Unga Kevin Bacon, Alec Baldwin och Elizabeth McGovern i en film om livet som unga vuxna.
En dramakomedi som i det stora känns likt en film många i samma ålder/situation kan känna igen sig i. Skulle på vissa sätt kunna gjorts idag, men 80-tals andan är svår att missa. Humorn skulle gjorts mycket annorlunda idag, men den del saker fungerar. Filmen varierar mellan verklighet och drömmar (ofta det humoristiska) på ett ganska bra sätt. Skådespeleriet är på rätt hög nivå för denna typ av film och karaktärernas ålder.
Filmen känns dock ojämn. En del delar känns väl sega. Den har dock sina tänkvärda poänger och slutet är välgjort! Eftertexterna är ett kul tidsdokument också.
1982 skickas en rymdkapsel ut i rymden, innehållande en massa arkadspel.
En fråmmande civilsation i rymden ser det som en krigsförklaring.
Lite charmig film i samma anda som Ghostbusters.
Några gamla storspelare som spenderade sin tid i arkadhallar letas fram, och dom får spela flera klassiska dataspel på riktigt.
Naturligtvis vinner dom, och rymdvarelserna åker tillbaka igen
Jessica Chastain i rollen som Molly Bloom, en f d puckelpiståkare (som nästan kvalificerade sig för OS) som börjar jobba som servitris men helt plötsligt befinner sig bland Hollywood-eliten och deras pokerspel. Hon börjar anordna egna pokerspel, först i Los Angeles och sedan New York. Till slut får FBI upp ögonen för henne och i en pengatvättshärva med kopplingar till organiserad brottslighet grips hon (och 33 andra). En sann historia som redan (hon greps 2013) hunnit bli film.
Detta var Aaron Sorkins debut som regissör - tidigare har han skrivit manus till filmer som Moneyball (2011) och The Social Network (2010). Han verkar föredra att skildra riktiga personer och riktiga händelser.
Filmen följer Molly och hennes advokat (Idris Elba), där vi får se hur allt började, vad som hände och hur det slutar. Filmen påminde en hel del om The Big Short i utförandet, vilket i min värld inte är negativt.
Intressant historia, Chastain är bra, tempot och tonen fungerar. Inget mästerverk men helt klart sevärd.
Handlar om Marlina som lever ensam efter att förlorat ett barn och make. En dag tränger sig Markus på, en gängledare och säger att han och när gänget kommer om en halvtimme så ska dom ta hennes pengar, boskap och sedan våldta henne.
+ Marsha Timothy i den starka kvinnliga ledarrollen.
+ Första akten är olidligt spännande och mördande bra.
+ Widescreen landskapen
+ Västern inspirerad music med en del lokala instrument.
- För lite action och dialog.
Betyg 6/10
Citat:
Ursprungligen postat av Herr.Dittling
Hur var det nu med Peter Falks debutfilm ?
Murder Inc var filmen som blev genombrottet och en vändpunkt för hans karriär men vill du ha att debutfilmen var någon av hans tidigare filmer så är det okej.
En judisk gosse vill inte sjunga i kyrkan, utan blir jazzsångare, men när hans far är döende får han ett svårt val.
Det klassiska problemet att välja, å ena sidan hotas hans karriär, å andra sidan förväntas han sjunga, i församlingen som den femte generationen i rakt nedstigande led.
Han väljer att sjunga för sin döende fars skull.
Men blir förlåten, och han blir ett stort namn på jazzhimelen
Det är lite kul att äntligen ha sett den här banbrytande filmen, den första ljudfilmen.
Men det är bara sångnumren som är ljudsatta, resten är gammal hederlig stumfilm.
Historien var inte lika banbrytande som filmen. 3/5
Citat:
Ursprungligen postat av mrboom
Murder Inc var filmen som blev genombrottet och en vändpunkt för hans karriär men vill du ha att debutfilmen var någon av hans tidigare filmer så är det okej.
Nu var det inte det frågan gällde.
Se ditt eget inlägg från 21/10, där du, och ingen annan, skriver att det var Peter Falks debut, vilket det inte var.
Genombrott och vändpunkt, är en helt annan femma.
Det är en väldigt egen ”origin” berättelse så förvänta er inte vad man tidigare har sett.
Och med det sagt så är det väl lika bra att få bort jämförelsen med Nolan’s joker direkt.
