Definiera Gud

Det kan man nog säga, ja.. Varje sandkorn håller en andlighet - världen är full av andligt väsen. Världen är perfekt, det är vi människor som hamnat vilse och tappat den egentliga visionen - men världen är perfekt..

Perfekt? Vad jämför du med?
Det finns alltså inget som skulle kunna förbättras?

Det låter ju precis som abrahamismens "gudomliga" metafysik i new age-tappning. Är det closet-abrahamism du förespråker?

Gud är knark. Specificerat som Opium av K Marx.
Starkt och verkningsfulla m.a.o.

Nu är inte alla 'guder' eller 'guds'-koncept något, som kan reduceras helt så enkelt som ovanstående.

Hej!

Jag spenderar mycket tid med att fundera på detta och jag skapade en tråd i ämnet lite tidigare som fick mig att utvecklas och kanske gav någon lite funderingar. Vi försöker igen. Kritik uppskattas!


Motsatsen till upplysning är ego. Egot existerar för att skapa mening åt upplysning/all-medvetandet
Ett all-medvetande är hela universum i sin helhet, all fysisk materia och dess komplexa konstruktioner/regler som leder till liv.

Om man lämnar sitt ego helt, förstår man per deffinition hela världen vi leverr i, eftersom att man återigen blir universum som är en gigantisk struktur av logik, är man universum, vet man allt som har hänt och kommer hända i framtiden för att man har alla faktorer som avgör mattetalet.
(Att vara allmedvetande innebär att man inte kan tänka, man vet allting som har hänt och kommer att hända inom sig/universum det är mer som en "känsla")

Ego finns i universum. På samma sätt som universum finns för att det är den absoluta logiken
Egot existerar i universum och följer samma lagar som universum består av och är samma sak.
Egot är inte allmedvetande / universum / logik, utan en avskärmning och del utav universum.
Vilket leder till att den kan utforska världen och skapa sina egna meningar utan att ha full förståelse

Allmedvetandet har inte skapat någonting, utan är den objektiva sanningen i sig själv och alltså anledningen till att existerande kan finnas över huvud taget.
(Existerande som utforskar sanningen == EGO == Universum undersöker sig själv )

Samanfattar: Strukturen av verklighet, tillåter att verklighet finns.

Allmedvetandet i sig är inte skapat av någonting, det är universum och har alltid funnits
Allmedvetandet skulle inte finnas utan ego. Om strukturen av existerandet är logisk och sanningen.
Så innebär det per automatik att existerande kommer att skapas inom sig själv.

Allmedvetandet skulle inte vara logiskt om det inte skapade ett ego.
Strukturen försvinner, om logiken för funktionen upphör existera

Ingenting skulle någonsin finnas utan varandras "relativitet", relativiteten är en del av absolut logik.
Isåfall skulle ett annat system finnas, eftersom det systemet vore logiskt, alltså verkligheten
Världen existerar eftersom att det är det absolut bästa tänkbara scenariot, sann logik och alltid har funnits. Det har alltid funnits, vi har alltid funnits. Det är omöjligt att skapa världen på ett annat sätt, den har alltid existerat.

Någonting måste existera därför existerar det som är mest logiskt. Att någonting måste existera, är en del av att universum existerar lika mycket som universum är en del av att existera eftersom att något måste existera.

Allting är relativt går att säga är att beskriva logik. Allting är relativt = Förståelse för alla faktorer = svar på frågan. Logik är inte enbart svaret, utan anledningen till att "Allting är relativt" vilket är en tolkning med objektiv sanning.

Ego och allmedvetande är samma sak och tillåter en maximal mening av vad universum(allting) kan skapa sig själv. Även om det inte betyder att varje enskilt ego upplever verkligheten bra. Utan universum som helhet, upplever sig själv på absolut bästa sätt möjligt, det enda sättet som är möjligt för det att existera.
Jag tolkar att ego/medvetande är den absoluta meningen med livet, att kunna utforska och lära sig om sig själv i evigheter, för att sedan avslöja sanningen vid varje enskild ego död. Jag ser ingen bättre värld man kan skapa utifrån permissen att någonting måste existera och att detta "någonting" per deffinition också ska bestå utav en sak.

Allting är exakt samma sak, en struktur, gud, brahma kalla det vad man vill.

Någontin som bevisar att allting är samma är motpoler.
Exempel; Gud inom kristendomen skulle inte kunna existera utan Satan. Därför är det samma sak.
Inom ideologin anser man att gud belönar goda gärningar och att Satan straffar dåliga gärningar.
De båda leder till samma mål och är samma funktion, men det beskrivs som olika för att kunna existera som enskilda. Dom är skapade av våran perception.

Ljus hade inte kunnat existerat utan mörker.
Frekvenser/våglängder hade inte existerat utan varandras motpoler, dom är alla samma.
Ego hade inte kunnat existera utan allmedvetande.

Allting är skapat av våran perception. Allting är egentligen samma sak.

Detta är väl den vanligaste tanken bland de som seriöst funderar på tillvaron i världen.

