Att en del svenskar tycker att svenska är töntigt beror antagligen på att vi indoktrinerats att tycka att allt svenskt är dåligt, fånigt och inte har något värde. I nästan alla andra länder gillar man sin nationalitet, sitt språk och sin kultur, men i Sverige är det fult. Man får inte vara nationalistisk, för det är inte politiskt korrekt. Detta gör förstås att vi inte har någon respekt för vårt språk, bland annat, och vi tenderar att tycka att exempelvis engelska är mycket häftigare.
Svenska är vackert, men först när den som talar det tycker det själv.
Personligen tycker jag att amerikansk engelska som vi hör på teve är bland det risigaste som finns. Det går bara ut på att det ska låta häftigt, helt utan nyans och känsla. Det är ungefär lika fult som "Rinkebysvenska".
Tyckte så där förut men har ändrat mig. Svenska är vackert - i synnerhet dom ord som verkligen är gamla germanska ord och inte diverse franskt eller latinskt trams. "Förvirrad" är betydligt vackrare än "konfys", t ex.
Citat:
Ursprungligen postat av Satyricon
Det är alltså helt naturligt att det känns ledigare och häftigare att svänga sig med främmande ord eftersom man varken behöver eller kan ansvara för vad man egentligen säger i samma utsträckning som när man talar sitt modersmål.
Visst. Finns en underbar utläggning i Bergtagen om det där, där huvudpersonen kan prata om allt möjligt som han aldrig skulle vågat prata om på modersmålet på franska. Förresten undrar jag om inte en hel del par som inte har samma modersmål blivit ihop av just den anledningen - hade de talat samma språk hade nyansrikedomen ökat blygseln men språkförbistringen gör på många sätt att man faller ner till en barnsligare nivå som på vissa sätt är enklare.
Att en del svenskar tycker att svenska är töntigt beror antagligen på att vi indoktrinerats att tycka att allt svenskt är dåligt, fånigt och inte har något värde. I nästan alla andra länder gillar man sin nationalitet, sitt språk och sin kultur, men i Sverige är det fult. Man får inte vara nationalistisk, för det är inte politiskt korrekt. Detta gör förstås att vi inte har någon respekt för vårt språk, bland annat, och vi tenderar att tycka att exempelvis engelska är mycket häftigare.
Svenska är vackert, men först när den som talar det tycker det själv.
Personligen tycker jag att amerikansk engelska som vi hör på teve är bland det risigaste som finns. Det går bara ut på att det ska låta häftigt, helt utan nyans och känsla. Det är ungefär lika fult som "Rinkebysvenska".
Jag tycker faktiskt det är töntigt med svenskarnas storögda beundran för allt amerikanskt/engelskt. Verkligen som de gapande lantisarna som är såå impade av "dom coola amerikanarna". Vi orkar inte ens översätta engelska filmtitlar till svenska. T o m översätter en fransk film "Le serpent" till engelska "The snake". Varför duger inte svenska "Ormen"?
Likaså är det urtöntigt att skriva "Sale" i stället för "Rea".
Amerikanska talat av amerikaner är förstås inte töntigt, men när svenskar ska slänga sej med det. Reklamen har stor skuld.
Och så länge svenskar är så underdånigt knäfallande för allt amerikanskt, så blir det urlöjligt när folk talar om "den svenska kulturen" som ska försvaras från invandrare.
Är det lika bra att vi gör som professor Marian Radetzki föreslår, avskaffar svenskan? På en generation skulle vi kunna göra oss av med den "töntiga" svenskan.
Jag tycker ibland att engelska ord kan verka lite uttjatade och betydelsen blir liksom urholkad. Det gör att det inte blir lika mycket känsla i orden som om de vore sagda på svenska istället. Ett exempel: För ett par veckor sedan var jag och en kompis från England på en konsert och artisten, som är svenska, pratar på svenska mellan låtarna. I slutet lägger hon till ett "I love you" och min kompis undrar varför hon plötsligt pratar engelska. Jag förklarar att hon förmodligen tycker att "Jag älskar er" låter något för personligt. "I love you" är liksom en lite mildare variant.