Eftersom skillnaden är så pass extrem att jag tycker inte ens att det går att jämföra och ärligt talat så stör jag mig lite på folk som gör det.
Denna joker kretsar runt psykisk hälsa medans den andra har sin omloppsbana runt kaos.
De är båda fantastiska, men på sina egna olika sätt.
Konstigt nog så fann jag kopplingarna till DC världen det minst intressanta med filmen.
Jag tycker det till och med hade funkat utmärkt som sin egna berättelse.
Men det var när man såg tex Zorro föreställningen och arkham asylum som man påminns att det faktiskt var en DC film.
Jag har förresten hört ett par jämförelser till american psycho, vilket jag inte förstår i huvudtaget.
Jag antar att det kommer från folk som tror att nästan allt tog plats i arthurs huvud.
Men det köper jag inte
Jag fick snarare taxi driver vibbar. Och det tog inte lång tid heller. Efter det började så kändes det även som att det höll uppe temat.
Dessutom så är Patrick Bateman och Arthur från två helt olika klasser i samhället och har två helt olika värderingar i livet.
Arthur and Travis Bickle å andra sidan, har många liknelser som inte ens behövs listas upp för att de är så uppenbara.
Men även småsaker så som hur Travis tar en dejt till en porrfilm och hur Arthur skrattar till fel del av ett skämt.
Båda är enstöringar som inte riktigt förstår världen utanför deras egna.
En annan grej är filmens felfria nedbrytning av Arthur’s psykiska hälsa.
Vännerna jag såg filmen med säger när han mördade sin mor blev han jokern, när han blev hyllad på gatan så blev han jokern, när han dansade på trappan så blev han jokern etc etc men inget och allt stämmer, vilket som är det vackra med hans berättelse.
Det finns ingen speciell ”punkt” där han tippar över, utan det är en fint sammanvävd serie av händelser som leder till personen vi ser i slutet.
När jag såg filmen så var det också en del snack om att det tydligen skulle finnas relativt stor risk till att någon skulle gå bärsärkagång som med den andra batman filmen.
Men att skippa filmen på bio pgd av det hade varit otroligt tramsigt.
Dessutom så kom det såklart från staterna men... Jag måste ändå medge i all ärlighet att tanken om att en bomb låg ett par säten bakom mig kom faktiskt till tankarna mot filmens climax eftersom två personer lämnade salongen precis innan filmen nådde sin peak och stämningen i salongen var redan maxad från vad som hände på skärmen haha!
Men för mig bevisade bara hur fantastiskt slående filmen var på ett vidrigt sätt, vilket som uppenbarligen även var målet med tanke på referenserna.
Så dom lyckades verkligen förmedla stark känsla för att kunna ens plantera en sådan tanke hos mig.
Nu var det ett tag sedan jag såg filmen och jag tänkte ge den en svag 8a. Men filmen har faktiskt lyckats sätta sig på hjärnan så stenhårt att jag har funnit mig citera filmen och lyssna på dess soundtrack flertals gånger, så jag måste ändå rulla upp det till en stark
9/10
En professor annonserar efter någon som vill bli osynlig.
Kanske kan man kalla det sciencefiction komedi
Söta Virginia Bruce svarar, hon fick sparken som klänningsmodell, och vill hämnas på sin elaka chef.
Men några skurkar har också sett annonsen, och vill lägga vantarna på den.
Men den osynliga unga damen bankar ner dom allihop.
Skaplig trickfilmning, och faktiskt lite småtrevlig komedi. 3/5
Kevin Costner, Robin Wright Penn (House of Cards) och Paul Newman i en film baserad på en romantisk novel. Det här är i allra mesta en typisk tjej film, men det finns även inslag mer riktat åt killar.
Med vetskapen om vilken typ av film det är kommer inte upplägget i stora drag vara någon överraskning. Lite som att man vet hur en Die Hard, Beck eller Mission: Impossible ungefär kommer gå. Med det skrivet tycker jag filmen på ett bra sätt lyckas ta grundhandlingen och utöka den på ett snyggt sätt. Blev överraskad positivt mer än en gång.
