Vilken film såg du senast?

Jag såg Mat i Syn igår och älskade den. Tror det skulle vara en film som går hem för dig med. The Russian Ark är mer imponerande än bra men för den sakens skull inte dålig.

Trevligt. Jag har fått intrycket att att Sokurov är någon slags arvtagare till Tarkovsky. Stämmer det?

The Mayor of Hell (1933)

Ett gäng med ungdomar/barn (?) blir placerade i reform school som påminner mer om ett koncentrationsläger.
Deras överordnade straffar ungdomarna med olika metoder men så plötsligt kommer James Cagney in och tar över rollen. Tillsammans med sjuksystern bygger dom upp ett samhälle där alla får kämpa för varandra och lär ungdomarna att vara med och bestämma istället för att straffa dom.
Jag vet aldrig vart jag har Cagney till en början, han är uppenbarligen en hustler och gangster själv. Hans typiska pedobear-ansike blir svårt att se på utan att ana oråd. Men han kommer från en liknande bakgrund som kidsen och visar sig vara en sanna anti-hjälte.

Det är ganska våldsamt för 30-tal och historien är fin. Slutet blir lite smörigt men en annan utväg är samtidigt svår att se. Tycker att man kunde arbetat ännu mer på omformationen av fängelset eftersom det är drivet och roligt att se på. Hur man når dessa småbusar på rätt sätt och faktiskt lär dem att bli bra folk istället för att driva dom till värre medborgare som kontrasten mot Cagney gör.
Filmen är riktigt fin och skön att kolla på. Det blir aldrig segt utan det hela flyter på riktigt bra, hade velat ha mer samhällsuppbyggnad, förebildsgestalt och förståelse från barnen men det är riktigt bra som det är.

3/5

La mariée était en noir

Truffaut doppar ena foten i kriminalgenren med denna film där Jeanne Moreau spelar en kylig men tilldragande dam som söker upp män och dödar dem på ett väldigt utstuderat sätt, varför vet inte.
Mycket mer än så går inte att säga om handlingen utan att spoila.

Jag säger det direkt, detta är en underhållningsfilm. Moreau söker upp och dödar män på uppfinningsrika sätt, visst gillar jag den men den känns väldigt tunn rent tematiskt för att vara Truffaut. På plussidorna hör Truffauts utsökta känsla för behagligt tempo och skickligt komponerade bildrutor vilket gör att filmen aldrig känns tråkig, dessutom är Morreau såklart mycket bra.

Enligt uppgift är denna väldigt influerad av Hitch men det är inget jag märker av, kanske för att såpass många filmskapare i denna genre är influerade av just honom?

Analys av ett ganska subtilt tema, läs inte om ni inte sett filmen:

Vem ska se den här? Du som gillar kriminalfilm, den är bra i sin genre och absolut sevärd men anledningen till min kritik är att jag förväntar mig mer av denna regissören.

3 / 5

Alice Through the Looking Glass (2016)

Alice återvänder till Underlandet och reser tillbaka i tiden för att rädda The Mad Hatter.

Alice är tillbaka i ännu ett nytt äventyr, och det är lika frustrerande som förra filmen.
Jag tror det är ganska så välkänt vad mina åsikter om första filmen är. Men för de som inte vet, så avskyr jag första filmen som Tim Burton gjorde. Han missade poängen totalt med historien, och gav det en officiell story. Irriterande karaktärer och en fruktansvärd Johnny Depp i rollen som The Mad Hatter, som helt plötsligt är centerfiguren i filmerna. För att det är Johnny Depp, och Tim Burton kan inte göra en film utan honom på sistone (okej Big Eyes och Miss Peregrine's Home for Peculiar Children).

Så nu har vi 6år senare den "efterlängtade" uppföljaren, som även fans av första filmen eftersökte så mycket av. Vilken överraskning, det är exakt samma problem med filmen som med första, och ingenting har ändrats. Men det är såklart pengarna som talar sitt tydliga språk här, inte kvalité eller en väl berättad adaption.

Filmen börjar med en actionscen som involverar båtar mitt ute i havet under en storm där en av båtarna leds av Alice. Ironiskt nog trodde jag att vi hade blivit lurade och det var den nya Pirates of the Caribbean filmen de satt på. Även fonten som talade om för oss var vi befann oss, och vilket årtal, kändes som den kom från de filmerna.
Efter en okej actionscen, går det bara nedför.

