Fy tusan vilken åktur, håller en på helspänn från första bildruta till den sista. Sjukt intressant story, som både är kompetent och effektivt berättad, Ja sen har vi Jack Lemmon som pricken över i:et. Just nu fullpott 5 av 5, men får nog sova på saken..
Efter att ha tagit en paus från flashback-skrivandet på cirka fyra månader - vilket i och för sig har varit ganska skönt. Så kom jag på mig själv när jag i förra veckan var på Lunds filmfestival, att jag saknade att skriva om alla filmer jag såg, saknade att dela med mig om mina åsikter och saknade att bråka om vilka filmer som var bra och vilka filmer som var dåliga. Jag tänkte därför i alla fall försöka att lite smått skriva här i filmforumet igen då jag faktiskt hade otroligt kul när jag skrev en 400-ords recension efter vartenda film jag såg.
Därför så tänkte jag att eftersom jag i förra veckan och denna helg var på Lund Fantastisk Film Festival, där jag såg några bottennapp och några toppennapp, så skriver jag lite ort om alla filmer som jag såg där.
The Signal (2014)
Wow, shit, helvetet. Vilken film - så tänkte jag efter att ha sett The Signal.
Tre stycken vänner ger sig ut på en bilfärd, för att hitta en hacker, som hackat in sig på deras skoldatabas. De kommer fram till huset, som ligger mitt ute i ödemarken, där hackern tydligen ska bo. Det hela utvecklas till en obekväm situation och innan de vet om det. Så är de omhändertagna av män i dräkter på en hemlig bas. Det hade tydligen varit utomjordlig kontakt där ute i ingenstans och de måstes nu hållas inlåsta för att ta reda på vad som hände med dem.
Detta är en gåshudsrysande film där allting sitter så otroligt perfekt, fotot är magnifikt och storyn är fantastisk. Hur man inte kan älska denna filmen förstår jag inte.
The Signal var årets bästa film på LFFF och även den näst bästa filmen i år överlag. Den är en sådan där smått fantastisk upplevelse som kommer hemsöka mitt sinne i år framöver.
Just efter filmen var den 10/10, men det var inte hållbart för det fann brister - även om jag var blind för dem. Det är en otroligt stark 8/10, nästan en nia. Wow, vilken film.
Suburban Gothic (2014)
Raymond kan inte finna jobb, och blir tvungen att flytta hem till sina föräldrar. Väl hemma i barndoms hemmet så börjar det hela utvecklas till ett deja vu. Han börjar se döda människor igen (vilket han gjorde som barn), han träffar människor han gick i skolan med. Hans far är fortfarande inte ett dugg stöttande eller omsorgsfull över honom.
Detta är en komedi, en parodi, den är rolig den är snygg. Men inte direkt mycket mer. Storylinen är tramsig och det hela utvecklas till en häxjakt - det går att uppskatta filmen för vad den är, vilket jag också gör. Jag gillade filmen, lika mycket som jag ogillade dess brister - men de går att acceptera.
Därför är detta är bra film, den är rolig och den är snygg. Jag blir underhållen av den, men jag tycker inte det är något "jättebra". Den får en stark 5/10, nästan en sexa.
Predestination (2014)
När man går ut från biosalongen, och inte vet vad som nyss hände, vad det var man egentligen såg, så är det en bra film.
Predestination är så helvetes förvirrande, att Inception är enn barnpussel på åtta bitar föreställande Bamse och hans vänner, medan detta är en triptyk, på 1000 bitar var, föreställande Taj-Mahal, Eiffeltornet och Colosseum. Ja, ni fattar - men jag fattade ingenting.
Allting är en paradox, alla är alla, tidsresor blandas in och alla dödar sig själv, medan de döar andra, som är det själv. De är män och kvin nor, men de är samma person. Det finns bara en protagonist i denna filmen - men det finns över 10 stycken skådespelare för denna protagonisten.
Ingenting går ihop, fast ändå så verkar det ju så självklart. Hjärnan slår på knut när jag tänker hur det är fysiskt möjligt, men vänta, det är ju en sci-fi - det behöver ju inte betyda att det inte är möjligt. Jag är förvirrad. Tidsresor? Vad händer? Vem åker tillbaka när och vart, och hur händer det? Vad händer om man dödar sig själv i framtiden?
