Vilken film såg du senast?

Montage (Mong-ta-joo, 2013)

Ännu en till vad som till synes först ser ut som ännu en i raden av polisfilmer som kommer årligen ifrån Sydkorea, vissa har varit väldigt bra som Memories of Murder och The Chaser, andra; mja, sådär. Montage hör till mittenkategorin på denna skala, den är inte så vitt jag vet verklighetsbaserad som en rad andra koreanska kriminalfilmer men faktum kvarstår att det är en spännande film utan en död sekund och man har en hel del roligt som vanligt åt den klantiga koreanska poliskåren. Storyn är inte så unik eller ny, 1997 kidnappades ett barn och nu femton år senare kidnappas en högt uppsatt polis barnbarn av vad man misstänker är samma gärningsman.

Ingen ny Memories of Murder eller The Chaser dock, fortfarande en sevärd film för den som vill se en tät historia spelas under två timmar och få sig ett par skratt trots allvaret i handlingen.

3/5

Riktigt bra. Finns många hysteriskt roliga scener i den. Skulle gärna se en hel film med Sam Rockwell i rollen som Bronco. Cykloper får gärna finnas med också. Haha.

Såg det här skräpet i helgen, de få scener som faktiskt presterade (måttligt) hade ju redan gått i trailern.

Blev lite förälskad i Another Earth från 2011, som inte känns som en kommersiell film, snarare som något dokumentärliknande filmat i biografkvalitet. Påminner mig lite om Gattaca; ligger under sci-fi men behandlar bara ämnet ytligt med mer fokus på moraliska dilemman etc etc... förtjänar hur som helst mer än blygsamma 6,9

5/5

Christina Lindberg var bra på mycket, framför allt var hon bra på att vara snyggast i Sverige och ta av sig kläderna, men när hon pratar engelska så är det som att någon drar naglarna mot en griffeltavla - jag ryser av obehag.

Nu tycker jag du är lite orättvis. This is the End har i alla fall en jävla massa specialeffekter som kostar pengar att göra, set som måste byggas osv. Den kostade heller inte ens hälften av vad Jack & Jill kostade. Jack & Jill kostade minst $79,000,000, och det var ju pengar som gick direkt till Sandler och hans vänner.

Ja, verkligen, ursnygg var hon då det begav sig och hon är ytterst snäll och trevlig att prata med den gången jag träffat henne! Laddade hem någon samling bilder med henne idag också, ser ut att vara någon tidning ifrån sjuttiotalet som någon scannat in och gjort en cbr-fil av.

Operation Petticoat (1959) CARY GRANT-TEMA

Småputtrig komedi med fyndig och snappy dialog. Cary Grant är bra men Tony Curtis är riktigt bra i Operation Petticoat och överglänser Grant. Curtis framställs som ganska feminin och personkemin fungerar inte helt smärtfritt mellan honom och Grants råbarkade ubåtskapten. Trodde således först det skulle vara någon hint om att han skulle vara bög, men han hade visst ett stort kvinnointresse ändå i filmen. Trots att Operation Petticoat utspelar sig på en ubåt med andra världskriget som bakgrund får man se förhållandevis lite strid, men jag tyckte inte detta gjorde något då jag inte är överförtjust i krigsfilmer ändå.

Betyg: 3/5

This is the End (2013)

Blev förvånad hur mycket jag ändå gillade This is the End. Brukar förvisso annars tycka om Goldberg/Rogen/Apatows produktioner, men tänkte först att resultatet av att killarna skulle spela sig själva skulle bli för mycket. Men det fungerade faktiskt och även om jag inte satt och skrattade konstant var filmen underhållande. Har dock svårt för Jonah Hill (som jag enbart har gillat i Superbad och Funny People) när han är på det där enerverade sättet. Danny McBride är dock bäst, haha.

Början med Michael Cera var en humormässig fullträff och när Superbad-gänget återförenades. Fimens enda nackdel var att det kunde bli lite för internt ibland.

Betyg: 3/5

Såg senast The Doors, 1991, Oliver Stone.

Jag tycker att Stone har gjort ett riktigt bra jobb med denna biografiska spelfilm. Filmen kretsar, inte oväntat, kring mest Jim Morrison. Detta framkommer inte riktigt av titeln, som jag av flera skäl tycker hade kunnat vara något mer uppfinningsrik och passande. Oviktigt kanske, själva filmen är som sagt något jag verkligen gillar. Jag har Morrison som någon form av ikon eller idol, och finner att denna film, trots att han uppenbarligen inte har haft något att göra med den, ger en schysst bild av hur hans liv kanske såg ut. Den handlar mycket om hans liv i hans huvud, något som framkommer speciellt då han är under influens av diverse psykedeliska preparat (vilket är under en större del av filmen).

