Vilken film såg du senast?

Fantastiskt rolig är den. Men det måste vara något fel på Tommy Wiseau väl? Aspberger, autism eller något, jag vet inte. Han har inte alla indianer i kanoten i alla fall, det är säkert.

Läste på trivia-sidan på iMDB att karaktären Mark är döpt efter Matt Damon, Wiseaus favoritskådis. Han trodde alltså att han hette MARK Damon! Jag kan fan inte sluta skratta.....

Om man ska sätta någon diagnos på honom så skulle man väl kunna tippa på en grav narcissistisk personlighetsstörning. Kanske i kombination med låg intelligens och/eller drogutlöst psykos då snubben verkar leva i en helt annat värld.

Att bara ha Matt Damon som favoritskådespelare är ju sinnessjukt roligt i sig. Liksom, hur fan kan man ha just Damon som favorit?

Sen så tror jag inte att man kan applicera någon diagnos på Wiseau. Han är nog bara ett sant original. I en tid då alla ska vara så jobbigt ödmjuka och down to earth som möjligt, så är det skönt med excentriker som skiter i allt!

Den krypande känslan är inte tillräckligt stark för att motivera ett högt betyg.

Vad som istället hade varit mer intressant hade varit ett bredare perspektiv där man får se utifrån prästerna. Det fanns en nyckelscen som kunde utvecklats men fick aldrig riktigt en chans.

Spotlight hade förmodligen gjort sig bättre i en mer kompetent regissörs händer. Någon som är en bättre historieberättare.

Filmen är inte någon av de bättre filmerna från 2015!

Fortsatte på mitt något pausade Bergman-projekt och idag fick det bli Såsom i en spegel (1961) som jag uppskattade väldigt mycket. Jag tycker Bergman är genial när han fokuserar mer på människan, och till viss mån existentialism, snarare än religiösa och kristna teman som i Det sjunde inseglet och Jungfrukällan. Även om det finns en religiös aspekt även i Såsom i en spegel är den underordnad den mer jordnära och relaterbara spirituella och existentiella resan som karaktärerna och främst Karin genomgår. Harriet Andersson är förövrigt helt outstanding i sin roll, fantastiskt bra. I likhet med Smultronstället ger filmen inga direkta svar, utan utmanar istället tittaren till att dra egna slutsatser om vår existens, relationen till våra nära och kära, samt vilka det egentligen är som bör klassas som mentalsjuka. Mycket bra film, rekommenderas starkt till de som inte har sett den.

Vi tycker olika helt enkelt; deal with it.

Pickpocket [1959] dir. R. Bresson

Jag hade svårt att placera Bresson efter att ha sett A Man Escaped, en film jag tyckte väldigt mycket om. Främst för att jag hört så mycket om att Bresson skulle vara så himla speciell och annorlunda, men också för att jag inte alls såg A Man Escaped som någonting annat än en oerhört spännande, välregisserad film.

Pickpocket däremot visar att A Man Escaped inte var en lyckoträff utan att det finns någonting alldeles särskilt med Bresson och framförallt hans egendomliga minimalistiska stil. Dialogen är sparsam och filmen täcks med karaktärers simpla inre monologer som sällan täcker större områden än "jag tänkte detta", "jag gjorde detta".

Pickpocket är Bressons fria tolkning av Dostojevskijs Brott & Straff där Michel är en parisiansk Raskolnikov präglad av idén att vissa människor står över andra, vilket också förklarar hur han rationaliserar sitt "arbete" som ficktjuv. I filmen finns där många paralleller till andra karaktärer ur boken, Michels goda, hederliga vän och tvisten med polisen som ständigt är honom på spåren.

Trots att berättelsen är hämtad så ligger filmens vikt i Bressons regi, i de minimalistiska karaktärerna, den långsamma naturen av scenerna och den oerhört noggranna ljuddesignen nyckeln till den minimalistiska men ändå naturalistiska känslan som finns i filmen. Det ska bli väldigt intressant att fortsätta gräva mig igenom Bressons filmografi!

Pickpocket får en stadig fyra.

Noll tolerans (1999)

Johan Falk jagar en rånare, denne infångas, men ingen vågar vittna. Falk söker upp och konfronterar den misstänkte, något han inte borde ha gjort.

Ännu en film om den jagade, avstängde, polisen som givetvis klarar biffen. Det här var väl inte den bästa filmen på det temat.
Kul att Josefsson körde en Austin maxi.
2/5

Fullt naturligt. Utmärkt skådespelare. Kan mer än han visar men placerar sig ständigt i filmer där han passar perfekt vilket gör honom till ett ganska enkelt val som favorit-skådis i kontext till de filmer han medverkar i. Damon är inte min favorit men han är definitivt ett namn som har en typ av gravitas och som direkt gör mig intresserad av filmen.

Onödig kommentar. Se till din egen smak istället för att kritisera andras. Vi har redan troll nog i forumen.

Hahaha, tja, han gjorde ju inga speciellt utmärkande roller pre-2003, så jag - jätte/as-personligen, på ett väldigt mega-subjektivt sätt - tycker att det är komiskt/konstigt. Att ha Damon som favorit idag kan jag dock halv-förstå, då han har gjort betydligt bättre roller sen när han började.

Sen vet i fan vart jag har kritiserat någon. Jisses! Jag är en Motalabo för helvete - vi har ingen rätt att kritisera någon annan, i något avseende!

Igår kväll såg jag Förspillda dagar (bättre än originaltiteln, The Lost Weekend) från 1945. Filmen var överlag ett färgstarkt drama om alkoholismens förödande effekter och ingav föga hopp för tittaren. Tyvärr sänkte slutet filmen rejält Trots den dåliga avslutningen får man ändå titta på helheten, så Förspillda dagar får 7/10.

Ant-Man (2015)

Filmen var mer än okej tillslut ändå, början var ganska tråkig och segstartad, men jag gillar hur filmen blir senare i filmen, med snygg action och stundtals riktigt spännande scener, skurken var bra. Men som i alla Marvelfilmer så är det svart på vitt för det mesta och det gör det lite tråkigt samtidigt. Det blir för förutsägbart och uppenbart så vet man ungefär vad som kommer att hända i filmen. Men att filmen var snygg är en sak. Hyfsat skådespel utöver skurken. Ja, det var en bra film, sista timmen av filmen var bra och en ljummen inledning.

7/10