Spierig bröderna levererar sin bästa film hittills. Jag gillade Daybreakers, men Predestination är något helt annat, något vi aldrig sätt förut.
Det är inte utfört på det vackraste sättet, skådespelet är inte fantastiskt, fotot är inte fantastiskt. Storylinen ÄR fantastisk däremot och det gör detta till en njutning för hjärnan (eller plåga). Den landar på starka 7/10.
I, Origins (2014)
Ögat är människans mest fantastiska organ. Detta håller ögonforskaren Ian med om. Ian har fotograferat alla människors ögon han har träffats sedan barnsben och har alltid facinerats av dess funktion. När han träffar en tjej på en fest, som har de mest fantastiska ögonen han någonsin sett, så inleder han en jakt för att hitta henne, endast med hjälp av en bild på ögonen. Det är nästan som att ödet för dem samman när han träffar henne på tunnelbanan.
Denna filmen hade jag höga förväntningar på. Mike Cahill är otroligt lovande och Brit Marling är en skådespelar-skatt.
Förväntningarna infriades och jag fick en otroligt vacker och känslosam film levererad på ett silverfat till mig. Det är ögon, det är surrealismen som möter realismen, det är det övernaturliga, det är om tro och otro. Vad händer när man dör? Vandrar ens själ vidare?
I, Origins var en av de bästa filmerna på årets filmfestival, den var inte lika bra som Mike Cahills debut Another Earth, men den var verkligen något speciellt.
7/10.
These Final Hours (2013)
Jorden kommer att gå under, en meteorit är på väg mot jorden. Jordens befolkning lever nu antingen som outlaws eller undangömda. James lever som outlaw och glider runt på vägarna, super, drar några linor kokain och bara väntar ut undergången. Allting förändras då när han räddar den unga flickan Rose och får med henne på hans resa.
Detta var en av filmerna jag personligen hade högst förväntningar på. Ploten lät underbar och fotot såg fantastiskt ut. Tyvärr, så visade sig att mina förväntningar inte nåddes upp. Denna filmen var konstig. Det hände aldrig riktigt något i den - James hittar Rose, de åker bil, de kommer fram till en undergångsfest, någon lurar i Rose ecstasy och hon dör nästan, osv. Jag hade hoppats på en mer händelserik och kanske mer stämningsfull film.
Filmen var inte dålig, det var bara inte var jag hade förväntat mig.
Sen gillar jag att man inte valt den mainstreama-vägen på slutet utan ändå gör ett något kontroversiellt slut, men det räddar inte filmen. Som stannar på en svag 5/10.
High Kick Angels (2014)
En film om en film. Här ska tre stycken skoltjejer i Japan spela in en kampsports-fantasy-film efter skolan. Men allting går överstyr när en storstadsmaffia kommer för att hitta en skatt som är gömd i usb-minnen runt om i skolan. Filminspelningen utvecklar sig från vardagskul till blodigt allvar.
Jag trodde faktiskt att detta kunde vara något kul att se. Den visades i festivalens minsta salong med bara 35 platser och det var slutsålt. Så jag gick ändå in men en del förväntningar. Men vilken sörja, vilken skit, vilken usch. När grannen får putta till en och säga att man snarkar, trots att man inte ens märkt att man somnar, då är det illa.
Det är mesig sörja med orealistiskt skådespel, äckligt fult foto och en kostym som förändras från scen till scen. Det är boxning med tårna och humorn ligger i ninjor som halkar på blöta trasor. Är det en parodi eller bara dålig verklighetsuppfattning? Man kan ju undra.
Hela biosalongen viker sig allvarligt talat i skratt, det gjorde jag också några få gånger. Men tyvärr inte så mycket jag hoppats på. Skratten räddar denna film från ett bottenbetyg. 2/10.
Lund Fantastisk Film Festival filmer - fortsättning:
Zombeavers (2014)
Bävrar, som är zombies. Alltså helt seriöst, finns det ett bättre tema? Jag blev helt såld på Zombeavers konceptet redan när jag läste om det i katalogen. Jag visste att detta var inget som kunde tas seriöst, men det var just därför jag gillade det.