Första problemet jag fick av filmen är att scenerna som utspelar sig i "den riktiga världen" är bar rakt av kopierade från första filmen. Samma dilemma, med samma person som Alice konfronterar i slutet. Problemet är bara att i första filmen ska hon ha lärt sig en läxa efter sitt äventyr (även ifall hon redan varit där som barn...)
Men vad är meningen att hon ska lära sig en ny läxa här, när hon redan har gått igenom lärdomen i tidigare film? I denna handlar det om att tiden läcker sår och att gå vidare. En bra moral för småbarn. Men förbaskat dåligt utfört av filmen.

Väl i underlandet känns allting mycket mindre i skalan. Det känns inte lika magiskt längre. Om det är något jag ska ge första filmen är det bakgrunden och det visuella. Inte karaktärerna, utan bakgrunden och miljöerna. Men det är väl kanske inte så förvånande när du har Tim Burton i regissörsstolen.
Men allting känns så blekt. Där är starka färger och mycket som är i ens ögon. Men det hela känns blekt i jämförelse med första. För du hade mycket större miljöer och en visuell regissör bakom filmen. James Bobin lyckas inte riktigt få fram det här.

Även själva handlingen är åt helvete. Ännu en gång tar de och ger filmen en story, som ännu en gång involverar Mad Hatter.
Det som jag älskar med Alice i Underlandet är att det inte alls är någon story till den. Det är Alice som försöker hitta sin väg hem, och på vägen möter en galen karaktär efter den andra. Vilket är något jag också inte gillar de gjort med dessa filmerna. De har samlat alla karaktärerna i en hög och gjort så de är kompisar och känner varandra. Vilket inte alls är meningen i originalberättelsen. Det är en galen person efter den andre som inte direkt har någon koppling till varandra. Ren galenskap av den bästa sorten. Jag är inte så insatt i andra boken och dess berättelse, som även är på samma namn på denna. Däremot vet jag att Jabberwocky spelar en viktig roll i uppföljarboken.

Nu så blir det att Alice åker tillbaka i tiden för att rädda Mad Hatters familj från att bli dödade, då han får syn på en pappershatt han gjorde som barn nere på marken en dag. Detta gör så han omedelbart vet att hans familj lever. Det kan inte alls vara så att den har legat där sedan attacken efter de dött.
Dessutom så har de med tidsresande nu i en Alice film. Jag är väldigt förbluffad över hur långsökt det hela känns. Tiden och klockor spelar olika slags roller i originalberättelsen. Men att gå extra milen och göra en tidsresande film av det hela känns väldigt överansträngt.
Där är heller inga konsekvenser på sakerna de gör i det förflutna. Trots att Time själv och White Queen säger samma sak som Doc Brown säger till Marty i Back to the Future. Men hela grejen med filmer som involverar tidsresande är just underhållningen över att personen inte alls får ändra på universumet och ändra något, då det kan förändra framtiden. Men filmen struntar totalt i det och Alice gör vad som helst i filmen. Säger vem hon är till Mad Hatter, pratar med hans far om vad som komma skall. Hon försöker även ändra så Red Queen inte får sitt huvud upplåst. För om det är något vi alla var tvungna och veta från första filmen, var det varför Red Queen hade ett stort huvud.
Så där är ingen riktigt spänning i handlingen då det inte ges några konflikter eller något stort står på spel. Varför ska jag bry mig om Mad Hatter och hans familj. Han var den mest irriterande karaktären i första filmen.
Kunde Alice heller inte bara åka tillbaka i tiden innan Mad Hatter hittade den där lilla hatten på marken och ta bort den, typ 5 minuter innan han kommer gåendes där på vägen och hittar den.

