Vilken film såg du senast?

Deadline från 2009. Kvinna som fått veta att hennes förre sambo eller make, som misshandlat henne svårt, gömmer sig i ett avlägset beläget hus där han inte ska kunna hitta henne. Detta då hon fått information om att han snart ska släppas ur fängelset. Medan hon bor i det gamla knakande huset, ska hon försöka utnyttja atmosfären till att skriva ett manus.

En "spökhusfilm" som skulle ha varit mycket bra, om inte slutet varit så oklart. Som så ofta i skräckfilmer från de senaste åren...


Men fram till slutet var den suverän! Användningen av intressanta kameravinklar, långsamt zoomande, mörker och ljus, stämningsfull skräckmusik och skräckljud, skapade vid flera tillfällen en atmosfär som var så kuslig, att mitt hjärta faktiskt började banka fort och hårt! Faktiskt något av det bästa i skräckatmosfär på film som jag upplevt på mycket länge. Mysteriet som huvudpersonen försökte lösa var också väldigt spännande - fram till det svaga slutet som sagt.

Ger den 7/10.

They made me a criminal (1939)

En boxare blir felaktigt utpekad som mördare, den riktige mördaren dör, och man antar att det är boxaren.
Boxaren, som nu antas vara död, beger sig ut på landsbygden för att börja ett nytt liv, men en ihärdig Claude Reins spelar en polis som inte gett upp sökandet.

En både nja och njo film 6/10

Vet inte om man måste använda spoliers här så varnar er som inte har sett filmen.

Jag blir på riktigt irriterad när jag ser att folk tokhyllar The Martian. Smaken är som baken, men det finns så mycket brister med den filmen. Jag såg den precis på bio och kan säga att vem som helst kan skriva ett bättre manus. Den hade potential helt klart men ju mer in i filmen man kom, desto sämre blev den och desto svårare blev det att ta den seriöst. Den är så fruktansvärt amerikansk att jag redan visste PRECIS vad som skulle hända en bit in i filmen. Skulle bokstavligen kunna varit en tecknad Disneybarnfilm. Det är väldigt mycket folkjubel när "hjälten" klarade sig och en jädrans massa amerikanska flaggor samtidigt som den där episka musiken spelas i bakgrunden.


Den är extremt orealistiskt dessutom att det inte är klokt. Ett exempel är ju att alla astronauter ser ut som tonåringar. Ett annat exempel är ju hur en random tonåring kan gå raka vägen till NASAs VD och ge ett förslag varav de också kör på det förslaget. Förslaget var inte komplicerat överhuvudtaget och det är helt oförståeligt hur inte NASA ens har tänkt på det innan. En extremt typiskt grej för sådana här filmer är ju också att när hoppet är slut så har kineserna någon j*vla super satellit (eller vad det nu var) de kan använda sig utav som räddar allting. Och alla jävla lösningar de kommer på precis i tid gjorde också filmen så extremt ointressant. Det var liksom "spräng halva rymdskeppet så saktar vi in med så här mycket och sedan så måste vi lossa det här för att svänga så här mycket och så hamnar vi perfekt".


Jag kunde verkligen berätta allting innan det hände för min kära fader trots att jag inte ens har sett filmen innan. Det var hela tiden så uppenbart vad som skulle hända. Tex när hon den där "mamman" till gruppen skulle hämta Watney utanför Mars så var det världens sämsta chock när dom först missade precis varandra för att han sedan fick tag på repet och klarade sig. Jag skämdes bokstavligen i slutet när han såg den där lilla växten i gruset. Har aldrig sett på maken till så töntigt slut. Nej fy vilken fruktansvärd besvikelse detta var.


Detta är dock bara en bråkdel av det som var dåligt. Den får 3/10 av mig för att den var snyggt gjord.

Jurassic World
Usch, denna var inget vidare.
Otroligt överanvändande av CGI.
Produktplaceringar av Coca Cola, Mercedez, IMAX, Samsung.
Kopierar "sjuka-och-döende-triceratops-scenen" från originalfilmen men ersätter den med annan dinosaurie.
Kopierar "raptors-in-high-grass" från originalfilmen
Den rent löjeväckande kvoteringen av minoritetsetniciteter, lika många negrer och asiater som vita, det känns logiskt, eller inte.

