Vilken film såg du senast?

Mycket trevligt att vara tillbaka, har saknat alla livliga och hetsiga filmdiskussioner! Jag förstår det!

2015 kommer att bedömas inom den snara framtiden. Brukar ge mig i kast med dem när det börjar vankas galatider, med andra ord förmodligen någon gång i december. Ser ut att ha kommit mycket trevligt i år, själv har jag bara ca 5 sedda än så länge, varav Ex-Machina är favoriten!

Les soeurs Brontë (The Bronte Sisters, 1979)

En biografi över författarsystrarna Charlotte, Emily och Anne Bronte och deras bror Branwell, verksamma under 1800-talet

Ganska snygg film och ett bra återskapat 1800-tal, det kan jag ge den. Å andra sidan brukar kostymfilmer vara snygga, filmbranschen är bra på sånt.

Det borde inte vara omöjligt att göra ett intressant drama om dessa livsöden men filmen misslyckas kapitalt. Jag är inte den som bangar ett stillsamt kostymdrama men efter 30 minuter börjar jag snegla på klockan och när filmen äntligen är över upptäcker jag att jag inte ens har lärt mig vilken syster som har vilket förnamn. Författartalangen som syrrorna uppenbarligen hade kommer inte heller fram utan känns mer som en bisak och de två Isabellorna Huppert och Adjani varken kan, eller verkar speciellt intresserade av att försöka, väcka liv i sömnpillret. I synnerhet Huppert är rena zombien. Det är en film helt och hållet utan liv och jag kan inte bry mig mindre om vad som händer familjen.

Finns mer negativt att säga men jag orkar inte utveckla mer utan nöjer mig med att skriva att det utan överdrift är en av de tråkigaste och mest oengagerande filmer jag sett och jag blir helt kallsvettig av fasa när jag tänker på att det tydligen finns en version av filmen som är en timme längre. Känns på något sätt lite taskigt att sätta en av mina sällsynta ettor på det här, då regissören ändå gjort ett ambitiöst försök, men det kan inte hjälpas.

1/5

Der amerikanische Freund (1977)

En cancersjuk tysk ramarbetare hamnar i konstmaffians djupaste spår.

En ganska lågmäld Wim Wenders dramakriminalare, som inte alls göra några stora vändningar eller går snabbt framåt. Ett lugnt och sansat tempo hålls hela filmen igenom, vilket både jag faktiskt tror i detta fallet gynnar filmen. Just för att det är en Wenders film så skulle den förmodligen inte klara av för hastiga vändningar, eller mer action. Å andra sidan så blir vi heller aldrig överraskade utan storyn den berättar sig själv i sitt egna lugna tempo. Mystik kryper även smått fram här och där på ett stilistiskt sätt i filmen.

Fotot är som vanligt hos Wenders filmer, det absolut mest slående. Hans fotografiska sinne lyser starkt igenom även i den lågmälda stadsmiljön!

Skådespelarkemin mellan Dennis Hopper och Bruno Ganz är mycket bra och jag gillar bådas prestationer. Hela ensemblen är faktiskt i princip felfria skådespelare.

Till skillnad från de andra Wenders jag sett, så har inte denna riktigt det där "lilla extra" som verkligen får mig att nästan rysa så briljant det är (ex Paris, Texas & Wings of Desire). Dock är Den amerikanska vännen långt ifrån en dålig film, den har snyggt foto, en intressant historia, som aldrig riktigt blir tråkig, bra skådespelare och som helhet en mycket bra 70-talsrulle.

Betyg: 70/100

Turbo Kid

Vilken dynga. Visste vad jag gav mig in på då jag såg trailern innan men detta är verkligen ren trams i filmform som får en att sträcka sig efter skämskudden flertalet gånger om.
Det är tur att det faktiskt finns sämre filmer därute - men som har en bättre story. Vet inte vad det är som räddar detta avskräde från att få en nolla direkt, kan vara att jag skrattade rakt ut ett par gånger.

1/5

Låter intressant.

Trots din 1:a så satte jag denna på laddning! Blev nyfiken! Jag gillar systrarna Brontë, så jag kanske blir nöjd bara av att få "umgås med" dom, där i prästgården på heden!

Moulin Rouge från 1952, om den franske konstnären och adelsmannen Henri de Toulouse-Lautrec. Hans föräldrar var kusiner, därför drabbades han av ett ovanligt syndrom som gjorde honom skör och dvärgväxt och även gav honom andra missbildningar. Han gjorde sig mest känd som skildrare av det dekadenta nattlivet i Montmartre, och särskilt älskade han att avbilda kvinnorna i denna värld: dansöser, cirkusartister, prostituterade o.s.v.. Han tröstade sig med alkohol i sitt utanförskap, drog på sig könssjukdomar hos de prostituerade, och dog relativt ung. Ett mycket tragiskt människoöde, trots att han hade så stor talang och lämnade så mycket erkänd konst efter sig.