Definitivt sevärd om man är det minsta intresserad av The Doors, Jim Morrison eller av hur livet såg ut i Kalifornien under slutet av 60-talet

8/10

Indiscreet (1958) CARY GRANT-TEMA

Ganska tunn handling men Ingrid Bergman lyfter filmen med sin trovärdighet och passionerade spelstil. Hon var verkligen en fantastisk skådespelerska! Cary Grant kör på rutin men känns lite före gubbig för ungkarlsrollen. Jag hade förväntat mig lite mer intensitet i historien, filmen kunde ibland kännas lite tråkig. Dock fint foto i klara Technicolor-färger.

Betyg: 3/5

It Happened One Night (1934)
http://www.imdb.com/title/tt0025316/?ref_=sr_2

Inan och under inspelningen verka många av de inblandade trott att den här filmen skulle bli en flopp och ville bara få inspleningen överstökad. Den här tungviktaren vann sedan alla de fem största oskarsnomineringarna (best picture, best actor, best actress, best director och best screenplay) och är antagligen en av de mest framgångsrika romantiska komedier som gjorts.

Ellie (Claudette Colbert) är en bortskämd dotter uppväxt i en väldigt rik familj som vill gifta sig med King Westley (Jameson Thomas) men hennes far är inte speciellt glad över det och tar på en tur på sin yacht som Ellie sedan rymmer från. Hon börjar sedan sin resa från Miami till New York med buss och träffar journalisten Peter Warne (Clark Gable) som väljer att hjälpa henne på vägen för att själv kunna skriva en artikel om händelsen. De är varandras motsatser och känner absolut inget för varann till en början men eftersom det här är filmens värld vet vi att det kommer ändras lite på vägen.

Jag måste säga att jag gillade den här filmen kanske lite mer än vad jag är stolt över. Filmens 105 minuter susade förbi alldeles för snabbt och jag satt bara och hoppades på det där lyckliga vilket . Den är både väldigt rolig och personkemin mellan Claudette och Clark är underbar (trots att de båda inte verkade tycka om att arbeta med filmen). Favoritscenen är troligtvis när de försöker lifta och sämsta scenen är antagligen sångnumret (som det så ofta är). Jag tänker inte säga mycket mer än att om du av någon anledning valt att inte se den än så kan jag rekommendera den.

4/5

Dead Girl Walking (Kaiki! Shinin shôjo, 2004)

En ytterst dålig, förbryllande och totalt osammanhängande liten episodfilm på fyrtiofyra minuter av den japanska skräckregissören Kôji Shiraishi som gjort Noroi, Okaruto och Shirome bland annat. Detta är ett segment i någon japansk skräckantologi och beslutade mig enbart för att se denna då det just är Shiraishi som ligger bakom.

Filmen följer spöket av en flicka som dör under en morgon innan hon ska till skolan, blir dödförklarad men hon är fortfarande vid medvetande och går runt hemma medan hennes föräldrar gör vadsomhelst för att bli av med flickans spöke. Ungefär så långt förstod jag vad filmen gick ut på, resten var bara ett blurr och virrvarr av förvirrande scener som inte leder egentligen någon vart. Tyvärr blev slutresultatet helt uselt och jag kan inte göra annat än ge den bottenbetyg.

1/5

Little Thirteen (2012)

Tysk ungdomsfilm om generationen nittiotalister som växte upp med datorer i hemmet och alltid haft tillgång till Internet, således kom dom i kontakt med porr tidigt och kallas tydligen för porrgenerationen. Filmen flörtar väldigt tydligt med Larry Clarks filmer, speciellt Kids och Bully med mycket naket, sexscener och verklighetsfrånvända föräldrar som inte ser sina barns behov eller ger dom kärlek.

Filmen följer en ung man på sexton år som blir tillsammans med en yngre flicka, dom inleder snabbt en sexuell relation allt medan droger och porr blir en del av vardagen då pojken spelar in sina sexuella akter med flickvännen med en videokamera och säljer vidare.

Alla är verkligen lössläppta i den här filmen och det blir en ganska mörk historia som målas upp, en historia där föräldrar har slutat att ta ansvar för sina barn, ungdomarna har inget eget ansvar heller då dom bara lever för dagen och festerna. Utöver några få scener känns Little Thirteen väldigt mycket som en Ken Park-light, mycket sexscener och droger men utan någon riktig substans riktigt. Det blir för mycket sexscener som staplar sig på varandra och tröttnade till slut på det eviga knullandet och drogandet.

2/5