Vilken film såg du senast?

Tyckte att den var helt okej, gav lite mer att önska som jag minns det som men jag är alltid öppen för nya HBTQ-filmer, denna stillade väl suget för stunden men inte mer.

Kände också lite så. Hade sett att folk på tumblr (dvs en värld av tonåringar som är besatta av allt som är minsta lilla gay) hade rekommenderat den, så jag hade väldigt höga förväntningar innan. Pga det så blev så lite besviken och hade önskat mer, men den var absolut helt okej.

Apocalypse Now (1979)

Ett veritabelt mästerverk! Full fart utan en endaste tråkig sekund ändå fram till slutet som dock var segt och som, allvarligt talat, sög getpung. Därför får filmen »endast« betyget 4/5.

Mad Max

Ett sådant jävla klockrent! Filmen är mycket bra och jag älskar Mel Gibson verkligen i denna rollen, den är fan med perfekt! Jag gillar hans hämdlystenhet i filmen att ge igen på motorcykeldårarna, jag kände sådan glädje av det. Så bra skådespelat av han, och ja alla skådespelare i filmen är väldigt bra måste jag säga, det är kvalité ifrån början tillslut, men också endel action och hemska scener. Denna filmer bjuder på det mesta som gör filmen till en riktigt bra en. Och ett klockrent slut på filmen dessutom, Vilket mästerverk till film.

Att jag inte sett filmen förens nu ställer jag mig själv frågandes på, jag gillade varenda stund jag såg av filmen! Jag gillar Mel Gibson han är en stencool typ och jag vill se fler filmer av honom efter denna filmen.
På hela månaden så är dessa 93 minutrarna de bäst välspenderande av denna månaden, var så säker.

10/10

Tittade på en av de ultimata "popcorn-rullarna" Jurassic Park (från 1993) nyligen. Sett den några gånger tidigare så klart, men min flickvän hade inte sett den så då föreslog jag den eftersom den tillhör någon slags "klassiker" att ha sett. Storyn i sig är väl inget speciellt och skådespeleriet är bra ibland men mestadels är det rätt svaga insatser. Jeff Goldblum som den stammande och virrige forskaren är svår att sätta fingret på om skådespeleriet är riktigt uselt eller om det är unikt. Specialeffekterna har såklart börjat bli något daterade, och helst de datoranimerade sådana, men de som är gjorda med traditionell metod håller fortfarande god standard, helst T-rexen och raptorerna.

Filmen har ju som främsta syfte att underhålla och det gör den mycket väl. Något ytterligare värde utöver den upplevelsen ger den dock inte.

7/10.

Mad Max: Fury Road (2015)
Av George Miller

Efter tjugo år av tystnad återvänder George Miller till det biltokiga, apokalyptiska Australien. Från erfarenheter av tidigare återupplivanden som Terminator Salvation, A-team, Karate Kid och den senaste Indiana Jones börjar varningsklockorna ringa. Men vi kan andas ut, med Fury Road är Mad Max långt ifrån levande död.

Tom Hardy tar över titelrollen från Mel Gibson och blir genast kidnappad av mystiska, skalliga vildingar för att tjäna som blodgivare. Hans kidnappare är medlemmar av ett totalitärt samhälle med tyrannen Immortan Joe i toppen, i vilket Charlize Therons Imperator Furiosa ingår som en av de högsta i hierarkin. Det högsta chefen inte vet är att Furiosa, under en varuleverans, befriat hans sexslavar i smyg för att fly till och leva ett fritt liv i den mystiska ”gröna platsen”. Det som följer är en enda lång biljakt med små andningspauser emellan. Premissen är enkel och nästan banal på papperet, men ärligt talat behöver vi inte mer än den väl utförda premissen vi får. Jag tror att det faktiskt hade blivit en distraktion.

Introduktionen av filmuniversumet vi befinner oss i framförs på det allra bästa sättet, vilket är inte alls. Genom små kommentarer och visuella ledtrådar målar George Miller upp vad som hänt, vad som händer och vilken kultur och vilken värld dessa människor lever i. Det är en underbar, suggestiv berättarstil som går att likna vid spelet Dark Souls. Olika folkslag dyker upp utan långdragna förklaringar om vilka de är, så att vi själv får använda oss av fantasin och dra slutsatser av det lilla vi får av världen. Och vilken värld! Som en redan frälst postapokalyps-älskare är Fury Road förmodligen den allra bästa.

I actionvägar är Fury Road ett mästerverk enligt konstens alla regler. Det mäktiga ljudet från oändliga motorer. Fordonen som fått en sådan otrolig omsorg i detaljerna. En gripande story där så mycket går emot huvudkaraktärerna och där så mycket står på spel. Tempot som går från noll till hundra. Framförallt den stora lyckan i att faktiskt se och kunna veta att det som händer på duken inte är renderat i någon dator utan riktigt stål och rost och eld. När moderna actionfilmer gjort mig avtrubbad mot allt vad ”mäktiga effekter” i CGI är, visar Fury Road var skåpet ska stå med riktiga bilar, riktiga stunt och riktiga explosioner. Den har en nyfikenhet och en fantastisk skaparglädje som smittar av sig till publiken. Det märks helt enkelt att alla har haft det skitroligt under inspelningen.