Zombeavers var den sista filmen på hela filmfestivalen, jag har nyss varit på avslutningsgalan och förvirrat lämnat den efter Predestionation, nu är det dags för lite riktigt dålig skräck-komedi.'
Innan filmen så visas ett bild-montage av bävrar och katter som brinner i helvetet (typ) (om det finns intresse kan jag lägga upp bilden, har den på telefonen). Efter några minuter med stämningsfull skräck-injagande musik, så kommer festivalgeneralen inhoppande framför bioduken och börja growla (medvetet dåligt), detta är en sådan fantastisk start på denna filmen, som är en parodi på teenager-in-the-woods-skräckisar. Detta är en kväll som kommer sluta bra känner jag.
Zombeavers levererade precis vad jag ville ha - riktigt dålig humor, riktigt dåligt foto, riktigt dåligt skådespel, riktigt dåliga specialeffekter. Den var riktigt jävla dålig. MEN - jag älskade den. Det var bävrar, som hade blivit zombies, och sedan bet människor - som blev en människa/bäver/zombie blandning. Det var så uppenbart och så dåligt, men attans så roligt. Jag älskade verkligen Zombeavers för vad den var och det är fruktansvärt roligt att de tagit med en sådan här typ av film på filmfestivalen. 4/10
The Samurai (2014)
En varg härjar i staden, polismannen Jakob försöker kontrollera vargen genom att ge den kött. När det en dag dyker upp ett mystiskt paket adresserat till Jakob, väljer han att inte öppna det - han får senare samma kväll ett samtal från en mystisk man som säger att han ska leverera paketet till ett hus mitt i skogen. Solidariska Jakob gör sin plikt och möts av en man, klädd i kvinnokläder, sminkad med det rödaste läppstiftet - paketet öppnas - inuti är ett samurajsvärd. En katt och råtta-lek inleds mellan polisen och samurajen.
Detta är vackert, riktigt vackert. Det är stämningsfullt, det är lekfullt, det är mystiskt och det är så jävla vackert. Samurajen ligger hela tiden ett steg före polisen och de springer runt i natten på den lilla stadens gator. Samurajen river ner folks trädgårdar, halshugger förbipasserande och polismannen ligger hela tiden honom hack i häl.
En scen, som är en helt magisk scen, är - när Jakob, polisen, som är starkt homofobiskt på utsidan, men någonstans på insidan känner en attraktion till just män, luras till att dans med Samurajen (för att han inte ska halshugga fler människor). Det är satans jävla vackert och så otroligt bra skådespelat. Regissören var och pratade om filmen efter den - och han berättade att just dansen var något som var tvunget att sitta - de hade fått alla som auditionerade att dansa till någon Twin Peaks-låt (som skulle vara i princip omöjlig att dansa till.)
Hur det hela slutade vill jag inte säga. Jag känner redan att jag sagt för mycket, då denna ska komma som ett slag i ansiktet - med chock. Men allting slutar i allt mellan metaforer, explosioner och ståfräs. 7/10
Efter att ha tagit en paus från flashback-skrivandet på cirka fyra månader - vilket i och för sig har varit ganska skönt. Så kom jag på mig själv när jag i förra veckan var på Lunds filmfestival, att jag saknade att skriva om alla filmer jag såg, saknade att dela med mig om mina åsikter och saknade att bråka om vilka filmer som var bra och vilka filmer som var dåliga. Jag tänkte därför i alla fall försöka att lite smått skriva här i filmforumet igen då jag faktiskt hade otroligt kul när jag skrev en 400-ords recension efter vartenda film jag såg.
Därför så tänkte jag att eftersom jag i förra veckan och denna helg var på Lund Fantastisk Film Festival, där jag såg några bottennapp och några toppennapp, så skriver jag lite ort om alla filmer som jag såg där.
Året är 1963. Efter att ett mordförsök på Charles De Gaulle misslyckades, bestämde sig OAS (Organisation armée secrète) för att hyra en utländsk lönnmördare som kalls sig för Schakalen (Edward Fox) för att genomföra dådet. Den franska polisen får reda på det här och för en kamp emot klockan för att kunna stoppa honom och för att rädda presidenten. Kommer de att lyckas?
