Citat:
Ursprungligen postat av OndaParabolen
Jag gillar hans filmer för att nästan alla känns unika även om han skulle ha plagierat, vilket jag är skeptisk mot såvida inte bevis kommer upp.
Antingen har du sett väldigt lite film överlag eller enbart mainstreamfilm? Det är ett välkänt faktum att Tarantino är en homageregissör utan dess like och älskar att plagiera ifrån gamla kult och B-filmer som oftast om inte alltid går pöbeln över huvudet som aldrig har hört talas om Roger Corman eller Lucio Fulci. Deras första titt på Sonny Chiba fick dom i livet genom Kill Bill och inte ens höra Meiko Kajis musik i sitt originala utförande i filmen som han plagierade.
Några referenser, homager eller plagiat (välj själv):
- I princip grunden med bankrånet i Reservoir Dogs är hämtat ifrån City on Fire
- Våldtäkten i Pulp Fiction är tagen ifrån Deliverance
- All musik i Jackie Brown är hämtad ur sjuttiotalets blaxploitationfilmer inklusive Pam Grier i huvudrollen
- I Kill Bill är det snott ur City of the Living Dead, Snobben (tunn referens), Battles without honor and humanity, Thriller - En grym film, massa spaghettiwesterns och musiken utöver den av RZA är uteslutande ifrån andra filmer där Morricone och Meiko Kaji tonsatt
Listan går bara vidare men antar att du inte sett tillräckligt med film för att uppfatta alla referenser?
Citat:
Ursprungligen postat av dwe
Du som har bra koll på film överlag, hur ställer du dig då till Howard Hawks-filmer? Nu har jag bara sett två-tre stycken, men där snackar de flesta på ett liknande sätt och väldigt orealistiskt jämfört mot vardagliga samtal. Jag personligen tycker att det är väldigt underhållande och likaså i de flesta Tarantino-filmerna. Varför är det ett problem att dialogen är stilistisk?
Har inte sett något av honom ännu så kan inte uttala mig, ska ändra på det sinom tid när den dagen kommer och jag återigen får motivation till att se på film. Problemet med Tarantinos dialoger är att dom är bortom all trovärdighet och alla snackar som han snackar, han skriver in sin egen tankegång i karaktärernas dialog och såvida kan man inte känna något band till dom. Alla karaktärer är minikarikatyrer av Tarantinos persona, precis som Christian Slater i True Romance. Föredrar naturlig dialog framför sönderspelad sådan.