Historier när ni varit ute och målat/bombat

får faktiskt hålla med montanaburken här, bara någon vecka sen var det ett elskåp jag skulle spraya en tag på, hela området är tomt och det låter chill, men hade konstig magkänsla och sket it, så fortsätter jag upp mot en backe, bredvid är det en bilväg typ 7-10 meter ifrån gångvägen jag gick på, längst ner på bilvägen i backen står snuten med blåljus. de var inte ute efter mig men om de skulle kört förbi kunde de nog ha sett mig spraya, då hade jag nog blivit ikappsprungen och torskat.

har aldrig fått knas, bara lite konfrontationer, en bidragande orsak till det är nog för att jag följt magkänslan.

väggarna finns kvar, visst kan det hända att någon annan målare hinner före, men i större städer buffas grejer ganska fort så man får väl helt enkelt lägga någon tag/piece bredvid eller vänta tills det buffats.

Beroende av vad?

Om inte magkänslan säger åt en att klottra på allt i sin väg, då kanske man bör strunta i den. När min mage är full av alkohol brukar den säga till mig att klottra som fan.

Kan berätta en historia på tal om det. Jag och en god vän sitter hemma hos en tredje vän och dricker lite öl med ett gäng en fredagskväll. Den tredje polaren och resten av gänget ska ut och svira om i det usla nattlivet här i stan, så vi två som inte är speciellt påverkade bestämmer oss för att måla istället. Vi börjar med att ta cyklarna en bit från centrum, kastar upp ett par kromare på ställen som är lugna för tillfället. Sedan bestämmer vi oss för att nu är det minsann slutmålat, mer alkohol ska intas. Så vi beger oss mot en lägenhet där vi kan dricka lite till och ta det lugnt en stund. Klockan börjar sedan närma sig 2 tiden, men istället för att leta efter den sista nattbussen hem så tar vi en cykeltur igen, nu med mer färg och mindre vett i skallen. Vi drar oss mot en vägg som bör vara rätt lugn så länge vi inte råkar komma mitt när folk slutar nattskiftet på industrierna i närheten, en lång, ren, fin betongvägg längs cykelbanan. Jag är nojjig. "Om vi inte torskar ikväll så bjuder jag på mosbricka" utbrister min vän då och det räcker som motivation för mig. Varsin färgpiece senare så sitter jag och käkar en svingod mosbricka. Inte det vackraste resultatet heller kanske, men vad gör man inte för lite korv?

Makaroner.

Eller så springer man.

Springer? Vill man bli störd mitt i arbetet? Vill man spendera tid någon annanstans för att man var dum nog och inte litade på sin magkänsla?

Känns det inte helt rätt så inled inget, såvida du inte med säkerhet vet att du kommer att komma undan, vilket du aldrig kan vara säker på. Jag kan tycka att jag borde tala för alla när jag säger att man bör hellre avstå en dag om det känns fel istället för att avstå från sin omgivning betydligt längre för att man ignorerade magkänslan.

När man målar verkliga livet är det inte som i Getting Up. Det går inte att springa några meter för att komma undan.

Grabbar ni har missuppfattat mig.

Jag litar på min magkänsla.
Känner jag att något är fel, då springer jag.
Om magkänslan säger mig att det är lugnt kör man tills det inte blir lugnt, då springer man.

Följande historia har jag valt att kalla "Den smärtsamma natten på andra sidan sundet".

Det hela började med att jag satt hemma och funderade på vad jag skulle göra den kommande kvällen. Jag tog sedan kontakt med en kamrat och vi bestämde oss för att åka över till Danmark för att dricka öl och måla graffiti. När vi väl anländer till Danmark är klockan runt 22.00 så vi bestämmer oss för att gå iväg och inhandla öl och ciggaretter. När vi sedan inhandlat detta så beger vi oss till en gränd som vi tyckte såg ut att behöva utsmyckas av lite färg. Min polare sätter igång och har ganska snart gjort klart sin piece. Nu var det min tur. Jag började skissa upp och allt flöt på bra, när jag sedan håller på och fylla så meddelar min kamrat att det är någon som står och tittar på oss.

På grund av detta så bestämmer vi oss för att gå iväg en stund. Men med kroppen full av alkohol och adrenalin så kan vi tydligen inte vänta tillräckligt länge utan vi bestämmer oss för att gå tillbaka till "brottsplatsen" för att jag skulle få sätta pricken över i:et på mitt verk. När jag sedan håller på och drar seconds så upptäcker jag att det kommer två polisbilar emot mig i en rasande fart. Jag förstår direkt vad som håller på att hända och lägger benen på ryggen.

När jag springer uppför gränden så har jag en grymtande polis alldeles bakom mig och det är väldigt nära att jag blir infångad likt en antilop av ett hungrigt lejon som kastar sig ur en polisbil för att nå mig. Jag hinner dock precis veja undan för detta.

Jakten fortsätter upp på en större gata och jag upptäcker nu att det är fler än två poliser som är efter mig, det vrålar på danska att jag ska stanna. När vi sprungit i ungefär 500 meter kommer tyvärr en polis framför från en sidogata och han hoppar på mig likt en amerikansk fotbollsspelare och tacklar ner mig i rännstenen. Sekunder efteråt har jag två poliser över mig som skriker så det kommer spott ur munnen, sedan fick jag handfängsel och tillbakaförd där våra pieces satt. Där blev jag sedan inkastat i en polisbil och förd till häktet. Där fick jag ligga tills det var dags att åka till ett sjukhus två mil in i landet så att säga. Där blev jag sedan dumpad.

Vad blev då skadorna? Jo...blödningar i knät, sår i ansiktet och på armar och en mindre blödning i magen. Danske Politi far åt helvede!

Edit: Om ni kollar på min signatur...så kan man inte annat än småle...ödets ironi.

Edit nr 2: Fast å andra sidan är ju inte polisen vanliga människor.

Får folk fortfarande andrenalin? Vid en gränd? Full? I Danmark?

AnDrenalin vette fan... Men om det finns en stor risk finns adrenalinet iallafall. Är man fulle är det ju dock sällan hahah

Speciellt inte danska polisen

Gränd och gränd, det var en gata och tyvärr ganska mycket fyllon i rörelse runt omkring.

Grattis, du är i tidningen.
http://www.sn.dk/Graffitimaler-flaekkede-knaeskallen/Helsingoer/artikel/235228