Dialogen är ovanligt bra för denna typ av film. Paul Newman är en slags "comic relif" nästan som gör det mycket bra. Han var här en rätt gammal man och rollen var precis en sådan som passar en åldrad stjärna. Både Kevin Costner och Robin Wright Penn gör rätt bra roller också. Måste dock ge en extra stjärna till många mindre roller som ger filmen ett mervärde. Hade filmen endast kretsat kring tre karaktärer hade den förlorat ganska mycket.
Filmen är något långdragen och kan ibland bli lite väl tjejig (sånt som gör att killar tappar intresse). Jag var nära på att inte köpa denna film (är en sådan som än så länge betalar för film), men är glad att jag gjorde det. Överlag skulle jag säga att det här är en av dom bättre filmerna jag sett med Kevin Costner trots att filmen inte är riktad mot sådana som mig.
Första filmen blev en oväntad succé. Tio år efter dyker uppföljaren upp. Fans av första filmen är statister, vilket är lite kul. I bonus-materialet finns det en diskussion mellan en större roll och regissören... En kul konversation som var roligare än själva filmen!
Det var länge sedan jag såg originalet, men jag minns den som ganska bra. Därav att jag ser film nummer två. Det här var dock ingen höjdare.
Det är mycket action som har potential, men med konstigt upplägg och humor som inte fungerar (inte för mig åtminstone) blir det inte mycket att titta på. Handlingen är bland det mest "random" jag sett på ett bra tag.
Det är så överdrivet och flamsigt "coolt" att väldigt lite går att relatera till. Känns som en gangster fjortonåring varit med och regisserat detta eller något. Mot slutet blir filmen lite bättre och några riktiga skådespelare dyker upp. Kvaliteten mellan typiska b-films skådisar och riktiga skådespelare blir tydlig.
Filmen hade nog relativt mycket ekonomisk uppbackning och det känns som detta kunde blivit en ganska bra lättsam actionfilm. Dessvärre hjälper det inte att lägga in en snygg tjej att spela en överdriven Al Pacino-wannabe, ha några karaktärer som överspelar som tusan, illasittande skämt, actionscener som balanserar mellan coola och usla samt en handling som faktiskt kunde varit bra men blir för mycket.
Nej. Gillade du originalet? Det finns många actionfilmer bättre än denna att lägga ner tid på. Möjligtvis att filmen blir marginellt bättre om man har första filmen färskt i minnet.
En märklig, unik och daterad version av Romeo och Julia. Jag måste erkänna mina synder med att jag inte är särskilt införstådd i berättelsen om Romeo och Julia, men kan trots det säga att detta är en unik tolkning.
Filmen går ofta i ett ruskigt snabbt tempo och är belägen i någon "nutida" konstig värld. Många scener känns mer Mad Max än Shakespeare. Hade hela filmen varit i detta snabba tempo hade man nästan mått dåligt efter nära två timmar. Lyckligtvis lugnar filmen ibland ner sig och det är då den får substans.
Det romantiska är faktiskt rätt bra och välspelat av en ung Leonardo DiCaprio samt Claire Danes. Jag kan förstå varför DiCaprio blev vald till Titanic. Detta är svåra och konstiga roller så eventuella konstigheter kan man inte direkt tillskriva dessa dåvarande unga tonåringar. Det finns även några oväntade ansikten med i filmen.
Utöver en konstig värld och en snabbt tempo är filmens dialog ren teater-dialog (inte helt olikt Othello med Laurence Fishburne). Filmen blir därmed svår att se igenom. Tror inte många idag (dagens "pallar inte.."-generation) skulle orka se klart denna film.
Då jag kan se ett visst värde i att skapa en unik film och filmens lugnare stunder kan jag inte påstå att jag direkt ogillar filmen, men på grund av det snabba tempot, konstiga dialogen och att den idag känns daterad kan jag inte påstå att jag skulle rekommendera filmen. Möjligtvis till någon riktig filmnörd som älskar udda filmer oavsett hur bra/dåliga.
Denna tecknade klassiker behöver väl knappast någon närmare presentation. Såg den på bio när det begav sig och tycker faktiskt att den är minst lika bra än idag.
Denna tecknade klassiker behöver väl knappast någon närmare presentation. Såg den på bio när det begav sig och tycker faktiskt att den är minst lika bra än idag.
Jo, har du sett den nyare versionen ?
Verkar som de vill utrota minnet av dessa . Även Djungelboken gjorde väl de om ? Jag är inte jättesugen heller faktiskt .
