All Is Lost (2013)
En man, en båt - ingen bakgrundshistoria, inga andra människor, ingen dialog, inga onödiga förklaringar - bara en man, mot naturen.
Huvudkaraktären, den enda karaktären, vår man, spelad av Robert Redford seglar på Indiska Oceanen med sin på, han lever ut sin dröm. En dag så vaknar han, av att en container kolliderat med hans båt. Katastrofen är ett faktum. Vår man, håller sig lugn, tänker på de mest praktiska lösningarna, och tillfälligt så lyckas han lösa problemet.
När en storm drar över havet, så är den tillfälliga lösningen inte längre en lösning. Båten sjunker, vår man tar sig till av räddningsflotten.
Vi får följa med Redford, vår man, på hans överlevningsförsök genom Indiska Oceanen. Vi får se honom brytas ner. Vi får se hoppet, livsviljan och glädjen försvinna ur hans blick. Paniken, smärtan och skräcken tillkommer, vi slits med.
Det finns en scen i filmen, där vär man, för första gången verkligen inser att hans hopp är ute, han sätter sig och skriker ut - "fuck", det första ordet i filmen på över en timme. Denna scen är så kraftfull, jag sitter och nästan drar mig själv i håret, rör mig okontrollerat, och känner smärtan.
Denna film skriven och regisserad av J.C. Chandor som redan i sin debut - Margin Call, från 2011, visade upp sina färdigheter i en skicklig debut. All Is Lost är nära på ett mästerverk, det är en av Redfords absolut bästa roller någonsin.
Soundtracket till filmen är skrivet all Alexander Ebert, frontman i Edward Sharp & the Magnetic Zero, och är helt underbart. Det är så lätt och vackert, men stämningsfullt inne i filmen, inga ord yttras inte heller i musiken: tyst och stilren. När undertexterna rullar förbi så spelas den obeskrivligt vackra låten Amen, som innehåller text. Då sitter jag med gåshud och en klump i halsen efter vad jag nyss bevittnat och det blir så perfekt, så otroligt vackert och stämningsfullt. Helt lysande!
Det finns så många olika beståndsdelar i All Is Lost som får mig att beundra den så mycket som jag gör. Fotot, är fantastiskt, de återkommande bilderna från flotten underifrån i dess olika skick är riktigt fotografiskt vackra. Enkelheten är också en faktor - om man siktar på temat enkelhet, få karaktärer och lite dialog så kan man antingen lyckas, eller så kan det fallera. Gravity, som också kör på simpelhet, ensamhet och smärta, misslyckades, enligt mig. Det är nästan så att man kan säga att All Is Lost, är Gravity, fast på jorden.
All Is Lost får en stark och stabil 8/10 och klättrar upp till femte plats över bästa filmer från 2013, mellan Le Grande Belleza och Blå är den varmaste färgen.
__________________
Senast redigerad av saggesaliv 2014-01-05 kl. 20:24.