Det går även ur vägen och försöker sympatisera Red Queen. Genom att ge henne en "origin" story, där vi ska förstå hennes motiv. Det hela slutar med att hon och hennes syster White Queen blir sams igen, och Red Queen blir ännu en klassisk skurk utav Disneyfilmerna som blir god i slutet.
Anledningen till att hennes huvud blev upplåst? Hennes syster åt den sista kakan som de inte fick och smular ner på Red Queens sovsida. När modern konfronterar döttrarna så ljuger White Queen och säger hon inte alls åt kakan, och Red Queen får skullen. Hon springer utomhus och ramlar på någonting och får huvudet på en fontän kant. Indirekt borde hon börja blöda och kanske till och med dött. Men nej, hennes huvud blåser bara upp.
En annan sak som filmen också går ur vägen att förklara är varför Mad Hatter, March Hare och Dormouse sitter och dricker te hela tiden, då klockan alltid är en minut före tedags. Detta är för att Time själv kommer in i bilden då han letar efter Alice. Han blir dock fördriven med tiden (no pun intended) då Mad Hatter och de andra karaktärerna håller honom kvar och säger Alice kommer strax. när han senare får veta att de ljög, så sätter han en förbannelse på dem så att det alltid är en minut före tedags för dem. Där av anledningen de sitter och dricker te i den klassiska berättelsen. Ännu en sak vi inte behövde veta, och en annan sak som egentligen spelar för sig själv tack vare galenskapen i själva berättelsen, än att ge det en anledning till varför. Filmen förklarar heller inte hur de lyckas komma från platserna, då det uppenbart inte sitter och dricker te i första filmen.

Fortsättning nedanför:

Fortsättning:

Jag måste också nämna det mest onödiga i hela filmen, vilket är en sidogrej som händer mitt i filmen. Alice blir jagad av Time för att hon inte lyssnade på honom när han sa att tiden håller på att dö ut när hon färdas så här genom tiden.
Mitt i allting går hon igenom en spegel och kommer ut till "verkligheten". Men hon är i ett asylsjukhus där ingen mindre än Andrew Scott dyker upp och sak ge henne en spruta. Hon lyckas fly genom att ge honom sprutan själv och sedan hittar hon en ny spegel att gå in genom för att komma tillbaka till Underlandet, och färdas fortfarande genom tiden och olika händelser som hänt.
Min poäng: Varför ens ha med scenen i asylsjukhuset överhuvudtaget? Det stannar upp filmen helt och hållet, har ingen som helst effekt på handlingen eller karaktärerna, och tillför absolut inte ett enda skvatt. Kul att se Andrew Scott, men i en totalt onödig roll som du kunde klippt bort helt och filmen hade inte förändrats alls.

Jag vill också kort nämna Sacha Baron Cohen som Time. Han är förvånande nog inte det värsta med filmen. Faktum är så spelar han sin roll ganska så "straight forward". Vilket också gör att karaktären inte alls är så intressant som han borde vara. Jag menar det är Time själv vi pratar om. Trailern bygger också upp honom som en skurk, vilket inte alls är fallet. Faktum är så är han den mest förståeliga utav alla karaktärerna, då han har en poäng med att tiden kommer förstöra allting genom att resa tillbaka i tiden.
Jag kunde dock inte komma över att Sacha Baron Cohen pratar och låter exakt som om han vore Werner Herzog.

Jag vill ge filmen och säga att den fick mig att skratta en gång, men det var för att skämtet var väldigt klipskt och snabbt. Det var att en person skulle dö och Time tog och släckte hans klocka (liv). I samma ögonblick klipper filmen snabbt till den äldre herren som sitter och äter soppa med en datagjord Groda i bakgrunden som torkar disk. Sedan faller bara mannen ner med huvudet i soppan och dör, sedan klipper den snabbt tillbaka igen till Time.
Detta var roligt för det var snabbt och en effektiv vändning på humorn. Det var oväntat och kändes som något från Monty Python. Hade filmen fortsatt i samma riktning med humorn, som jag tror egentligen är James Bobin's styrka. Hade filmen i vart fall haft en okej humor till sig. Men faktum är så var det den enda roliga biten i filmen. Men publiken gapskrattade, så ännu en gång är detta en film där den breda publiken kommer gilla den.

I sin helhet är Alice Through the Looking Glass precis den film jag visste den skulle vara.
Den ändrar inte på någonting utav det som gjorde första filmen dålig, utan snarare fortsätter i samma spår. Vi får irriterande karaktärer, framför allt Mad Hatter. Som jag inte alls förstår varför vi ska göra honom till en central person (Johnny Depp jag vet).
Idén att ge Alice berättelsen en officiell story genom att fördjupa karaktärerna är något jag aldrig kommer förstå. Bara låt de vara galna och inte ha något sammanband med varandra. Vi kan ändå räkna ut karaktärsdragen och personerna från det ändå, både vuxna och barn.
Tidsresande formen funkade bara inte för mig i en sådan här film, det kändes opassande. Men hela filmen känns annorlunda än förra filmen, som jag också hatade. Miljöerna är annorlunda och filmen känns inte lika stor i skalan längre än förr. Miljöerna och de visuella bakgrunden är inte lika imponerande. Dataeffekterna är ungefär desamma.
Där var ingen riktig spänning eller konflikt som filmen byggde upp till eller kändes tillfredsställande. När filmen går ur vägen och säger där kommer bli konflikter om du ändrar saker i det förflutna, för att senare inte följa upp på det, blir det inte så värst intressant. Vilket är nog det bästa sättet jag kan säga om filmen. En ointressant film vars centrala handling inte bekymrar mig alls då jag inte bryr mig alls om Mad Hatter eller hans familj, med tidsresande utan några som helst konflikter med tiden alls.
Men vad vet jag, publiken jag såg den med skrattade och var helt inne i filmen... Jag och min vän fatta ingenting.
Bästa med filmen:
"In loving memory of our friend:
Alan Rickman (1946-2016)"

