Jag var otrogen, hjälp mig!

Jag har inte nämnt något om något sprut?


Håller inte riktigt med här, kanske är det undermedvetet hjälpande till mig själv men jag berättade för hennes OCH min skull, jag såg inget bra i att jag och hon lever i lögn tillsammans.

Ja jag är osäker på mig själv, då och nu. Jag ångrar faktiskt också att jag skrev det där brevet, men jag gjorde det för att ge henne något på papper, när jag och hon pratat om viktiga saker innan så har båda parterna missuppfattat och glömt av vissa delar av samtalen, något som senare har gjort det hela mycket svårare att lösa.

Jag börjar också ifråga sätta om jag verkligen älskade henne, precis som du säger varför uträttar man annars otrogna akter? Det du skriver om min "nyfunna" kärlek tackar jag dig för, jag har inte tänkt på det viset innan, möjligtvis så stämmer det också att jag inser mer och mer att jag förlorat henne...

Jag kommer ALDRIG mera vara tillsammans med någon tjej innan jag inser att jag verkligen gillar henne. Jag hoppas då att jag slipper uppleva detta igen och att jag sårar någon annans hjärta. Jag skall inte vara otrogen igen!

Denna är väldigt svårsmält, jag får en enorm ångest när jag tänker på att hon kommer gå vidare och träffa nya killar, hon har alltid varit lite naiv och kommer råka illa ut med stora, kåta och om ännu mer känslokalla killar än mig...

Tack för ditt inlägg!

Jag tror tyvärr inte att jag vill fortsätta vara tillsammans med henne längre... Hade blivit så krystat och fel...

Japp det stämmer, nu vet jag vad otrohet innebär...

Kom igen när du är den som blivit utsatt för det, och av någon du verkligen älskar. Då vet du vad otrohet är.

Det finns väll antagligen två sidor av otrohet, att utsätta någon och att utsättas av någon...

De har säkert 30 centimeters slangar med roterande ollon också

Moget och tack så jävla mycket!

Hon snackade med mig idag över Msn och när vi snacka så sa hon att det var slut imellan oss...

Jag får helt enkelt acceptera läget mer eller mindre , jag får ignorera alla nya killar hon kommer träffa och att jag aldrig mer kommer kunna prata med henne igen om allt...

Någon som svider i mitt hjärta är att hon säger:

Hon tycker inte heller att jag skall tycka synd om henne, då det är jag som är så jävla korkad...

Hon säger också:

Kan bara gratulera....henne. Nu kommer hon få en kille som behandlar henne med respekt.
Det var rakryggat och ärligt av dig att berätta och det ska du aldrig ångra att du gjorde. Allt beror på vilken nivå av samvete man har. Är man en person som bryr sig om andra och har ett uns samvete så måste man berätta. Annars äter skuldkänslorna och skammen upp en. Man kommer aldrig bli helt bekväm i fortsättningen av förhållandet igen. Varenda blick man ger sin partner känns falsk, varenda gång man har sex känner man skuld över att man själv innerst inne vet, men den underbara personen som man är med vet ingenting. Är man rätt för varandra så delar man ju inga stora hemligheter. Att då hålla en hemlighet som denna för sig själv tar livskraften ur en.

Du berättade och gjorde dels dig själv en tjänst och dels din flickvän en större tjänst. Ibland överlever förhållanden otrohet och gör förhållandet starkare men det tillhör ovanligheterna. Det skulle tagit år innan hon litade på dig igen.

Så lär av ditt misstag. Det tror jag du gjort också. Sen är du singel ett tag och vidare kommer du med största sannolikhet hitta en ny partner som du aldrig sviker som denna. Man lär ju sig av sina misstag som det så fint heter och det stämmer ju faktiskt också.

