Vilken film såg du senast?

Sunset Boulevard har jag inte sett ännu. Har dragit mig lite för den eftersom den utspelar sig i "filmvärlden" (ungefär lika tråkigt som teatervärlden), men med tanke på dess omdömen och vad jag tyckte om All About Eve bör jag ju rimligtvis ge den en chans.

Du har rätt. Dom var ju från samma era och var med i filmer som liknar varandra. Kom ihåg fel där.
Jävligt bra film hursomhelst.

Mmm, den är väldigt bra. Om du gillar den (Sunset Blvd.) så kan jag rekommendera The Bad and the Beautiful som den inte är helt olik.

Filmprojekt 80-talet (24/50)

The Killer (1989)

Ah Jong är en lönnmördare åt triaderna. Han bestämmer sig för att acceptera ett sista mord., för att sedan ta pengarna och hjälpa en kvinna han nästan gjort blind att få tillbaka sin syn.

Pang, pang, boom! Så låter det stora delar av denna fartfyllda och vapenfyllda Hong Kong-actionen. Längs regnfyllda gator får vi i denna lätt filosofiska film följa en man på sin väg mot att sona sig själv för sina brott.

Action-pang-pang-scenerna används i nästan lite överflöd. De är alltid välgjorda och de är aldrig uttråkande så det är egentligen ingenting jag kan klaga på egentligen, för det är ju faktiskt njutning för ögat.

Relationen som växer fram mellan Ah Jong och polisen Li Ying är otroligt snygg och mycket symbolfylld. Deras konversationer som de har i senare skedet utav filmen är fyllda med filosofiska budskap och tankar. Just den relationen är den största behållningen i filmen, den är genomtänkt och förbannat välskriven.

Musiken värmer varmt kring blodet som kryper längs grusstigarna. Som actionfilm är den fylld med bra och välgjorda biljaktsscener och skjutscener. Rent filmiskt sätt har den sina brister men de är fullt överskådliga.

Jag gillade denna filmen och det gav mig något att se den. Jag måste smälta den ett tag nu, det fanns en del att ta in, särskilt i det fantastiska slutet med en grymt bra upplösning.

Betyg: 62/100

The French Connection (1971): http://www.imdb.com/title/tt0067116/?ref_=nv_sr_1

Nu kan det komma en recension jag kan åka på stryk för, men jag står vid min åsikt!

Det finns två saker jag tycker denna film gjorde mycket bra. Det finns många mindre detaljer som är snyggt gjorda. Detaljer som sällan syns i dagens filmer. Sedan tycker jag det finns en del moment som är snyggt upplagda i handlingen. Lite oväntade.

Annars tycker jag filmen var alldeles för kaotisk och "snabb" för att verkligen kunna leva sig in i. Av någon anledning sägs ett rätt bra skämt, en viktig fråga ställs eller något viktigt inför handlingen händer och så snoppas scenen av för att snabbt föras till något helt annat. Detta många gånger om.. Varför? Drog ner helhetsupplevelse mycket.

Dialogen är ofta klart godkänd eller mer, men det är för lite dialog kan jag tycka. Många av dom kaotiska scenerna med bara musik blir nästintill sömnpiller. Lite snygga dialoger och bättre uppstryt produktionsmässigt hade kunnat göra allt mycket bättre.

Betyget på IMDB är 7,8. Trots att det finns välgjorda saker i filmen kan jag verkligen inte hålla med. Det här var ingen film jag i helhet kan rekommendera även om en del saker i sig är bra.

Betyg? Svag 3 / 5

Den är jättebra! Det finns sådana människor som Eve i verkligheten, jag har träffat ett par stycken. Till och med när man VET vad de går för, blir man intagen av dem. För att de vet hur de ska göra för att folk ska tycka att de är trevliga och roliga och vilja vara med dem. Just då. Så länge som de har användning för just de människorna. Sedan upphör de att vara trevliga.

Det är Gloria Swanson i Sunset Boulevard. Från stumfilmsepoken. Hon spelar sig själv där (fast ironiskt och överdrivet såklart). Filmsekvenserna på den unga huvudpersonen är ur Gloria Swansons ungdomsfilmer!

Den har jag inte sett, tack för tipset!

