Vilken film såg du senast?

http://www.imdb.com/title/tt0105871/?ref_=rvi_tt

Year of the Comet (1992). Kvinna och man på uppdrag att hämta en extremt gammal och dyr vinflaska av en sällsynt god årgång (1811!), medan skurkar som också vill åt flaskan är dem i hälarna.

Jag blev inte speciellt impad av denna rulle. Jag hittade den p.g.a. att jag letade efter filmer på vintema - men här är vinet egentligen bara en ursäkt för en vanlig actionfilm, där huvudpersonerna ska göra läskiga stunts, småbråka med varandra men ändå hamna i sängen, o.s.v.. Det hade lika gärna kunnat vara något annat värdefullt föremål de skulle hämta. Fast jag tror att folk som gillar action i största allmänhet, skulle kunna uppskatta denna film mer än jag - som inte är förtjust i action, om inte actionscenerna utgör bara en mindre del av en större och rikare berättelse.

En sak som var lite konstig med filmen, var att jag trodde att det var en 1970-talsfilm jag såg. Håret, kläderna, stilen, jargongen, ALLT var 1970-tal. Kollade upp det, och det visade sig att manuset skrivits år 1978 fastän filmen gjordes först 1992. Men de hade behållit allting tydligen, och även lagt in rekvisita så man skulle tro att det var 1970-tal. Förstår inte riktigt meningen med det, för handlingen var ju inte tidsbunden på något sätt..?

5/10

SSF: Lion (2016) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

Femåriga Saroo lever ett fattigt men lyckligt liv med sin familj i en liten by i Indien. Under en resa in till storstaden tappar han bort sin bror och finner sig plötsligt övergiven och tvingas leva på gatan tillsammans med tiotusentals andra barn i indien. Till slut blir han omhändertagen och adopterad till ett par i Australien och växer upp i en trygg miljö. 20 år senare - Saroo är en ung man med framtiden för sig men är plågad av minnena från barndomen och sin förlorade familj. Han måste hitta dem.

Den här kändes på förhand som en sentimental dynghög till Oscarbait men jag blev positivt överraskad över hur välgjord och gripande den faktiskt är. Redan från början blir man uppslukad i stackars Saroo's resa genom gatorna på Indien - mycket tack vare suveränt skådespel av Sunny Pawar. Filmen tar sig tid att berätta den här grundläggande delen istället för en massa klipp fram och tillbaka i nutid och dåtid, det är ett okomplicerat upplägg som gör en mycket mer investerad i hans livsöde.

När vi sen hoppar fram till den unga mannen Saroo, spelad av Dev Patel, bibehålls kvaliteten. Dev Patel bjuder på stort skådespel och man riktigt känner hans frustration över att inte VETA, något som förstör hans relationer både till flickvännen och familjen. Konstigt att Dev Patel är Oscarnominerad för bästa biroll dock, en mer klar huvudroll har väl aldrig setts. Han är uppbackad av Nicole Kidman (också nominerad) och Rooney Mara i välspelade roller. Hans relation till brodern är inte så utvecklad utan känns som något de kände sig tvingade att kasta in där för att verkligheten kräver det.

Jag velar mellan en trea och fyra i betyg, men det får bli en stark trea. Filmen berör absolut - också för att det är en sann historia - men jag ligger väl inte och skakar av saltbrist för alla tårar jag fällt direkt, den är för förutsägbar och tillrättalagd för det. Musiken får jag inte glömma att nämna, absolut suveränt soundtrack som lyfter upplevelsen enormt.

En mycket fin historia som berättas utan krusiduller för att vara så lättillgänglig som möjligt. Vackert också att den belyser situationen med gatubarn i Indien.

Senaste filmen jag såg var Trolls.
Jag tyckte den var söt, gav många skratt och bra musik!

Helt klart en film jag kan se om.

Silence

Kan väl kortfattat säga att den levde upp till mina förväntningar iallafall. Ibland lyckades den inte engagera så mycket utan kändes lite långtråkig, men då kunde man njuta av de vackra miljöerna och det fina fotot. Har ju fortfarande lite svårt för Garfield också..

Stark 8/10 iallafall.

Jackie (2016)

En biografi om Jacqueline Kennedy (spelas av Natalie Portman) som fokuserar enbart på mordet på JFK och planeringen av den tillhörande begravningen.

Trots att det naturligtvis handlar om några dramatiska dagar så är tempot lågt, och jag somnade till några gånger. Det är likväl vackert filmat och en bra skådespelarinsats av Portman.

Betyget blir 5,5/10 eller 3/5 på Filmtipset.

Kul! Har den hemma på dvd men ej hunnit se den.

true romance
Fan vilken besvikelse till film.
Hade man kanske lite för höga förväntningar? Jovisst, men inte kunde man ana att man efter filmen skulle känna sig besviken på allt från karaktärerna hela vägen till filmens egna temalåt.
För att sammanfatta så verkar den här filmen ha varit något man skrivit i bilen på väg till själva jobbet.
3/10

Temalåten är direkt vidrig. Annars är filmen mästerlig på alla plan.

Allied (2016)

Den kanadensiske flygvapenanställde Max Vatan (Brad Pitt) anländer till Casablanca under det andra världskriget och träffar Marianne Beauséjour (Marion Cotillard), medlem i den franska motståndsrörelsen. För att utföra uppdraget att döda den tyske ambassadören i Marocko låtsas de vara ett gift par. De blir attraherade av varandra på riktigt och beger sig så småningom till London där de planerat att dra sig tillbaka, men så småningom uppstår misstankar om att Marianne är en tysk spion.

Välgjord film med intressanta vändningar och bra skådespelarinsatser överlag.

Betyget blir 7/10 eller en svag 4/5 på Filmtipset.

Miss Sloane En film om den karriärsträvande lobbyisten Elizabeth Sloane som börjar jobba för en lobbygrupp som kämpar mot The National Rifle Association. Det finns många filmer om amerikanska politiker och lobbyister och de är alla rätt lika. Det beror kanske förstås på att lobbyister och politiker i Washington jobbar och har jobbat precis likadant de senaste decennierna. Men jag gillar filmer om amerikansk politik och att gå bakom ryggen på varandra.

Jessica Chastain är sexig som vanligt.

6/10

Friends with benefits med Timberlake och Kunis.
Kul film om än något förutsägbar

Kungliga patrask (1945, SVT, 118 min)

Kortrecension :

Att hävda att Ekmans Kungliga Patrask känns vidare utmanande är nog att ta i, men det finns helt klart element här och där som visar på tecken på att något nog skulle komma att börja förändras i både det svenska, som i det Europeiska filmklimatet. Trots detta så står Kungliga Patrask fortfarande kvar i det gamla "teatraliska" berättartänket, där det var smått omöjligt att förmedla en känsla utan dialog. Något som helt klart påverkar mitt slutbetyg, samtidigt som jag ändå faller för familjen Anker, och för mig kommer de numera finnas kvar där uppe bland de andra klassiska filmfamiljer som the Griswolds, the Corleones och the Tenenbaums.

Tråkigt nog så är filmen också ett dokument över en tid då mannen fortfarande dikterade villkoren i samhället, och på ett rätt så grisigt sätt dessutom. Detta är ju dessvärre inget unikt för tiden, men Kungliga Patrask tar heller inget ordentligt avstånd från det faktumet, även om man även här kan börja känna doften av nya vindar.

Betyg : 3 (Trots vissa frågetecken, kommer jag garanterat forska vidare i Ekmans filmografi.)

Läs mer om filmen på min (icke-vinstdrivande, eller reklamtyngda) blogg, the Shinbone Post.