Men hur går jag vidare med något sånt här i mitt liv? Jag hatar mig själv för det jag gjorde mot henne och hon säger ju att jag är jävligt elak och så otrolig korkad som gjorde det här... Hur skall jag kunna gå vidare med dettta? jag kan ju knappast be henne att sluta tycka illa om mig

Du ger henne tid och håller dig undan. Om ni kommer så långt som till ett samtal med varandra så håller du med om att du var dum. Inga försvarstal, håll bara med och säg att du har lärt dig en läxa. Mer kan du inte göra.
Om några veckor/någon månad så kommer känslorna ha lagt sig hos henne...och hur hon tänker då kommer i stor del bero på hur du beter dig nu.
Som sagt. Inga försvarstal eller sådant. Håll bara med och se skamsen och ledsen ut. Sen ger du henne all tid hon behöver.

nae hon kanske träffar nån som mig


shit asså, nu får du fan ge dig! så jävla farligt va det inte, alla håller på sådär förr eller senare. din tjej kanske knullade med nån för 3 månader sen som hon inte berättat för dig om. sånt har du ingen aning om. sluta oroa dig, bryt all jävla kontakt för det blir bara värre om du måste höra hennes jävla gnäll via msn varje dag, att du varit så stygg..

be henne dra åt helvete om hon inte kan acceptera din ursäkt så är det bra sen. gå ut och gör nåt, hitta nån ny tjej, ja vad som helst egentligen. kanske dra en resa nånstans. det enda du behöver ha i åtanke är att det är slut och att diskutera/filosofera/fundera kring ämnet är jävligt kontraproduktivt, så gör inte det.

Nej, jag kanske blandade ihop det med en annan liknande tråd, ber om ursäkt. Du nämnde iallafall att sexet var dåligt vilket ofta kan associeras med ett uteblivet sprut. Jag drog väl en felaktig slutsats.


Jag undrar ändå om du hade berättat ifall det var så att du hade varit otrogen på nån campingresa ute i Australiens outback eller liknande, där sannolikheten att hon skulle få reda på det är lika med noll. Men det kan vi ju alltid spekulera i utan någon som helst poäng i nuläget.

Men jag tycker ändå att du ska ha en eloge för att du berättade för henne, och du ska ha en till eloge för att du iallafall ansträngde dig till att skriva brevet och försökte förklara, även om du fokuserade på din egen ångest och osäkerhet, vilket i slutändan nog gjorde mer skada än nytta. Men du ska nog inte ånga att du skrev det för den sakens skull.

Bara du kan veta varför du egentligen gjorde det och om du verkligen älskade/älskar henne. Vi andra kan bara tolka dina ord och dra slutsatser.

Men som jag ser det så är människor medvetena och intelligenta nog att förstå att handlingar får konsekvenser. Du borde ha förstått redan innnan du gjorde det att det i slutändan inte kunde ha något annat än en destruktiv effekt. Därför går också alla rationaliseringar om fylla och påträngande tjejer bort.

Som jag tolkar det så var otrohetssituationen en omedveten destruktiv impuls hos dig, som du hakade på utan att tänka efter. Nu kan du inte göra annat än att ta konsekvenserna av det.


Men börja inte fatta en massa ologiska beslut nu utan stå ditt kast istället. Ett förhållande blir knappast rosenskimrande på studs och att börja leva i drömmar kommer knappast göra nånting bättre. Se bara till att inte vara otrogen igen.

Den situationen du sitter i nu kunde du faktiskt ha besparat dig själv (och din tjej) om du bara tänkt efter lite. Du har lärt dig en svår läxa som du uppenbarligen behövde.
Nu kan du bara avvakta och se om det i framtiden finns hopp för er att fortsätta. Bollen ligger av förklarliga skäl hos henne.

Det enda du kan göra är att vänta. Och jobba med din osäkerhet för där har du ett uppenbart problem!


No problem. Ber om ursäkt om mitt inlägg tolkades som lite hårt. Men min sympati ligger främst hos din tjej, för det är hennes sits jag med tanke på vissa erfarenheter kan tänka mig in i.

Det är dessutom lite kul att vara hobbypsykolog på Flashback!