Easy Rider (1969)

Fabel: två hippies reser igenom Amerika på motorcykel. Enkelt? Javisst, men det fungerar fint.
Fotot i denna filmen är väldigt väldigt bra, vi bjuds på långa scener där exceptionellt vackra vyer av amerikas varierade landskap och småstadsmiljöer ackompanjeras av tidstypisk rockmusik. Som tittare längtar man sig bort till en tillvaro på motorcykel med vinden i håret och solen i nacken.

Våra två protagonisthippies möter en rad människor under sin resa och filmen fångar 68-vänstern och hippierörelsens längtan efter alternativa levnadssätt på ett snyggt sätt då personerna de möter personifierar dessa tidstypiska koncept.

Det negativa med denna filmen i mitt tycke är att den är lite väl drogromantisk. Alla karaktärer lever kortsiktiga och destruktiva liv med droger och vägran att anpassa sig till samhället men den enda faran utgörs av "vanliga" människors oförståelse för deras livsstil. Därför får filmen nöja sig 3 / 5 trots att den är välspelad, snygg och stämningsfull.

Jag vet inte om jag tycker att den är vare sig särskilt 68-vänster eller drogromantisk. Politiskt sett är det väl snarast ett libertarianskt fuck you-finger till alla former av kollektiv och etablissemang. Filmen betonar ju hela tiden individens rätt att leva som den vill och vare sig kommunisthippiegänget eller de konservativa bondlurkarna de träffar på framställs knappast som något fint att tillhöra - de är ju (förvisso på olika sätt) egentligen lika styrda av interna dogmer och anser sig ha rätten att bestämma hur andra ska leva.

Tycker heller inte att den är särskilt drogromantisk, snarare realistisk, då den visar att det (precis som med den lagliga drogen alkohol) går att finna båda positiva och negativa aspekter hos alla droger. Jag menar, syratrippen på kyrkogården är knappast reklam för LSD, så att säga, hehe! En rolig anekdot är för övrigt att scenen där Fonda, Hopper och Nicholson röker marijuana vid lägerelden till stora delar var improviserad då de helt enkelt tände på och lät kameran rulla!

Välskriven recension i övrigt och roligt att upplevelsen verkar ha varit övervägande positiv

The Midnight Game (2013). Om en grupp high school-ungdomar som får möjlighet att tillbringa en föräldrafri helg i ett stort, fantastiskt gammalt hus. De får för sig att leka en lek, "The Midnight Game", som går ut på att man kan få tvingas uppleva sina värsta fobier om man misslyckas. Ja, gissa hur det går med det!

Trots förutsägbarheten, flåsigheten och de vanliga stereotyperna (en flicka måste vara cheerleader, en pojke quarterback o.s.v.), så var slutet inte helt ointelligent. Det sände faktiskt rysningar efter min ryggrad!



6/10

Jag tycker inte att livet i kollektiv skildras på ett överdrivet positivt sätt utan där lyckas filmen vara nyanserad. För mig är frihet och brytande från normer ett positivt budskap men filmen blir drogromantisk (i mitt tycke) därför att drogbruket associeras med frihet och att ingen karaktär straffas för detta. Nicholson är mest obalanserad av alla då han helt klart är alkoholiserad men aldrig visar upp några negativa sidor utan är rakt igenom störtskön hela filmen. Hade regissören visat honom svinbakis och grinig i en enda scen hade filmen varit klart bättre. Visst är han bakis i fängelsescenen men han är aldrig osympatisk. En annan sak som hade lyft filmen i mina ögon hade varit att inkludera en karaktär som också är normkritisk och fri men inte lika glad i drogerna.

Det jag stör mig på är alltså associationen droger = frihet och att drogernas baksida inte visas i tillräckligt stor utsträckning. LSD scenen, visst, men det är för lite i min mening.

Det ska dock sägas att jag förstår och respekterar din åsikt men kände för att förtydliga min egen. Hur man ser på om filmen är drogromantisk eller inte hör givetvis ihop med vad man har för personlig inställning till droger vilket är väldigt subjektivt.
Du har rätt i att jag gillade filmen, helt klart värt min tid.

För övrigt vill jag minnas att jag haft liknande diskussioner med Punkliv på samma ämne då jag menade att Shame var en trovärdig gestaltning av missbruk medan han menade att den är helt överdriven och alldeles för negativ.