade mer cirka 2 timmar och 40 minuter av mitt liv. Gör inte det du. Undvik denna. IMDB har givit ett "okej" betyg.. Det gör inte jag.

Jag började garva även av denna film. Överspelet och den bristande logiken återkommer hela tiden. Moby Dick (en val..) jagas och av någon anledning kommer magi, Gud, solen, djävulen och allt möjligt upp. Scener som kan kännas okej blir snart pinsamma. Det är skämskudde för samtliga i detta projekt förutom den som gjort musiken. Hade det varit ett sämre soundtrack hade jag antagligen somnat.

Den här likt 2011 års version är en mini-serie, men det säljs som en vanlig film och inget indikerar direkt att det är en mini-serie. Gregory Peck är med i en scen. Likt Donald Sutherland i senare versionen. Snacka om att dessa bara är med för att sälja kopior. Jag gillar båda dessa skådespelare mycket, men undvik denna även om namnen lockar.

Hur Francis Ford Coppola gick ifrån Gudfadern och dess triologi till detta är helt över mitt huvud. Gudfadern III som fått mycket kritik genom åren är mil, år och livstider bättre än det här. Det enda som kan vara värt att spana in är soundtracket. Dock kan jag inte ge ett bättre betyg bara på grund av det.

Betyg? 1 / 5

Relatos salvajes (2014)
Engelsk titel: Wild Tales

En antologi i sex delar (som egentligen går att ses var för sig som kortfilmer) med gemensamt tema: hämnd och våld. Sjuka hämndhistorier med en hel del våld. Hög kvalitet på både foto och skådespelare tillsammans med väldigt underhållande historier gör att filmen motsvarade mina ganska höga förväntningar.

I och med att filmen består av sex olika delar, vissa korta och andra längre, var jag rädd att någon eller några av delarna skulle försämra helhetsintrycket men delarna är för sig och tillsammans genomgående bra. Underbar film och jag vet inte om jag tycker att någon av delarna egentligen var svagare än någon annan, även om Bombita stod ut i positiv bemärkelse - svårt att inte göra det när Darín medverkar (ja, jag gillar honom).

Bruden (Érica Rivas) som förstör sitt eget bröllop medan Titanium spelas på högsta volym är helt fantastiskt att se. Likaså Ricardo Daríns kamp mot ett korrumperat samhälle där bilar beslagtas ganska godtyckligt. Prologen är också den minst sagt speciell, när det går upp för folk vad som egentligen försiggår. Hämnd var det i alla fall tal om - fast kanske inte särskilt proportionerlig sådan.

Vill ni se en vrickad, rolig, välgjord och underhållande film så ska ni se Relatos salvajes!

8/10

Paris, Texas.

En person som varit försvunnen i fyra år dyker upp i öknen kring Texas. Vad han pysslat med får man aldrig riktigt klarhet i och det är inte så intressant heller då hans resa känns väldigt metaforisk / symbolisk. Filmen handlar om den försvunnes process för att bygga upp sina relationer och gradvis får vi lära oss mer om personen och vilka emotionella trubbel som orsakade försvinnandet.

Filmen har ett ganska långsamt tempo och dröjer sig gärna kvar vid natursköna vyer på bekostnad av karaktärsutveckling. Jag tycker inte att Wenders behärskar den typen av filmskapande tillräckligt bra för att motivera filmens längd och därför är en överväldigande del av filmen lite för seg för sitt eget bästa. Men, sista 40-45 minuterna eller så när protagonisten möter sina demoner och man får klarhet i hans öde är bland det starkaste jag sett, någonsin. Det är svårt att skriva om filmens upplösning utan att spoila men filmens teman vävs ihop ett oerhört snyggt och gripande sett och gör filmen oförglömlig.

4 / 5

Efterfrågade ett omdöme i den andra tråden och glömde kolla här först!

Välskriven recension i alla fall, och kul att du gillade den. Vad har du för relation till Wenders utöver den här filmen?

Tar mig friheten att flika in här.

Jag blev väldigt förtjust i Den amerikanske vännen, och blev riktigt glad när Cinamateket (Stockholm) visade en hel drös med Wendresfilmer.
Minns nu inte vilka det var, däremot minns jag att jag sjönk allt djupare ner i biofåtöljen, och insåg alltmer att Den amerikanske vännen bara var en ren lyckträff, innan, det i mitt tycke, bottennappet, Paris Texas.

Der amerikanische Freund tycker jag också är en finfin film, men Paris, Texas är helt klart min Wenders-favorit av de (få) titlar jag hittills har sett av honom. Var det något särskilt med den som inte föll dig i smaken?