1.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2567026/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=x3IWwnNe5mc

Angry birds 2016

En animerad film baserad på det populära appspelet med samma namn. En fågel (red) har aggrestionsproblem och blir dömd till öns värsta straff ( aggrestionsterapi) ( bra logik där begå ett mord få terapi). Hela staden är trött på hans cynism och han är mer eller mindre utstött. I den gruppen finns chuck bomb och terrance som också behöver terapi. En dag kommer ett gäng grisar som verkar först riktigt roliga och trevliga. Men det visar sig att det snor alla ägg. Red försöker varna alla andra men de inser först att han hade rätt efter att det är försent. Sen kämpar de att få tillbaka äggen.

Hade väll en del fungerande skämt, men en del skämt var bara löjliga och föll platt. Antar att många barn kommer se denna film( duh) men tyckte ( är ingen moralkärring men..) var väll en del väldig stark vuxen humor. Har inget emot vuxen humor i barnfilmer bara man gör det på ett smart och finurligt sätt, men tyckte det ej gjordes här. Hade sina bra stunder, men inget som jag gapskrattade åt.

5/10 inte superbra ingen flopp hade en del fungerande skämt. Fans av spelet lär väll gilla den. Men inget måste.

I roslagens famn (1945)

Vi får följa Frithiof Anderssons äventyr, spelad av Åke Grönberg i en hyllning till Evert Taubes kändaste sånger, och faktiskt får även Evert vara med på ett hörn.

Det är svårt att förstå hur stor Evert egentligen var, kan inte tänka mig någon liknande hyllning idag till någon, vem det än skulle vara.
Handlingen var väl inte mycket att hurra för, men Åke Grönberg är utmärkt i sin roll.
En kul detalj är att Åke och Thor Modeen hamnar i ett stort barslagsmål i Havanna där en neger bli mördad (jo, ordet neger förekommer många gånger, det skulle vara idag det, isses)

Åke Grönberg räddar fram 2/5

Leningrad Cowboys Go America (1989)

Finsk roadmovie-komedi om ett band som med sin manager reser till USA för att slå. Det är dock inte så lätt. Hack i häl följer Igor, deras hemorts byfåne som avgudar dem.

Skön komedi med en Jarmusch-liknande känsla, Kaurismäki hade nog sneglat lite på honom för den har inte bara den typiska Jarmusch-coolheten (fast här med en larvigare, mer parodisk ton), utan den coole Jim dyker upp i en liten roll som bilförsäljare.

Den tappar lite när den närmar sig slutet, musiknumren blir för långa (och dåliga), så trots den korta speltiden känner jag att den gärna hade fått vara ännu lite kortare. Annars finns det inte så mycket negativt att säga, skön, cool stämning, roliga karaktärer med överdrivet yttre och underdrivet inre som inte säger särskilt mycket och humor som inte direkt får en att gapflabba men ger en en trevlig känsla inombords.

3/5

SSF: Star Wars: Episode VII - The Force Awakens (2015) I 🌑🌑🌕🌕🌕 |

30 år efter att Darth Vader och hans imperium fick bita i gräset av Luke Skywalker och rebellerna är Luke nu bara blott en myt. Försvunnen i en tid då den mörka sidan återigen har vuxit sig stark behövs han mer än någonsin. Då dyker en liten robot upp med en karta som sägs leda till hans gömställe och av en slump hamnar den hos en skrothandlare och en deserterad stormtrooper som nu tillsammans tvingas fly undan typ hela universum. Till deras hjälp ansluter ett par oväntade legender.

