SSF:
La La Land (2016) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |
En aspirerande skådespelare som springer på otaliga fruktlösa provspelningar och en vilsen jazzpianist faller för varandra i skoningslösa Los Angeles där drömmar regelbundet krossas. Tillsammans bestämmer de sig för att lyckas, men går ett förhållande ihop med jakten på respektive drömmar eller kommer det slita isär dem.
Det var ju självklart att en musikal skulle gå och bli årets stora Oscarsfavorit. En musikal! Som jag föraktar - varför förstöra en utomordentligt trevlig konversation genom att plötsligt brista ut i ologisk sång? Eftersom den inte kommit ut annat än på bio blev jag dessutom tvungen att slå mig ner i en sal full med fnittriga par och Ryan Gosling-suktande tanter. Vidrigt! Men kanske är det som Ryan Gosling säger till Emma Stone i filmen när hon nämner att hon hatar jazz - man kan inte hata jazz, man måste bara sätta in det i rätt kontext, samma kan kanske appliceras på en musikal.
Ja, jag kapitulerar. Det här är... fantastiskt. Visst tycker jag fortfarande det är löjligt när Ryan Gosling plötsligt lutar sig mot en lyktstolpe och börjar sjunga en serenad mitt i konversationen med Emma Stone och suckar varje gång det drar ihop sig mot sång och dans, men filmen väver in musiknumren extremt bra för att inte skapa någon kontrast med historien den berättar och minimerar min irritation över det. Det löper också en röd tråd som följs utmärkt tillsammans med musiknumren. Ett par låtar är dessutom riktigt bra, som den vackra City of Stars de sjunger i duett.
Sen har Ryan Gosling och Emma Stone en fantastisk kemi. Lekfull och kärleksfull, ett perfekt par och båda visar upp lysande stunder av både sorg och komik. Den har ett fantastiskt foto (grattis till Oscarsstatyetten Linus Sandgren) och en härlig nostalgi till det gamla glamoröska Hollywood med massor av filmreferenser.
Jag kallar den inte ett mästerverk för jag tycker fortfarande dans och sång inte går i harmoni med att berätta en historia. Men, det är faktiskt omöjligt att inte förtrollas av världen den bygger upp. Den drar på smilbanden på även den buttraste av recensenter och jag blir lätt förälskad. Årets överraskning för min del - en jävla musikal..