1/5

La cérémonie (1995)

Tjänsteflickan Sophie (Sandrine Bonnaire) tar anställning hos en välartad överklassfamilj. Hon är inåtvänd och tystlåten, men noggrann, flitig och duktig på de flesta sysslor tjänsten kräver - vissa saker har hon dock lite mer problem med och vi får snart veta varför. Efter en tid i huset blir Sophie vän med den livliga och rebelliska postkassörskan Jeanne (Isabelle Huppert) som får inflytande på henne.

Redan i första scenen - Sophies anställningsintervju som utspelas på ett café - slår filmen an en olycksbådande ton och den släpper aldrig taget utan stämningen byggs skickligt upp mot något, exakt vart det ska ta vägen vet man inte men jag lever mig in i varje scen utan problem och med tanke på att jag ofta har koncentrationsproblem, även under bra filmer, betyder det att jag gillar filmen.

Om Chabrol vill ha ut ett budskap om över/underklass med filmen vet jag inte - i så fall är det inte så lyckat enligt mig - men om man skiter i det och istället bara ser till drama-, spännings- och skådespelarkvaliteterna är det en riktigt bra film. Slutet har jag dock inte bestämt vad jag tycker om ännu.

4/5

Knife Edge, en spökhusfilm från 2009. En engelska har bott och arbetat i New York där hon träffat ung, snygg och mycket framgångsrik fransman och gift sig. Detta med fransmannen är lite kul, för trots att skådespelaren är fransman på riktigt, så talar han med "fransk" brytning á la Hollywood - som amerikanska kvinnor väntar sig att de europeiska och spännande fransmännen i deras drömmar ska prata!

När familjen (hon har en liten son sedan förr) ska flytta till hennes hemland nöjer sig fransmannen inte med mindre än att köpa ett riktigt gammalt slott åt henne, i trakterna där hon vuxit upp. Ett sådant slott att man från början anar att det måste finnas mystiska hemligheter, dolda rum och så vidare där. Där ordnar han en överraskningsfest, så att vi även får se att paret har många framgångsrika vänner som även är vackra som fotomodeller! Den obligatoriska framgångsrike negern utklädd i kostym finns här också! Dessutom får vi veta att paret väntar sitt första gemensamma barn. Kan det bli mer perfekt..?

...men sedan bryter det förstås snart loss med spöken (?), visioner, mardrömmar och allmänt elände både hemma, i hennes familj och på mannens arbete. Det är bitvis spännande, bitvis otäckt med alltför mycket våld och blod i min smak.

Trots att förutsättningarna är goda så lyfter det aldrig riktigt; tror det har att göra med att det är alltför rörigt, och att för mycket av handlingen består av visioner i snabbt tempo och med otydligt foto, där man inte hinner uppfatta vad som händer. Det positiva är att twisten (eller egentligen flera) mot slutet är överraskande, och att det finns mycket vackert att titta på i slottets exteriör, interiör och omgivningar. De har lagt mycket arbete på korrekt rekvisita för de olika tidsperioderna som dyker upp här. Som en bonus är det lite kul att se Hugh Bonneville, Lorden i Downton Abbey, i en roll som är både lik och olik den vi är van att se honom i.

Ger den 6/10.

Igår såg jag två filmer:

Safety Not Guaranteed (2012)
Det här är en film jag velat se "från två håll". Dels har jag velat se den roliga Aubrey Plaza i vad som såg ut som en typisk indiekomedi, enbart baserat på postern. Dels har jag läst om premissen där en person sätter ut en annons och söker sällskap till en tidsresa, och tänkt att jag velat se vad som låter som en härlig okonventionell indiekomedi. Först när filmen var igång insåg jag att det var samma, och vips fick jag se två filmer jag ville se i en.
Men hur var filmen då? Jo den var vad man kunde vänta sig. En habil, ganska rolig romantisk indiekomedi. Inget spektakulärt, men en rolig premiss och ganska roliga karaktärer.
Betyg 3/6


