Le Feu Follet (1963)
Detta knytnävsslag till film handlar om Alain Leroys (Maurice Ronet) första dagar ute från en avgiftningsklinik där han spenderat fyra månader på grund av sitt alkoholmissbruk.
Istället för att ta en väldigt dramatisk approach så är den mer stillsam och det handlar mer om att få ta del av protagonistens psyke medan han träffar på gamla bekanta och försöker motstå att gå tillbaks till sina gamla rutiner än att vi ska uppleva binges och återfall med honom. För att öka känslan av att vara med karaktären är det mycket som är fotat i närbild och Malle använder sig av en del jumpcuts för att öka känslan av ett bräckligt psyke.
Det är en film med många lager där man inte bara behandlar missbruk på ett väldigt kompetent sätt utan också vad som händer när festen slutar, när man inte längre kan leva ungkarls/singel-livet, men inte har tagit nästa steg eller har bränt de broar som ledde vägen till nästa steg. När ens omgivning gått vidare men man själv är kvar på samma ruta och hittar färre anledningar till att leva och sjunker allt djupare in i depressionen och sitt hårda leverne. Det finns andra teman med men då går man in på spoilerterritorium. Det är en tung och gripande filmupplevelse, en varm rekommendation.
4/5