Känns nästan obligatoriskt att varje recension ska börja med sitt förhållande till SW så här är mitt - jag gillar dom gamla filmerna, dom var en del av barndomen men man kan inte kalla mig ett superfan, och jag avskyr dom nyare som var en stinkhög av dålig CGI och förvirrande regi. Så jag går in ganska neutral till J.J. Abrams nystart, men nämnas bör att jag inte alls gillar hans Star Trek tolkningar.

Ljusår bättre än den senaste trilogin men inte i närheten av dom gamla filmernas klass. Hantverket är såklart i världsklass - nåt annat kunde man inte vänta sig med den summa pengar som plöjts ner. Ljud och bild ger en mäktig upplevelse och effekterna är grymma. Dom olika planeterna är fulla av liv och man sjunker snabbt in i ett trivsamt universum.

Glädjen över att se Han Solo och Chewbacca igen försvinner snabbt när dom fjantar runt med billiga oneliners - visst var det så även i dom gamla filmerna men då kändes det inte så plastigt och tillgjort. Scenen när dom jagas i korridorerna av mördarbollarna är direkt pinsam och inte spännande för en sekund. Dom nya karaktärerna har dessutom mer att bevisa framöver, jag hoppas vi får se utveckling för här är dom ganska platta.

J.J. Abrams spelar med så säkra kort att det lika gärna hade kunnat vara Star Trek om man byter ut några få saker. Alldeles för barnslig och tillrättalagd utan spänning eller charm. Jag slutar bry mig efter ungefär en timme in. Att spela på nostalgi och få fansen att jubla upp sig i brygga varje kvart gör inte en bra film. Jag tippar att betyget kommer falla genom åren även hos dom mest lyriska.

The Big Short (2015)

Besvikelse var det första jag kände efter filmens slut... Jag gillar inte hur man American Hustleifierar filmen och gör den så där klämcheck med en komisk underton. Och att bryta fjärde väggen borde förbjudas. Det är tråkigt, för det är ju en MYCKET intressant och framförallt VIKTIG historia. Här sitter alltså girigbukar på Wall Street (inget nytt förvisso) och behandlar vanliga människors pengar som om de satt vid ett blackjack-bord på den lokala strippklubben. Huvuden måste ju för i helvete rulla!! Sen har jag ju läst en del om att den skulle vara svår att hänga med i med tanke på de många ekonomiska termer som flyger förbi, men jag håller inte riktigt med. Eller, det förekommer ju en hel del förvirrande och svåra termer, men det är ju meningen att du inte ska förstå dem. Christian Bales karaktär är ju ganska märklig också. Vi får ingen egentlig information om vem han är som person, förutom att han har ett glasöga och en social kompetens som en diskborste då. Aja, den är ju trots detta sevärd eftersom filmen levererar ett viktigt budskap: Lita för fan inte på en bankman!

The Dawn of the Planet of the Apes (2014)

Min bakgrund: Har bara sett originalet ifrån 1968 inte någon av filmerna efteråt. Kommer nog göra det så småningom dock!

Originalet är en stillsam film där ett fåtal personer hamnar på en ny planet där apor styr. Det är väldigt mycket dialog med enstaka actionmoment.

Den här filmen berättar om att ett virus som slår ut mänskligheten (åtminstone så pass stor del att människornas ensam blir en faktor i filmen). Aporna överlever dock och har tagit över. Ganska snart i filmen möter aporna några människor och handlingen börjar.

Delen innan aporna träffar människorna förstår jag, men det var inte underhållande att titta på. Hade den delen varit längre är jag tveksam till om jag hade orkat titta igenom hela.

Varken människan eller apan är den onda eller goda utan båda är båda. Vilket jag gillar. Filmen handlar egentligen mer om aporna är människor och många skådespelarinslag känns tveksamma. I termer av dialog är inte det här något underverk.

Däremot sker flera förutsägbara och oförutsägbara vändningar i filmen som gör att intresset går av och på. "Människans natur" (och apans) blir en central del i filmen vilket jag tycker om. Att se massa animerade apor kriga i två timmar mot människor ger mig inte särskilt mycket.

Likt originalet är det dessutom ett mycket bra avslut.

Filmen är lång och har sina sega samt förutsägbara moment, men filmen är samtidigt mycket mer intelligent än vad man kan tro. Dessutom finns det flera charmiga och smarta scener också.

IMDB ger filmen idag 7,6 / 10. Jag skulle nog ge den 7!