När det gäller musik tycker jag att texter som är på svenska, eller grekiska, rumänska eller turkiska för den delen berör mycket mer än texter på engelska. (Jo jag är Eurovisionfan till max och följer de flesta länders nationella finaler, jag vet att det är pinsamt men men det finns nog värre laster haha).
Svenska kan låta lite hårt när man pratar tycker jag. Inte så som tyska eller finska, men något åt det hållet. Engelskan är lite mjukare och ibland häftigare, men ack så känslolös.
Amerikanska NBA-lagen som redan har tagits upp är ju verkligen ett riktigt bra exempel.
Jämför NBA-lagens namn:
Boston Celtics
New Jersey Nets
New York Knicks
Philadelphia 76ers
Toronto Raptors
Chicago Bulls
Cleveland Cavaliers
Detroit Pistons
Indiana Pacers
Milwaukee Bucks
Atlanta Hawks
Charlotte Bobcats
Miami Heat
Orlando Magic
Washington Wizards
Dallas Mavericks
Houston Rockets
Memphis Grizzlies
New Orleans Hornets
San Antonio Spurs
Denver Nuggets
Minnesota Timberwolves
Portland Trail Blazers
Seattle SuperSonics
Utah Jazz
Golden State Warriors
Los Angeles Clippers
Los Angeles Lakers
Phoenix Suns
Sacramento Kings
Dessa namn låter enligt mig allt ifrån töntiga. Prövar man att översätta namnen blir det ju något helt annat, eller vad sägs om Sacramento kungar, Phoenix solar, Minnesota timmervargar, Washingotn trollkarlar osv.
Jämför tex med de svenska speedway-lagen som ju låter ungefär lika töntiga som ovan översättningar.
Men det är nog som många redan sagt, Californication, amerikanisering osv är en bidragande faktor i kombination med alla PK-människor som "utrotar" svensk kultur i stort.
Tror inte jag har fått svar på denna fråga dock; skulle en amerikan tycka att NBA-lags-namnen är 'coola' eller skulle han precis som vi när vi översätter dem tycka att de låter töntiga?
PS. Är inte höjden av töntighet när svenska företag, radiokanaler mm använder sig av det engelska språpket i sin reklam, trots att reklamen bara riktar sig till svenskar? Som tex Max hamburgare, eller valfri radiokanal...
Den här diskussionen påminner mig om ett avsnitt av tv-serien Fråga Anders & Måns där de försöker komma på ett nytt namn till den femte smaken - "Den borde heta nått coolt som böörner, hipphåpper, täämagotchi eller nått sånt".
När man just började lära sig engelska i grundskolan tyckte man ju att det var väldigt häftigt, men i takt med att man lärde sig språket bättre avtog fascinationen. Som påpektats redan är engelskan mycket plattare och mindre laddad än vad svenskan är för svenskar. "I love you" har inte alls samma tyngd som "jag älskar dig", att anklaga någon för att knulla sin mor låter mycket mer obscent än att säga "motherfucker".
Men i grund och botten handlar det om att det i stort sett alltid låter fel när man byter ett inarbetat namn mot ett annant. Gunvald Larsson är ett väldigt svenskklingande namn, men hur töntigt vore det inte om komisarie Becks kollega hette John Walker? Eller om stridsflygplan skulle döpas om till The Kite, The Thunderbolt (eller syftar namnet på fågeln? The Tufted Duck i så fall), The Griffin. Låter ju osedvanligt töntigt.
Svenskan är bättre än engelskan och den låter bättre än engelskan. Om jag inte vore så undernärd skulle jag spy var gång jag hörde engelska meningar i svensk reklam, i stil med "It doesn't get much better than this. Enjoy the music.", vilket alldeles nyss sades på TV. Samma anglofili är även grunden för engelska ordformer och böjningar, såsom "dubbel-CDs" i CDONs TV-reklam och texten på denna skylt som jag såg i Göteborg och var tvungen att ta kort på: http://img.photobucket.com/albums/v215/Jrgen/johans.jpg
Allt detta ser så illa ut och låter så illa att jag aldrig skulle överväga att köpa dessa rörelsers produkter.