Det här är en mycket bra film, med helt otroligt bra skådespelarinsatser. Dock är det av naturliga skäl inte någon feel good-film, utan sorgligt, tragiskt, patetiskt och bitvis obehagligt, men på något sätt också väldigt fint. Jag blir sällan så berörd och omtumlad av filmer nuförtiden, som jag blev av denna! Dialogen är extremt välskriven med många tänkvärda observationer - man måste nog se filmen minst två gånger för att hinna uppfatta allt.

Är man lite insatt i Toulouse-Lautrecs verk redan innan man börjar titta, så ger filmen förmodligen än mer. Man känner igen personerna och tablåerna från hans tavlor, nu uppspelade i levande, färgsprakande bilder i filmen. Helt otroligt!

Ger den 9/10.

Om du har en relation till systrarna Bronte kanske du uppskattar den mer än jag, men jag tyckte inte att deras författarskap lyftes fram ordentligt och blev inte alls sugen på att googla fram mer info om dem (vilket jag nästan alltid blir av en biopic) eller läsa deras böcker. Nåväl, skriv gärna ett omdöme om filmen när du sett den!

Gone Baby Gone (2007)
Gone Baby Gone är en kriminalhistoria regisserad av Ben Affleck, ej att förväxla med Gone Girl som inte alls heter nästan samma sak och där Ben Affleck spelar huvudrollen. Dessutom ökar inte förvirringen av att Casey Affleck spelar huvudrollen i den film hans bror regisserat, dvs Gone Baby Gone.

Jag såg Gone Baby Gone. Den andra har jag sett sedan tidigare. Den andra är en trea i betyg. En ganska spännande kriminalhistoria, men inget ögonbrynshöjande, inget som kan mäta sig med David Finchers vassaste verk (Seven och Zodiac syftar jag förstås på). Men nog talat om Gone Girl. Den såg jag ju inte ens, inte idag i alla fall.

Det bästa med Gone Baby Gone var dess setting. Nedgångna, arketypiska WT-områden, där alla knarkar och alla ser ut som en kasse skridskor. Det tycker jag är mysigt. Jag gillar när filmer utspelar sig på sunkiga ställen. Misär är mys. Det näst bästa var Casey Affleck, som jag tycker är orimligt charmig med sin målbrottsröst och oskyldiga uppsyn. Men visst är Patrick Kenzie skildrad radikalt annorlunda i romanerna? Jag minns honom som en stereotyp av en försupen privatdetektiv, typ.

Filmens handling var dock av standardtypen. Jag är inte så jätteförtjust i kriminaldraman över huvud taget, då de tenderar att likna varandra allt för mycket för min smak. Värre blir de dock i bokform, då skrivbordsarbete och tekniska analyser får mig att dö lite grann inombords. Bättre med privatdetektiver än poliser, då det blir mer pussel och mindre labbsvar, men i det här fallet agerade privatdetektiven mer eller mindre exakt som en polis.

Jag skulle ge filmen betyg 3/6 och klassa den som helt okej underhållning en fredagkväll. Om jag skulle välja mellan Gone Girl och Gone Baby Gone så skulle Gone Girl vinna med en hårsmån. Det var alltså den med Ben Affleck.

Tokyo Gore Police - Ganska underbar film. Sett den tidigare i engelsk dubb, men såg den i japansk med undertext, mycket bättre. Skådisen som spelar Ruka känner man igen från andra japanska filmer, typ audition. Så jävla blodigt och överdrivet. 7/10.

glömde en schysst detalj, bruttan kör ju en saab 900 turbo

Dr Mabuse, der Spieler (Dr. Mabuse: the Gambler, 1922, DVD, 270 min)

Kortrecension


De oerhört fascinerande studiomiljöerna, som förutom en ringa Ed Wood sekvens (en fyllebult ramlar in i en husvägg - som svajar betydligt mer än vad en fyllebultsanfallen husvägg borde göra), skapar både trovärdiga, som fantasifulla miljöer är något jag tar med mig från filmen. Dekorer som utvecklas genom filmens längd, innan det blommar ut i en av verkets mer surrealistiska scener framåt slutet. Om det inte var för filmens längd så hade betyget vart betydligt högre, och även om jag kan se betydelsen av alla scener så blir det svårt att ursäkta en fyra och en halv timme lång stumfilm. Kanske framförallt om det inte är den som man ursprungligen hade tänkt sig att se.

Betyg: 2,5 (Man bör aldrig behöva sitta genom en så pass lång stumfilm, men om man gör det så kommer man ändå bli relativt underhållen)

LÄS MER OM FILMEN PÅ MIN BLOGG - http://theshinbonepost.blogspot.se/2...e-gambler.html

Narnia

Bokserien har, tyvärr, helt och hållet undgått mig.
Historien handlar om några ungdomar som för att skyddas från kriget (wwII) skickas till landsbygden.
De blir inkvarterade hos en proffessor.
Då de leker kurragömma visardet sig att klädskåp innehåller en oväntad överaskning.

7/10