Källor, Statistik och Referenser.

De modeller som har används för att räkna ut invandringens ekonomiska effekter i Sverige är i huvudsak vad vi kallar cash flow-modellen, investeringsmodellen och solidaritetsmodellen.

Den förstnämnda är den vanligaste modellen som har använts i Sverige, bl a av Jan Ekberg,
professor i nationalekonomi vid Växjö universitet. Uträkningar av det slaget räknar ut de
faktiska nettoeffekterna vid en bestämd tidpunkt. I dagsläget ger invandringen enligt modellen
en kostnad på 30-40 miljarder om året.

En uträkningsmodell som till skillnad mot Ekbergs kalkyl tar hänsyn till långsiktighet är
investeringsmodellen. Ekonomen Kjetil Storesletten använder sig av denna modell för att
beräkna nuvärdet av en eller flera invandrargruppers kostnader och intäkter över en livslängd.
Även Storesletten räknar ut att utrikes födda medför en årlig genomsnittlig förlust (17
miljarder kronor om året). Prognoser av det här slaget är intressanta, men ger ett relativt
osäkert resultat, då många omständigheter som påverkar resultatet ändras över tid.

En tredje modell, solidaritetsmodellen, är utvecklad av Lars Jansson, en f.d lektor i
företagsekonomi. Han räknar ut hur mycket första och andra generationens invandrare tar del
av de skattefinansierade samhällsutgifterna. Summan Jansson får fram är 267 miljarder kronor
om året. Anledningen till den höga siffran är bl a att även kostnader som inte berörs av
invandringen räknas med, att Jansson dubbelräknar utgiftsposter samt att invandrarnas
skatteintäkter inte är inkluderade i den summan. När överskattningarna och
dubbelräkningarna i Janssons kalkyl räknas bort motsvarar nettosiffran det som övriga
svenska ekonomer kommer fram till (30-50 miljarder kronor om året).

Den årliga nettointäkten tycks ha kulminerat i början av 1970-talet då den uppgick till cirka 1 procent av bruttonationalprodukten (BNP). I takt med att invandrarnas sysselsättningsläge försämrades minskade den årliga intäkten för att nå ett noll-läge i mitten/slutet av 1980-talet. Under 1990-talet övergick nettointäkten till en nettokostnad, dvs. en inkomstomfördelning
från infödda till invandrare. Vid mitten/slutet av 1990-talet uppgick årskostnaden för infödda netto till 1,5 till 2 procent av BNP.

Anders Borg säger bidragssanningen?

Riktigt rätt blev det inte när Anders Borg i somras ”erkände” att över hälften av alla invandrare går på socialbidrag. Den verkliga siffran är 15 procent, men med äldreförsörjningsstöd, introduktionsersättning, instegsjobb, SFI-bonus, etableringsersättning, studiebidrag, barnbidrag, assistensersättning, flerbarnstillägg och sjukpension mm så är nog Anders Borg siffra ändå i underkant. Invandrare är kraftigt överrepresenterade i samtliga bidragsgrupper.