Legends of the Fall (1994)
En film som ger vibbar av att vara ett storslaget drama, med Anthony Hopkins och Brad Pitt som heta namn att rida på. Pitt ska tydligen vara som allra snyggast i den här filmen, men det vet jag inte om jag kan hålla med om. Han borde ha klippt sig.
Filmen sträcker sig över flera decennier, men är samtidigt inte mycket mer än 2 timmar lång. Brad Pitt ser lika ung ut genom hela filmen, nästan som om han... men vänta nu... En vampyrs bekännelse kom ut samma år... sammanträffande?
Okej. Till filmen. Höstlegender, som den rimligt nog har översatts till, är en film som trycker in massor av handling på alldeles för kort tid. Den har karaktärer som bjuder på alldeles för mycket känslor för att det ska vara övertygande, då vi som tittar aldrig hinner se känslorna växa till dessa enorma nivåer. Den är spretig till tusen och har flera episoder som känns oerhört omotiverade och oförklarade. Jag är helt övertygad om att Höstlegender hade gjort sig ypperligt som miniserie, i stil med Gettysburg som kom året innan. Säg att man fått 6 timmar på sig att breda ut händelseförloppet, eller åtminstone tillåtit sig en tredje timme. Jag kan allvarligt talat inte förstå varför filmen försöker komprimera en episk berättelse till bara 133 minuter. Det funkar inte.
Sammanfattningsvis: Höstlegender hade kunnat bli en storslagen och gripande berättelse med mer speltid, men faller platt och blir oengagerande pga dess stressade och osmidiga hantering av de olika tidsepoker filmen skildrar. Saker händer och vi får se konsekvenserna, gång på gång, men vi får sällan se vad som leder fram till alla dessa saker som händer.
Betyg 1/6.

Quentin Tarantinos Death Proof från 2007. Ojämn och lite småfånig emellanåt men helt ok som helhet. Kurt Russell är filmens stora behållning.
http://www.imdb.com/title/tt1028528/

Bra action, tjötig dialog.

Black Mass (2015)

Behöver väl ingen utförlig presentation här i tråden, men Depp spelar iaf en gangster som tar sig upp i den kriminella världen i Boston med hårda och okonventionella metoder och m h a korrumperade poliser samt genom att samarbeta med rättsväsendet för att sabba för andra, konkurrerande, gäng/familjer.

Jaha, ännu en maffiraulle med verklighetsbakgrund. Jag gillar oftast inte dessa med några få undantag. Ofta tycker jag att de hamnar mellan drama och action. Det blir ofta lite varken eller.

Men, Black Mass undviker actionfällan och är mer ett gangsterdrama och en vistelse i en obehaglig värld, där Depps rollfigur låter sin psykopatiska beslutsamhet att lyckas i gangstervärlden sakta men säkert gå överstyr.

Det är snyggt gjort, välspelat och det finns väl inte så mycket att klaga på om man gillar maffiafilmer. Själv hade jag trots detta lite svårt att hålla intresset uppe bitvis. Vet inte vad det beror på men tycker att den gick lite på tomgång ibland och att det ibland spelades över lite av Depp, om än inte mycket.

Jag väljer att landa på 7/10.

Oktoberprojekt: roboman går omvägar kring skräck!
Filmer vars gemensamma nämnare är inslag av skräck, inte att filmerna är renodlade skräckfilmer. Tillräckliga inslag för att "skräck" ska bli en av genrerna som nämns på filmtipset. Det är enda kravet.

Film #2: From Dusk Till Dawn (1996)
Jag såg den här filmen utan att veta så mycket om den, hur märkligt det än kan låta. Jag trodde mig veta vad som skulle komma att utgöra faran för huvudpersonerna, men en lång stund in i filmen kunde jag inte se hur den skulle komma att ta en sådan riktning, så jag gav upp allt jag trodde mig veta om filmen. Det var jag glad att jag gjorde, för den här filmen känns som skapad att ses med ett öppet sinne. Tittaren bör vara mottagliga för snabba byten av stämning, tempo och kanske rentav genre.

Filmen var underhållande, rapp, lekfull och det var alldeles uppenbart att allt som kändes B var planerat att kännas B. Töntiga grejer blir mindre töntiga om man vet att det är medvetet, så bara filmmakarna lyckas förmedla den där medvetna B-känslan så har de ett ganska enkelt jobb därefter att göra en "övertygande" film. Och det tycker jag att de gjorde.

Jag blev klart underhållen. Kommer kanske inte kolla in uppföljarna de närmaste åren, så fantastiskt var det inte, men jag uppskattade det jag såg, skrattade, äcklades och roades.
Betyg 3/6, tror jag. Ganska nära fyran.

Bag of bones från 2011, efter roman av Stephen King. Ganska konstig, osammanhängande och rörig historia - dock bitvis engagerande och underhållande.

Dessutom väldigt PK, eftersom man i slutet får vet att begynnelsen till de tragiska händelserna är att:


Egentligen är det huvudrollsinnehavaren - ingen mindre än Pierce Brosnan! - som bär upp hela filmen. Han är så snygg där fortfarande, och så lätt att sympatisera med, att man vill se klart filmen enbart för hans skull. (Men man undrar ju lite varför han ställde upp på detta..?)

Ger den 6/10.