Det här är andra gången jag ser den här filmen och den är fortfarande en av de bästa thrillers jag har sett. Edward Fox är perfekt som Schakalen. När man ser han planera dådet får man intrycket att det här är en man som planerar alla tänkbara möjligheter som kan inträffa. Lebel (Michael Lonsdale) är polisen som jagar efter Schakalen och han strider mot klockan genom hela filmen och gör en utmärkt insats i filmen. En sak som jag märkte med filmen var att det är ingen musik i filmen efter de första fem minuterna. De enda musiken man hör i filmen, är det som spelas på skärmen.
Jag kan gå på och gå på hur bra den här filmen är i all evighet, men det är verkligen en av de bästa thrillers jag har sett. Se den om du kan.
Gillade den inte lika mycket som du, Radcliffe var ju bra och så men Aja som regissör är ingen som jag direkt gillar, Haute Tension är fortfarande hans bästa och boken av Joe Hill ska du läsa om du nu gillade filmen, förutsatt att du läser böcker!
Jag gillade att det kändes "nytt" nått enormt. Nästan allt känns som det är gjort redan, det som känns nytt gör mig glad.
Älskade scenerna när folk utblottade sina mörkaste tankar och sen genomförde det. Jag hade älskat en film som rakt igenom handlar om det.
The Signal förtjänar verkligen inte betyget 8 av 10.
Den är snygg och de har skapat en hel del med den lilla budget som fanns, men det tar inte från det väsentliga och det är att filmen är ganska ointressant och trist.
Det är en typisk 2 av 5 film. Den har en hel del brister men den fungerar för stunden. Godkänd, inte mer än så.
The Signal förtjänar verkligen inte betyget 8 av 10.
Den är snygg och de har skapat en hel del med den lilla budget som fanns, men det tar inte från det väsentliga och det är att filmen är ganska ointressant och trist.
Det är en typisk 2 av 5 film. Den har en hel del brister men den fungerar för stunden. Godkänd, inte mer än så.
I en fullsatt biosalong på Sverigepremiär, med perfekt bild och perfekt ljud. Så föll jag pladask, jag älskade den verkligen. Likaså gjorde mitt sällskap. Att det är en lågbudgetsrulle märkte jag inte alls av och jag viste det endast för att det stod i festivalkatalogen. Jag älskade verkligen den filmen och enligt mig är det en av de mest välgjorda och genomtänkta sci-fis på länge. Eubank skapar extremt mycket av väldigt lite egentligen. Utmanande manus, magnifikt och kreativt foto och ett emotionellt koncept gör denna filmen till så mycket mer.
Verkligheten bröts sönder och bytte skepnad, jag fylldes med förundran. Den är helt klart värd 8/10, och den är väldigt nära 9/10, för mig.
Ett zombie-utbrott ankommer till lilla fiskarstaden Berkley. Några få människor lyckas undkomma det, en av dem har varit med om samma sak tidigare. De ska överleva, tillsammans.
Efter att ha sett Daybreakers, och Predestination, Spierig bröderna två andra filmer utöver Undead, hade jag faktiskt ganska höga förväntningar på Undead.
Allting krossas då den första timmen då filmen nästan är olidlig, jag tänker fölera gånger på att stänga av och det verkar som att detta är en av de sä msta filmerna jag sett. Skådespelet är uselt, scenografin är ännu uslare. Ingenting stämmer, storyn är ologiskt och allting är bara förvirrande, på ett störande sätt.
Efter lite mer än 2/3 av filmen, så börjar den faktiskt bli något intressantare, säcken knyts ihop, vi får förklaringar och aliens blandas in i bilden. Men det går knapast att rädda ett sjunkande skepp, bara möjligen få det att sjunka långsammare.
Jag är något splittrat, jag tänkte ett tag på betyg som jag aldrig delar ut - 1/10, men efter slutspurten höjdes den till 2/10, 3/10 och till och med 4/10.
EDIT: Höjer den från 3/10 till 4/10
__________________
Senast redigerad av saggesaliv 2014-10-07 kl. 19:05.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