Visst finns det små, små saker som kanske inte är helt logiska i berättelsen, som att den från barndomen hjärntvättade Nux (en härlig roll från Nicholas Hoult) på några minuter helt vänder sida i slaget, eller vissa taskiga greenscreen-effekter. Men när en actionfilm ger mig ett hopp om hela genrens framtid, ett hopp som långsamt tynat bort bland Transformers och odödliga superhjältar, är småsakerna lätt att helt och hållet förlåta. Fury Road visar vägen mot en spännande, begriplig, välskräddad och i effektväg praktisk framtid för alla actionfilmer. Det är svårt med ord att beskriva min entusiasm för vad den här filmen betyder och vad den står för. Actiongudarna har med Fury Road svarat på våra böner. Låt detta vara ledstjärnan för hela Hollywood framöver.

Jag gick till biografen två dagar i rad för att se den här filmen. Det är något jag aldrig har gjort tidigare. Och det är något som jag inte kan belöna Fury Road med mindre än en Mycket Stark Rekommendation.

Roligt att du gillade den! Många glömmer bort ettan som är så otroligt olik de andra filmerna i serien. Tycker själv att den är riktigt trevlig, om än lite B-ig

Escape from the Planet of the Apes (1971)

Den tredje filmen i den gamla serien handlar om schimpanserna Cornelius (Roddy McDowall) och Zira (Kim Hunter) som flyr från apornas planet i ett rymdskepp och hamnar i Los Angeles under 1970-talet. Till en början blir de något avvaktande välkomnade, men snart möter de liknande rädsla och förföljelser som människorna som anlände till apornas planet.

Seg och långtråkig, precis som föregångaren Beneath the Planet of the Apes. Det är ytterst konstigt att det blev ytterligare två filmer på 1970-talet.

Betyget blir 4/10 eller 2/5 på Filmtipset.

Harry Potter: The Chamber Of Secrets

Jag är fascinerad över hur denna filmen fängslade mig såpass mycket, och den är lite mörkare än The Philosopher's Stone och mer fängslande. Enligt mig så är filmen väldigt bra och en föga tår för nostalgi, men en bra film i övrigt.

8/10

Lite synd att jag inte läste boken istället, nu känns det lite spoilat. Och jo jag var nog lite generös med betyget. Känns som att den är lite i samma stuk som t.ex. Babel eller Crash, filmer som jag tyckte var suveräna första gången men inte är lika bra när man ser dem igen.


Grym recension. Gillar jämförelsen med Dark Souls också, att jag inte tänkte på det. Suggestivt och diffust vilket kan uppfattas som "noll story" men anstränger man sig och gräver djupare finns där allt du behöver och lite till. Om du nu lirar spel måste jag fråga vad du har för förväntningar på Mad Max-liret.

20-30 min in i filmen tänkte jag "ja det här är ju bra men knappast en film man ser flera gånger". Funderar fortfarande på om jag ska gå på bio igen och jag längtar tills den finns att se hemma. Inte så ofta det händer

Midnight Cowboy (1969)

Joe Buck är en naiv och töntig cowboy-wannabe som lämnar Texas med sin transistorradio för att tjäna pengar som gigolo i New York. Enrico "Ratso" Rizzo är en ljugande småtjuv som haltar runt och drömmer om ett liv i Miami. Kan vara det bästa udda paret som finns. Dustin Hoffman och Jon Voight gör riktigt bra ifrån sig (ni har väl hört att scenen med taxin var helt oplanerad?). Otroligt fin relation mellan deras karaktärer, det börjar på tvären men utvecklas till riktig vänskap.

Vann Oscars för bästa film, regi och manus. Jag vet inget om konkurrensen men grymma skådisinsatser och passande musik. Lär ju varit hyfsat provocerande på den tiden också kan jag tänka mig, fy för knark och sex liksom.

5/5

Tack! Gillar verkligen att man i princip har blivit nerdroppad i världen utan något handikapp. Bara såna grejer som att de sprayar sig med kromfärg i käften innan de ska begå kamikaze, små små saker som bygger upp till en slags kultur. Det gör att man blir mer involverad än t.ex. Nolans filmer (som jag ändå älskar för det mesta) där man i princip blir matad med sked. Såna här utmanande filmer, som man ändå kan bara slökolla en bakis-söndag, gör att man känner sig aktiv. Skitroligt, och jag hoppas det här konceptet

Jag tyckte det var minst lika roligt att se den nästa dag! Kanske jag skulle väntat ett litet tag, men det här är absolut en film man ska se flera gånger. Små, små detaljer som man inte snappat upp första gången kunde man fnissa åt själv. Sen blir det uppenbart under en andra visning hur sjuhelvetes bra filmen är uppbyggd. Jag tror att det är en film som är här för att stanna i filmhistorien!

Har bara kollat en trailer till det, och jag är kluven. Det är en otroligt bra idé, men vissa av fightscenerna såg ganska klumpiga ut, lite som ett fattigt Assassins Creed. Nej jag vet inte så mycket, men om de lyckas göra ett riktigt galet universum, lägger stort fokus på bilkörningen, trimning av fordonen och en stor, öppen värld så tror jag att det kommer bli riktigt bra. Som sagt så är Mad Max en perfekt idé för spel, särskilt nu när survival-element utforskas så flitigt inom spelvärlden. Jag tänker mig ett mer actionspäckat, fordonsbserat och totalflippat Fallout!