Fasadklättraren
Problemet med denna film, som är uppdelad i tre delar, precis som med mycket film, är att helheten INTE håller! Och det gör mig besviken. Eftersom att den bästa delen, och tillika första, är underbart bra. Men del två byter inriktning. Och sista delen är relativt ointressant. Och för att vara en film som handlar om att rymma från fängelse, så är det noll spänning i filmen, vilket är fascinerande. Men jag ser ju att filmen inte skall handla om spänning. Filmen skall handla om mellanmänskliga relationer, fasader, och den klassiska mästare/lärjunge-biten. Per Oscarsson är bra som alltid, och jag får starka vibbar av
Kan du vissla Johanna?, lite samma roll faktiskt - minus den kriminella biten. Ljusglimtarna i filmen är Reine Brynolfssons och Tomas Norströms karaktärer. Samt Rino Brezinas karaktär Marks tolkning av Pie Jesu (det är inte hans röst dock). Gerhard Hoberstorfers karaktär, huvudkaraktären Phillip Morells (Björn Kjellman) bästa vän, är irriterande och påminner om den kaxige ynglingen i
Nyckeln till frihet. Eller egentligen är det Gil Bellows Tommy som påminner om Zippo (94 gentemot 1991). (Såg f.ö. att nyckeln har 9.3 på IMDB och över en miljon röster! Det är
Galet!! (Även fast listan säger 9.2 - hur hänger det samman föresten?)
Som sagt, mjölken surnar och ger mig avslutande en känsla av magont. I ren och skär trots vill jag ge filmen en 3:a, men det är den inte värd, och absolut inte en 5:a. Så jag nöjer mig med det stabila betyget;
4/5. Rekommenderas med andra ord.
Citat:
Ursprungligen postat av
mishima
En av mina handfull tior faktiskt. Ett fantastiskt drama filmen igenom. Jag kan inte komma på några som helst svagheter eller invändningar på den.
Att
South Park-parodin är bättre? Fast det är ju ingen svaghet/invändning.