SSF:
A Midnight Clear (1992) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |
Frankrike 1944, Ardennerna. En sargad amerikansk pluton blir i krigets slutskede skickad att bevaka en stuga långt från övriga kompaniet och nära tyska linjen. Moralen är låg, befälen pissiga och snön och kylan förjävlig att handskas med. Psykologiskt är de på gränsen till vansinne - nu gäller det bara att överleva till kriget tar slut. Snart kommer de i kontakt med en tysk patrull som är i en liknande situation men av någon anledning börjar de inte försöka döda varandra till varje pris. Det visar sig att tyskarna också är krigströtta, och kanske kanske kan medmänskligheten segra över galenskapen för en gångs skull.
Den utforskar ett intressant tema: hur ofta tänkte soldaterna på att fienden var en helt vanlig man som en själv och den egentliga orsaken till att man försöker mörda varandra är för att någon "viktig" person bestämt det? Hur onödigt är inte det här liksom, vi kan ju bara gå varsin väg och låtsas som ingenting så slipper nån dö, det kommer ändå inte påverka nånting. Den här lite bortglömda pärlan är mer psykologisk än häftiga krigsscener och det gör den intressant. Man kommer snabbt nära karaktärerna, mycket tack vare en charmerande tillbakablick när de försöker finna en tjej att förlora oskulden till innan de skickas ut på krig. Men skådespelet är på topp också, det är trovärdigt hela vägen.
Ethan Hawke spelar här samma tystlåtna, försiktiga och mjuktalande kille som så ofta i hans tidiga filmer. Att han samtidigt har befälet rimmar lite illa, men plutonen är ändå som ett kompisgäng och Hawke uppvisar också en auktoritet när det behövs. Stjärnan är dock Gary Sinise som i sin allra första filmroll är lysande. Det är hans karaktär som plågas mest av kriget, och Sinise är ett nervrak från första bildruta och härligt oförutsägbar.
Jag älskar snömiljöerna. Det är något speciellt med krigsfilm i vinterlandskap, just den kontrasten mellan smuts/blod och ren vit snö är läckert visuellt. Tankeväckande historia, intressanta karaktärer och spännande till slutet. En enkel film som lyckas vara djupare än många andra. Snöbollskrig istället för handgranatskrig - man måste ju bara älska det.