Citat:
Ursprungligen postat av dePaul
1. Du gör dig skyldig till precis samma logiska tankevolt (...)
En sak till. Personligen gillar jag inte att benämna de gamla kommuniststaterna som "Östländer" (...)
2. Det faktum att du har fått sönderkokta grönsaker även på "ganska exklusiva ställen" säger egentligen inget om den brittiska matkulturen som sådan. Snarare handlar det om en usel krog med dålig koll på sina kockar. Något för herr Ramsay kanske?

. Själv har jag blivit serverad både utmärkt och mycket dålig mat under mina visiter på öarna. Den allra finaste maten förekommer oftast i periferien av storstäderna, dvs en bit ut på landet intill en landsväg. Självklart får man inte den bästa maten intill piren i Brighton eller Torqay där tusentals turistjävlar härjar varje år.
3. Vi har en stark matkultur. Problemet är att den är av en sådan karraktär att det ofta handlar om långkok av det rustika slaget.
4. Fast att man lånat från diverse andra kulturer är ju inget nytt. Hela den svenska matkulturen är ju påverkad av utländska influenser. Det är tämligen få maträtter som är genuint svenska. Egentligen kommer jag bara på en enda sådan - isterband. Surströmming är visserligen något som inte förekommer i andra länder men själva grundidén finner man lite varstans i världen. Men OK, vi tar med den också

.
~Paul~
1. Mea culpa, visst har du helt rätt. Vad jag kan uttala mig om är Polen och Tjeckien, övriga länder kan jag för lite om eller har rest för lite i för att jag skall uttala mig. Dessutom håller jag helt med dig om att det är mycket mer korrekt att tala om Centraleuropa.
2. Nja, jag talar inte minst om "gastropubs" och mindre hotell i småstäder eller på landet i exempelvis Devon, Dorset, Hampshire och Kent, liksom i och runt Oxford. Jag har ätit mycket gott där också, ofta mycket bra kött, och framför allt bra frukostar och rustika goda luncher, ofta med fräscha lokala varor. Men jag har likt förbannat fått mer sönderkokta grönsaker där än i något annat land i Europa. London räknar jag inte riktigt, det är en internationell storstad och där kan man få allt. Och visst räknar jag Simpsons in the Strand som brittisk matkultur, men jag går inte dit för grönsakerna.
Jag har förresten varit på Ramsays grill (Berkeley Square om jag inte minns fel) och där var det top-kvalitet, som väntat.
3. Är det inte riktigare att säga att vi i Sverige har ett starkt eget matarv, men inte en lika levande matkultur?
4. Jo, men matkultur handlar väl om hur man förvaltar ett arv, anpassar det och håller det levande? Nu är topic för tråden länder med bra och dålig mat, och jag kanske har en lite för snäv definition när jag tänker kring matkultur i den svenska kontexten...
Ber om ursäkt för att jag skrev ett slarvigt inlägg - skönt att det finns avdelningar på FB där man värdesätter mer genomtänkta inlägg än de delar där jag hängt senaste dagarna.