Good People (2014)
James Franco och Kate Hudson spelar ett amerikanskt par boendes i London. De har nån kriminell lodis (!) inneboendes i sin källare som via en kupp har gömt både pengar och droger från något rivaliserande kriminellt gäng. Gubben dör i en drogöverdos och det amerikanska paret hittar pengarna som de är i stort behov av. De "lånar" pengarna, men det kriminella gänget som lodisen tog pengarna från är paret snart på spåren.
Handlingen låter kanske rörig men den framstår klarare när man ser filmen. Det här kändes som en verklig internationell produktion och jag tror inte filmen hade upplevts så välproducerad om inte två Hollywoodstjärnor återfanns i huvudrollerna. Tom Wilkinson (bäst i filmen) som avdankad kommissarie höjer såklart också filmens kvalitéer. Andra kända ansikten var Anna Friel i en liten roll och Omar Sy (från en Oväntad vänskap) som knarkbaron. Sam Spruell spelar ledaren för den kriminella gänget, en brittisk skådespelare som jag kan tänka mig många känner igen men inte vet namnet på.
Dansken Henrik Ruben Genz stod för regin, men jag vet inte om han satte någon särskilt skandinavisk prägel för filmningen eller historieberättandet. Den upplevdes mest som en brittisk standardthriller med Sean Bean ungefär. Men överlag var Good People en positiv överraskning och den var oväntat våldsam av sig, bl a en scen där en man har en biljardboll i munnen och antagonisten skjuter bollar mot honom med biljardkön för att krossa hans tänder. Scenen slutar med att biljardbollen tvingas ner i hans hals för slutgiltig kvävning med biljardkön.
Slutet var kanske i överdrivnaste laget där paret får närmast superkrafter i den slutgiltiga striden mot de kriminella, vilket sänker helhetsupplevelsen lite.
Betyg: 3/5
James Franco och Kate Hudson spelar ett amerikanskt par boendes i London. De har nån kriminell lodis (!) inneboendes i sin källare som via en kupp har gömt både pengar och droger från något rivaliserande kriminellt gäng. Gubben dör i en drogöverdos och det amerikanska paret hittar pengarna som de är i stort behov av. De "lånar" pengarna, men det kriminella gänget som lodisen tog pengarna från är paret snart på spåren.
Handlingen låter kanske rörig men den framstår klarare när man ser filmen. Det här kändes som en verklig internationell produktion och jag tror inte filmen hade upplevts så välproducerad om inte två Hollywoodstjärnor återfanns i huvudrollerna. Tom Wilkinson (bäst i filmen) som avdankad kommissarie höjer såklart också filmens kvalitéer. Andra kända ansikten var Anna Friel i en liten roll och Omar Sy (från en Oväntad vänskap) som knarkbaron. Sam Spruell spelar ledaren för den kriminella gänget, en brittisk skådespelare som jag kan tänka mig många känner igen men inte vet namnet på.
Dansken Henrik Ruben Genz stod för regin, men jag vet inte om han satte någon särskilt skandinavisk prägel för filmningen eller historieberättandet. Den upplevdes mest som en brittisk standardthriller med Sean Bean ungefär. Men överlag var Good People en positiv överraskning och den var oväntat våldsam av sig, bl a en scen där en man har en biljardboll i munnen och antagonisten skjuter bollar mot honom med biljardkön för att krossa hans tänder. Scenen slutar med att biljardbollen tvingas ner i hans hals för slutgiltig kvävning med biljardkön.
Slutet var kanske i överdrivnaste laget där paret får närmast superkrafter i den slutgiltiga striden mot de kriminella, vilket sänker helhetsupplevelsen lite.
Betyg: 3/5
__________________
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2014-10-13 kl. 00:24.
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2014-10-13 kl. 00:24.
The Tree of Wooden Clogs (L'albero degli zoccoli 1978)
Trovärdig skildring av några fattiga bondfamiljer i en italiensk by i början av 1900-talet. Realistiskt och sakralt på samma gång; hårt arbete, tuffa tider, ont om mat, men också genuin värme och kärlek och en ständigt närvarande religion (ackompanjerad av vacker orgelmusik) som tröst och skydd. Jag vet inte när jag senast såg religion skildras på ett bättre sätt i en film, om det nu ens har hänt.
Tre timmar lång och utan någon speciell huvudplot, mer småhistorier om en familj med en intelligent son som får börja skolan, en stackars änka med flera barn att försörja, ett ungt kärlekspar och några personer till. Jag hade möjligen kunnat önska att regissören Olmi lagt in ytterligare handling men det spelar ingen större roll egentligen, för jag försvann helt in i filmen efter ett tag och befann mig själv på gården.
Inspelad med amatörer - samtliga skådespelare var själva bönder från Bergamo utan tidigare erfarenhet av film. För övrigt en av Al Pacinos favoritfilmer så skulle ni se filmen och inte gilla den kan ni ju ta det med Mr Pacino istället för mig.
8/10
Trovärdig skildring av några fattiga bondfamiljer i en italiensk by i början av 1900-talet. Realistiskt och sakralt på samma gång; hårt arbete, tuffa tider, ont om mat, men också genuin värme och kärlek och en ständigt närvarande religion (ackompanjerad av vacker orgelmusik) som tröst och skydd. Jag vet inte när jag senast såg religion skildras på ett bättre sätt i en film, om det nu ens har hänt.
Tre timmar lång och utan någon speciell huvudplot, mer småhistorier om en familj med en intelligent son som får börja skolan, en stackars änka med flera barn att försörja, ett ungt kärlekspar och några personer till. Jag hade möjligen kunnat önska att regissören Olmi lagt in ytterligare handling men det spelar ingen större roll egentligen, för jag försvann helt in i filmen efter ett tag och befann mig själv på gården.
Inspelad med amatörer - samtliga skådespelare var själva bönder från Bergamo utan tidigare erfarenhet av film. För övrigt en av Al Pacinos favoritfilmer så skulle ni se filmen och inte gilla den kan ni ju ta det med Mr Pacino istället för mig.
8/10
Tyckte koreanska Oldboy var fantastisk. Visuellt nära mästerlig i kombination med en intressant historia. De andra två filmerna i regissörens hämndtrilogi var dock mest jobbiga att se och rekommenderas inte.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