Jag gillar att du vill ta upp saken - det är sällan uppskattat generellt.

Jag har funderat mycket kring varför tanken är så vanlig och tycker mig funnit en röd tråd.

Jag har insett att hinduister och buddhister delar en liknande tanke(I efterhand från att jag fått tankarna) -
Jag har via psykadeliska substanser uppnått insikter inom andra områden som överensstämmer med hinduism/buddhism

Hinduism/buddhism, bygger mycket på meditation.
Nichiren buddhism t.ex bygger på att varje människa kan finna sanningen/upplysning själv.

När man mediterar så ökar man flöder av psykadeliska ämnen i hjärnan och får en större tolerans mot dessa.
Det finns b.la rapporter om att "gurus" ofta är helt residenta, mot stora doser psykadeliska.

-

Något säger mig att all den här kunskapen förmedlas via det psykadeliska-
Jag vet inte om det är evolotionen som spelar ett spratt med en fantastisk försvarsmekanism eller om verkligheten verkligen är så fantastisk.

Vi ser om denna passar bättre i religionsavdelningen.

Paranormala fenomen, ockultism och ufologi --> Religion
/Moderator

Din världsbild är starkt panteistisk. Du utser universum som gud och resonerar därifrån.

Vad menar du med "ego"? Menar du självkänsla, självmedvetande eller falskt medvetande? Som det verkar så definierar du ego som ett derivat från din panteistiska åskådning om att egot är en illusion av att vara separat från universum som är "urmodern" för ditt ego och därav följer att eftersom universum är den "högsta sanningen" så är upplysning detsamma som att förenas med universum igen. Som den vanliga metaforen man brukar höra från diverse asiatiska panteistiska religioner att egot är som en droppe vatten som upplöses i havet.

Problemen är dock väldigt många. Till att börja med hur ska man meningsfullt kunna prata om ett medvetande som saknar självmedvetande? Alltså som inte har någon inre uppfattning om vem eller vad det är? Hur ska ett medvetande kunna existera samtidigt som det är helt i avsaknad av någon medvetenhet om att vara "någonting"? Har du hört talas om spegeltestet? Man ställer en spegel framför djur och studerar hur de reagerar. En del djur som har en lägre medvetandegrad tror att det är ett annat djur i spegeln medan djur med högre medvetande uppfattar att de ser sig själva. Människan uppfattar såklart direkt att hon ser sig själv. Vi kan utifrån detta test enkelt förstå att ett högre medvetande är mer självmedvetet än ett lägre medvetande. Om vi alltså skulle göra som du säger och försöka utplåna självkänslan eller självmedvetandet (då det enligt din världsåskådning är en illusion som förhindrar upplysning) då vore det faktiskt att sträva efter att gå tillbaka i utvecklingen till lägre medvetandestadier.

Din panteism innebär också att den högsta nivån av medvetande är ett tillstånd utan några som helst distinktioner. När du likställer död materia med den högsta kända formen av medvetande då förnekar du distinktioner som en väg till att lära sig att förstå och tolka tillvaron. Men föreställ dig en människa som inte klarar av att göra distinktioner och jämför denne med någon som kan göra distinktioner, vilken av dem skulle vara mer i behärskning av sitt tankeliv och troligtvis också mer medveten än den andre? Vem skulle troligen vara bättre rustad för att klara sig i livet? Vem skulle verka mer upplyst?

När du skriver att universum är medvetet om sin egen existens då vet jag att du är förvirrad, för till att börja med så gör du ingen åtskillnad mellan vad som är medvetande och inte, för din världsbild tillåter inga fundamentala distinktioner och sedan påstår du att allt är medvetet.

Men det allvarligaste problemet med denna åskådning är att ifall det högsta tillståndet är att förenas med universum då är självmord en självklar lösning. Varför leva om ditt liv ändå bara är en ond illusion?

Panteismen är en falsk doktrin som i slutändan framställer självmord som en lösning på livets alla problem. Jag rekommenderar dig att starkt ifrågasätta dina ståndpunkter och studera någon av de monoteistiska åskådningarna istället.

varför skulle Gud inte kunna existera utan satan? (det är inte satan som straffar).

Nej - egot är inte samma sak som medvetande.

Egot är illusionen att man inte är universum. Att bli upplyst om att man är universum, lika mycket som din granne, att allting är universum - betyder inte att man inte kan se sitt ego i spegeln.

Man upplever varje ego(organism) samtidigt som alla andra. Du är din granne, du är du, du är jag.
Men du kan bara uppleva en i taget på grund utav egot.
Vid total ego-upplösning, så identifierar du dig inte som någonting - du är universum. Testa att röka DMT så kommer du förstå.

Att ett djur inte känner igen sig i spegeln visar bara att det djurets ego inte har samma komplexa konstruktion utav hjärnan/sinnen som den upplever världen med. Den har ett starkare ego, där den inte ens kan se sig själv från andra perspektiv utan igenom sinna sinnen och upplever världen från dom.

-
Att vara fullt medveten, innebär att man inte är medveten, man bara är.